Please enable JavaScript.

Coggle requires JavaScript to display documents.

Grunderna i vår tidspsykologi: kap 5 -Utvecklingspsykologi - Coggle…

- - - - Genernas inflytande varierar övertid
        
        Genernas inflytande beror inte bara på miljön. Inflytandet kan också variera över tid. I en finsk tvillingstudie (Rose m.fl.2001) kunde man visa att det genetiska inflytandet på alkoholkonsumtion hos pojkar var ganska stort vid 16 års ålder (cirka 30% av variationen kunde förklaras med genetisk variation). Men vid 18 års ålder hade det genetiska bidraget halverats. I studier av intelligens har man också funnit att det genetiska inflytandet ökar med åldern. Hos de riktigt gamla (äldre än 80 år) tycks dock det genetiska inflytandet minska något igen (McClearn m.fl. 1997)
- - - - Första förändringen
        
        För det första börjar barnet att protestera (genom att till ex gråta) om någon som barnet har en anknytning till lämnar det. Visserligen kan barnet redan under det första halvåret börja gråta när någon lämnar det, men då är det i första hand uppmärksamheten och stimuleringen som det saknas och där någon annan person kan ofta ganska lätt trösta barnet. Så småningom blir dock inte människorna i omgivningen längre utbytbara; barnet vill vara tillsammans med vissa speciella (>utvalda<) vuxna, och det protesterar när någon av dessa försvinner. Enligt Bowlby är denna reaktion en signal som syftar till att få den utvalda personen att komma tillbaka till barnet igen.
      - Andra förändringen
        
        Den andra viktiga förändringen som inträffar i samband med detta tredje stadium är att barnet utan hjälp kan förflytta sig från en plats till en annan. Barnet lär sig under denna period att krypa, först långsamt och försiktigt och därefter allt snabbare och ivrigare. Därmed öppnar sig en helt ny värld för barnet att utforska. Barnet kan i och med detta själv söka kontakt och närhet till en vuxen, men det kan också förflytta sig bort från den vuxne och ut i världen. Den vuxne blir med andra ord ett slags trygg bas som barnet har att utgå från.
- - - - Uppföljningsstudier av barn i förskolan och grundskolan: Trygg och otrygg anknytning
        
        Eftersom anknytningen är av avgörande betydelse för samspelet mellan barn och föräldrar kan man förvänta sig att den kommer att avspegla sig också i barnets sociala beteende längre fram gentemot kamrater och andra vuxna. I studier där man har följt barn i förskole- och skolåren uppvisar barnen med trygg anknytning ett >mognare< samspel med sina jämnåriga kamrater än de med otrygg anknytning. De delar oftare med sig av det de har och är bättre på att hantera samspelet. Även problemlösningsförmågan tycks vara mer utvecklad.
- - - - Vygoskij: Utveckling och utbildning
        
        Medan Piaget menade att utveckling och utbildning är förhållandevis oberoende av varandra, ansåg Vygoskij att dessa går hand i hand. Därför är det viktigt hur en förälder eller lärare förhåller sig till barnets utveckling och inlärning. Barnet kan få stor hjälp från en vuxen som redan tillägnat sig abstrakt tänkande, erfarenheter och strategier för problemlösning. Vygotskij talade om proximal utveckling, det vill säga en utveckling som ligger steget före men inte alltför långt från barnets nuvarande punkt i utvecklingen. De vuxna ska låta barnet få möta krav och utmaningar som det kan klara av genom att anstränga sig och/eller genom att få stöd från en mer erfaren person (kort sagt få barnen att spänna bågen och pröva sin förmåga). Kraven får emellertid inte bli för stora; de vuxna ska enligt Vygotskij fungera på samma sätt som en byggnadsställning då man bygger ett hus, det vill säga stödja och därmed främja barnets inlärning och utveckling genom att formulera nya men uppnåeliga mål. Det proximala handlar på så sätt om avståendet mellan vad barnet kan göra på egen hand och vad det kan åstadkomma tillsammans och vad det kan åstadkomma tillsammans med någon som har större erfarenhet (oftast en vuxen).
        
        Hur betydelsefull är handledningen för barnets utveckling?
        
