Please enable JavaScript.
Coggle requires JavaScript to display documents.
Urindoeuropeiska - Coggle Diagram
Urindoeuropeiska
Konsonanter :!:
-
-
-
Halvvokaller - w och y /w/ och /j/, kunde bli till vokaler/stavelsebildande – u och i.
-
Laryngalerna
h1, h2, h3
Alla tre uttalades likadant
de skiljs emellan av vad de orsakar
- h1 orsakar längd hos föregående e,
- h2 påverkar föregående e så att det senare blir till a (som reflex)
- h3 gör så att föregående e blir till o.
h1 förändrar vokalens kvantitet, medan h2 h3 – dess kvalitet.
Anatoliska hypotesen
-
-
Varför föredras den?
- Förklarar varför IE är så utbrett
- om det var väldigt få människor skulle språket vara mindre.
- Förklarar också IEs anatolska gren.
Källor? vi antar
- Spreds av de tidigaste jordbrukarna på Anatolien, de som utvandrade därifrån tackvare just det – jordbruket gjorde det lätt att försörja
-> ökning i befolkningen ->utvandring
-
Kurganhypotesen
-
-
Källor? inte en enda, vi antar
Samhälle
– spreds av krigiska herdar :sheep:
- som sysslade med jordbruk :strawberry::,
- använde hästar :horse: och häststrids vagnar
- för att erövra de områden där IE talas idag, byggde kurganerna / gravhögarna
Stöds
- Iespråken har samma ord för hjul :wheel_of_dharma: – колело, wheel, кол- och *hol är nämligen samma stam.
- Hade det börjat spridas 6000 f.Kr, skulle de inte ha samma medärvda ord för hjol.
- De första arkeologiska bevis på hjol är nämligen från unf. 4000 f.kr.
Morfologi
Kasus
-
-
-
-
-
ablativ (uttrycker källan, stället där nånting kommer ifrån – hemifrån t.ex., adverbial igen)
-
-
Numerus
- singularis
- dualis (för två stycken referat etc)
- pluralis. два коня – urspr. dual., utvidgades i bulgariskan t.ex., bevarad i litauiskan.
Genus
- maskulinum - femininum, och neutrum
Ursprungligen var det animata :silhouette: (m, f,) och inanimata (n) , :dog: men sedan så utvecklades f från m.
Pronomen
hade nästan samma böjning, med kasus osv.
Adjektiv
böjdes också i kasus, numerus, och genus – böjdes i denna kategori
Verbalmorfologi
Personböjning
tre personer (den talande, den tilltalade, det omtalade)
Numerus – singularis, dualis, pluralis, verben kongruensböjdes med substantivet eller pronomenet.
Fyra tempus
- presens
- aorist (preteritum, omarkerat för aspekt)
- imperfektum
- perfektum.
:star: Verbet hade tre olika stammar (olika vokaler och alltså stammar för var och en tempus). Starka verb i svenskan finns just pga det.
-
Diates
(passiv och aktiv, mediopassiv – ingen annan orsakar handlingen, och utövaren sammanfaller med objektet – Jag tvättas / tvättar mig – reflexiv betydelse)
Vokaler
-
Annars var de a, i, e, u, *o /ɔ eller o/
mycket vokalväxling i språket.
indoeuropeisk avljud (отглас).
- I vissa gramatiska former hade man E, i andra O,
-
-
Ordföljd – homo homini lupus est, alltså SOV – de äldre IE språken bevisar det – latin
Använde sig av postpositioner – alltså hemifrån.