Please enable JavaScript.
Coggle requires JavaScript to display documents.
På vilket sätt behandlar Främlingen temana existentialism och absurdism? -…
På vilket sätt behandlar
Främlingen
temana existentialism och absurdism?
Raymond
Hjälper honom fast att han uppenbart är en dålig person
Skriver brev åt honom
Vittnar till Raymonds fördel
Absurt hur
Tipsar Raymond på hur han kan hämnas på araberna
Går med på att bli kompis med honom
Det gör Meursault "detsamma" om han och Raymond är kompisar
Marie
Åtrår henne bara sexuellt
Säger ärligt att han inte älskar henne - TVÅ gånger när hon frågar
Likgiltighet
Älskar inte Marie
Kan tänka sig att gifta sig med henne men bryr sig egentligen inte
Har inga ambitioner eller strävan av att ta sig framåt i varken karriären eller i livet
Kan tänka sig att vittna för Raymond
Skriver ett förmodligen elakt brev å Raymonds vägnar
Bryr sig inte om han är eller inte är kompis med Raymond
Alla handlingar är ekvivalenta för Meursault, han har heller inget värdesystem att lita på, han följer bara stundens ingivelse
Bjurström
Gud
Gör det tydligt för rannsakningsdomaren att han inte tror på gud
Citat s. 61
För rannsakningsdomaren är gud hans mening med livet
För Meursault finns inte gud - dieu est mort
Rättegången
“När han blir dömd är det inte på grund av mordet på araben utan därför att han inte begagnar samhällets värdeskala”
Bjurström
Samhällets värdeskala = kristna och borgerliga värderingar
I bokens andra del uppdagas det att Meursault varken bryr sig om värderingar eller om ett efterliv, alltså har han mer eller mindre inget att leva för och detta uppfattas som ett hot för samhället. Folk runt omkring vill ju förstås inte att deras moraliska grundpelare ska rubbas.
Bjurström menar att förhörsdomaren avslöjar sig själv och den innersta anledningen till att Meursault blir dömd till döden genom att säga: ““Vill ni verkligen”, utropade han, “att mitt liv inte längre ska ha någon mening?”” -Camus, Främlingen
“Rättegången kulminerar med hans lidelsefulla försvar för sin absurda livsupplevelse.”
LHV
Vill inte låtsas tycka något utan vill vara helt ärlig med sin likgiltighet
lite av det som står i A mindmap
Döden
Mot slutet av boken, vid insikten om sin egen död, verkar det som att Meursault blir varse om absurditeten i livet och detta bidrar till ett positivt uppvaknande för honom.
Bjurström
Enligt författaren är detta uppvaknande högst osannolikt och kan tyda på en viss svaghet hos Camus som verkar ha låtit sin inre moralist få övertag
Men detta avslut gör det också möjligt att tolka Meursault som ett helgon eller martyr
Meursaults simplicitet blir som något slags avslöjande av vad det sanna i livet är
Meursault visar heller ingen ånger över vad han gjort och accepterar sin dödsdom och situationen han befinner sig i
Aho
Meursault lever i en själslig dvala och djup oskuld fram tills sitt slutgiltiga uppvaknande då han blir medveten om hans egen kärlek till livet som tidigare dikterat alla hans handlingar utan att han själv varit medveten om det
Bjurström
Existentiell hjälte (från A mindmap)
Absurdism
Det absurda - en slags uppenbarelse och medvetenhet om klyftan mellan oss och världen, mellan oss själva och vårt dagliga liv
Bjurström
Detta försöker Camus skildra och analysera i “Myten om Sisyfos”
Meursault talar vid ett tillfälle i boken om det absurda liv han levt
NKLH
Det absurda enligt Camus → insikten om livets absurditet som hjälper människan att leva, man måste hela tiden hålla revolten mot tillvarons meningslöshet vid liv samt leva i nuet fri från alla illusioner
För dagens läsare undgår det inte att det även finns en absurditet i det koloniala. Den döda araben har inte ens ett namn och institutionellt våld ligger till grund för det nordafrikanska samhället.
Sisyfos = “central symbol för livets absurda mening”
LHV
He is not a good man; but he attains a level of authenticity that few ever mimic. And he faces death with contentedness, taking responsibility for the man he chose to be. Thus he opens himself to the happiness of Sisyphus.