        Vad innebär denna >handledning< och vilken roll spelar den för utvecklingen? Den vuxne ska väcka intresse och ställa frågor men inte komma med några lösningar. Hen ska hålla barnets uppmärksamhet vid liv, hantera frustration, visa på felaktiga och outtalade förutsättningar, allt för att barnet inte ska tröttna, tappa strukturen eller drunkna i detaljer. En lärare kan till ex ställa följande frågor: >Vad handlar problemet om? Vad behöver du för att kunna lösa problemet? Vad kan jag hjälpa till med?<. Den vuxne kan även ge återkoppling: >Du verkar just nu göra följande... och effekten verkar bli.... Vad tror du?< Man kan också använda mer erfarna elever/kamrater som hjälplärare och uppmuntra barnen till att föra en inre dialog (gärna i form av att de pratar högt med sig själva). Att klara något tillsammans är en viktig bas för utvecklingen, menade Vygotskij. Både formell och informell undervisning tillsammans med kunnigare och mer erfarna familjemedlemmar eller lärare är viktiga förutsättningar för barnens sociala och kulturella utveckling.
        
        Vygoskij: Tänkandet ger stoff åt tänkandet
        
        I början fyller språket en reglerande funktion, men efter hand blir det ett redskap för tänkandet. För Vygotskij var alla former av tänkande en form av handling, och handlingen är det som ger stoff (kunskapsmaterial) åt tänkandet.
- - - - Den positiva lösning av ungdomskrisen och moratoriumet
        
        Nyckeln till en positiv lösning av ungdomskrisen går via samspelet med andra, både med jämnåriga och med vuxna. Andra personer fungerar som speglar som hjälper tonåringarna att skaffa sig en stabil bild av vilka de är. Optimal identitetsutveckling innebär att man hittar sociala roller och sociala grupper som går väl ihop med de egna biologiska och psykologiska förutsättningarna. Olika kulturer skiljer sig åt med avseende på hur många alternativ de erbjuder tonåringar att välja mellan. Ju fler identitetsalternativ och sociala arenor som står öppna för ungdomarna, desto mer turbulent (det uppstår oro eller förvirring) blir tonårstiden. Erbjuds endast få valmöjligheter försvåras identitetsutvecklingen, eftersom tonåringarna då inte får möjlighet att utforska olika roller. Erikson talade om behovet av ett psykologiskt moratorium under ungdomstiden, ett slags andrum från ansvar och plikter. Moratoriet skulle vara en sökande period då ungdomarna kunde leva lite vid sidan om samhället och pröva tillfälliga roller. Detta skulle göra det möjligt för ungdomarna att >hitta sig själva<.
      - Den negativa lösningen av ungdomskrisen
        
        Den negativa lösningen av ungdomskrisen är, Enligt Erikson, en identitetsförvirring som innebär en osammanhängande och ofullständig identitet. Det kan röra sig om allt från att inte riktigt veta vem man är till mer allvarliga förvirringstillstånd. Förvirringen kännetecknas av en hög grad av besluts- och prestationsångest och svårigheter med nära relationer. Ett visst mått av rollförvirring är en nödvändig del av den normala identitetsutvecklingen. Det som kännetecknar dem som däremot fastnat i identitetsförvirringen är oförmågan att ex ta ansvar på ett riktigt sätt. De lever livet passivt och distanserar sig från andra. Erikson använder begreppet negativ identitet för att beskriva den identitet som baserats på ett slags motsatsförhållande, till de identifikationer och roller som individen fick del av i barndomen. Ett ex på detta skulle kunna vara tonåringen som växer upp i ett överklasshem med borgerliga värderingar och utvecklas till en vänsterradikal som bor i kollektiv.
      - Erik H. Erikson: Den sjätte fasen (närhet-isolering)
        
        Erikson menade att skapandet av en identitet under tonåren är en förutsättning för nästa fas, närhet-isolering (den sjätte fasen), där man ska vara i stånd att engagera sig i en annan människa. Uppfattningen att människor måste känna sig själva innan de kan älska en annan människa är numera allmänt accepterad. Många psykologer anser att självkänndedom och närhet till en annan människa är intimt förknippade med varandra, eftersom man lär känna sig själv genom att vara nära en annan.
        
