Please enable JavaScript.
Coggle requires JavaScript to display documents.
Ett brett och relationellt kunskapsuppdrag i spänningsfältet mellan…
-
-
-
Lärarna uppfattar de organisatoriska ramarna som en central del av hur kunskapsuppdraget kan förstås och genomföras. Förutsättningar som kollegialt samarbete, tillräcklig bemanning och en stödjande lärmiljö upplevs som grundläggande för att undervisningen ska kunna planeras och genomföras i linje med uppdraget. Samtidigt beskriver lärarna hur brist på tid, personal och tydliga strukturer skapar en spänning mellan det formulerade uppdraget och de faktiska möjligheterna att realisera det. Organisatoriska villkor blir därmed en del av hur kunskapsuppdraget tolkas och förstås i praktiken.
-
Lärarna ser praktisk livskunskap och vardagsfärdigheter som kärnan i kunskapsuppdraget. Utveckling förstås främst som ökad självständighet och användbara förmågor, där konkret och framtidsrelevant kunskap prioriteras framför abstrakta mål.
-
Lärarna ser kunskapsuppdraget som något mer än mätbara resultat – fokus ligger på meningsskapande aktiviteter, elevernas framtid och deras samlade utveckling i vardag och skola. De beskriver en holistisk och relationell kunskapssyn där teori, praktik, omvärld och omsorg vävs samman, samtidigt som kulturella förväntningar på ”akademiska mål” ibland skapar spänningar.
-
Lärarna upplever bedömning som svårt eftersom styrdokument, digitala verktyg och organisatoriska förutsättningar inte alltid stämmer överens med elevernas nivåer. Otydliga krav och brist på stöd gör att bedömning blir ett komplext moment i kunskapsuppdraget.
-
Att möjliggöra lärande genom individanpassad, tillgänglig och nivålagd undervisning
Fångar hur lärare konkret arbetar: nivåanpassning, tillgängliggörande, arbetssätt, assistentsamverkan, elevdelaktighet och agens.
Lärarna ser individanpassning som nödvändig men också tidskrävande och komplex, särskilt i grupper med stora nivåskillnader. Arbetet kräver flexibilitet, relationell kunskap och kontinuerlig dokumentation för att undervisningen ska matcha varje elevs utveckling, intresse och behov. Individanpassning framträder både som ett professionellt krav och som en central drivkraft för elevernas lärande.
-
Struktur, tydlighet och visuella stöd är avgörande för att göra undervisningen tillgänglig. Genom konkretisering, praktiska övningar, en anpassad fysisk lärmiljö och samarbete med assistenter ges eleverna förutsättningar att ta del av kunskap utifrån sina individuella behov.
-
Lärarna upplever att undervisningen måste ligga rätt i förhållande till elevens utvecklingsnivå för att lärande ska vara möjligt. När kraven blir för höga leder det inte till utveckling, utan till stress, blockering eller utåtagerande beteenden som hindrar lärandet.
-
Lärarna använder konkreta, vardagsnära och multimodala arbetssätt som differentieras och nivåanpassas för att skapa mening och stödja lärande. Praktiska och strukturerade aktiviteter, ofta i autentiska miljöer, ses som motiverande och begreppsstödjande. Samtidigt begränsar bristen på adekvata läromedel detta arbete..
Undervisning som hantverk – praktiskt, situationsanpassat och multimodalt arbete
Elevdelaktighet, elevintresse och elevagens ses som centrala drivkrafter för lärande. Samtidigt riskerar icke-verbala elevers agens och behov att osynliggöras om undervisningen inte utgår från deras erfarenheter och stöds av konkreta och visuella uttrycksformer..
-
Resurspedagoger/assistenter är centrala för att individanpassningar ska fungera i praktiken. När samarbetet fungerar blir undervisningen mer tillgänglig och strukturerad, medan bristande samsyn försvårar anpassningar. Gemensam planering och ett enhetligt arbetssätt framstår som avgörande för ett likvärdigt stöd till eleverna.
-
Koderna visar att lärarna upplever kunskapsutveckling som svår att följa eftersom elevernas progression ofta är långsam, individuell och icke-linjär. Systematiska observationer, dokumentation och visuellt stöd blir därför viktiga verktyg för att synliggöra små steg och återkommande förmågor över tid. Kunskapsutveckling ses som ett långsiktigt arbete som kräver tålamod och ett tydligt fokus på varje elevs förutsättningar.
-
Kunskapsutveckling som långsam, icke-linjär och relationsberoende progression
Fångar hur lärarna beskriver progression: små steg, vardagsnära förmågor, dokumentation, icke-linjära lärprocesser över tid.
Koderna visar att bedömning och dokumentation är centrala verktyg för att följa elevernas långsamma och icke-linjära progression. Lärarna använder dagliga observationer, anteckningar och digitala system för att synliggöra små steg över tid, där bedömningen främst fungerar formativt som stöd för fortsatt utveckling.
Samtidigt upplever de att bedömning är svårt när underlaget är begränsat eller när kunskapskraven inte matchar elevernas nivåer. Därför efterfrågar de tydligare riktlinjer och bättre anpassade bedömningsverktyg.
-
Koderna visar att lärarna ser kunskapsutveckling som en långsam och gradvis process där elevernas förmågor successivt stärks utifrån deras individuella förutsättningar. Genom att följa små steg i social, praktisk och kognitiv utveckling — ofta med stöd av verktyg som förmågecirkeln — synliggör lärarna hur elevernas självständighet, självtillit och kompetens växer över tid.
-
-
Koderna visar att lärarna uppfattar omsorg som både en nödvändig förutsättning för och ett möjligt hinder i kunskapsuppdraget. Omsorg, trygghet och lärande beskrivs som tätt sammanflätade, där omsorgssituationer kan används som strukturerade lärandetillfällen men samtidigt kan ta tid och fokus från planerad undervisning. Lärarna beskriver en ständig balansgång mellan omsorgsbehov, kunskapsfokus och betonar behovet av att omsorg också erkänns som kunskap.
-
Koderna visar att lärarna ser den sociala relationen som en grund för allt lärande: utan trygg relation och socialt stöd blir undervisningen svår att genomföra. Gemensamt lärande och socialt samspel kan skapa motivation och utveckling, men upplevs också som en utmaning när elevernas nivåer skiljer sig åt eller när obligatoriskt innehåll inte passar gruppen. Relationer och omsorg fungerar därför både som pedagogiskt verktyg och något som ständigt måste hanteras.
-
Koderna visar att bemanning, assistenters kompetens och organisatoriskt stöd framstår som avgörande för att lärare ska kunna genomföra en likvärdig undervisning. Lärarna betonar att tillräcklig personal, gemensam samsyn och tillgång till handledning och kompetensutveckling är nödvändiga för att balansera omsorg och kunskap. Samtidigt beskriver de hur brist på resurser, otydlig styrning och otillräckligt stöd från ledningen skapar hinder för planering, anpassning och progression.
-
Koderna visar att samspelet mellan lärare och assistenter är avgörande för att skapa stabila relationer och en fungerande lärmiljö. När samsyn och kommunikation brister påverkas tryggheten och elevernas möjligheter att delta i undervisningen. Ett gemensamt förhållningssätt och tydliga roller framstår därför som viktiga för att bygga de relationer som lärandet vilar på.
-
Lärarna ser personalens kompetens som avgörande för en fungerande lärmiljö och för balansen mellan omsorg och kunskapsuppdrag. De beskriver ett stort behov av tydlig professionell styrning, handledning och kompetensutveckling, särskilt när externa stödresurser minskar. Organisatoriskt stöd framstår som en nödvändig förutsättning för att undervisningen ska fungera.
-
-
-