        Eriksons viktiga aspekter av utvecklingen
        
        Eriksons utgångspunkt är att man bör studera viktiga aspekter av utvecklingen för att se hur olika faktorer samverkar för att åstadkomma ett visst resultat. En andra punkt han betonar är att varje kultur ställer sina egna, specifika krav, och att utvecklingen därför inrättar sig efter just dessa krav. Problem uppstår när samhällets traditionella uppfostringsmetoder inte ger tillräcklig förberedelse för det vuxna livet. Det inträffar till ex när samhället genomgår så snabba förändringar att de vuxna inte längre känner till de ungas värld. Normerna för uppfostran blir därmed inadekvata och barnen får inte de förhållningssätt som gör att de kan klara av vuxenlivet.
- - - - Livsspannet, livsförloppet och livscykeln
        
        Det finns flera forskare som menar på att övergången till medelåldern kan ses som ett slags kris. Den amerikanske psykologen Daniel Levinson (1920-1994) talar om >seasons of life<, ungefär >livets årstider<. Årstiderna utgör en metafor för de olika livsskedena. Levinson har byggt vidare på Eriksons arbeten i syfte att skapa en mer systematisk genomgång av hur människor upplever sitt vuxna liv (Levinson 1978). Han skiljer mellan livspannet (det vill säga tiden från det man föds till det man dör), livsförloppet (viktiga skeenden i livet) och livscykeln (livet som en meningsfull resa med viktiga hållplatser eller >årstider<). Han menar också att det bara är utifrån en individs livscykel som man kan förstå han eller hennes psykologiska utveckling. Levinsons teori ger en bra grund för en förståelse av utvecklingen under livets mitt och avslutning. Under utvecklingens gång skapar en viss person en en individuell livsstruktur som visar vilka mål personen har med sitt liv. Det innebär att människor i en viss kultur genomgår både en individuell och en gemensam utveckling.
- - - - Erik H. Erikson: Den åttonde fasen (integritet-förtvivlan)
        
        Den sista av Eriksons åktta faser sträcker sig från övre medelåldern till och med ålderdomen och handlar om motsatserna integritet och förtvivlan (se s.179). Integritet ger mening och sammanhang i livet. Den gör att man accepterar livets begränsingar, betrakar sig sjävl dom del av en större helhet som inbegrper de egna föräldrarna och barnen/barnbarnen och skapar sig en helhet av allt det som har skett i livet. Integritet innebär att man accepterar att livet blev som det blev och att det innehållit både bra och dåliga saker. >Vishet<, skulle denna positiva lösning kunna kallas. Desperation och och förtvivlan är den ångestfyllda sorg man känner inför att man itne fått det man velat i livet, att man ångrar de val man gjort och känner fruktan inför livets slut.
        
        Den tredje åldern och pensioneringen
        
        Med utgångspunkt från bland andra Eriksons synsätt uppfattas numera de senare åren i livet ofta som en tid av möjligheter. Det är en tid för eftertanke men också för fortsatt utveckling och lärande. Människor är befriade från det omedelbara ansvaret för barn och behöver inte längre arbeta; det kallas därför ibland för den tredje åldern. Under denna period i livet, som idag är längre än någonsin tidigare, har individerna möjlighet att föra ett aktivt och oberoende liv. Pensioneringen upplevs mycket olika dock. För dem som längtar efter att göra något annat och har förberett sig är pensioneringen en befrielse och något positivt, men för dem som tvingas att pensionera sig och som inte har några alternativ till arbetet kan pensioneringen medföra depression och ångest. De som verkar anpassa sig bäst till ett liv som pensionär är de som är välbeställda, friska, aktiva, välutbildade och som har ett relativt stort socialt nätverk.
- - - - Hur många svenskar elever blir regelbundet mobbade?
        
        Omkring 10% av alla svenska elever blir mer eller mindre regelbundet mobbade. Löper då alla barn lika stor risk att bli utsatta för mobbning? En del skulle svara ja på en frågan. Dessa hävdar att det är när vissa processer i en grupp som råkar samverka med en potentiell mobbares personlighet som en viss person blir utsatt. De flesta skulle dock svara nej på frågan och istället hävda att det är många lika faktorer som spelar in, och det kan vara svårt (eller omöjligt) att lyfta fram en faktor framför någon annan.
        
        Passiva och provocerande mobboffer
        
        Olweus har i sin forskning funnit att de flesta offer för mobbning tillhör någon av följande grupper: de passiva respektive de provocerande mobboffren.
        
        Direkt och indirekt mobbning
        
        När det gäller mobbarna vet man betydligt mer om pojkarna än om flickorna. Det beror framför allt på att de flesta studier som gjjorts har varit inriktade på så kallad direkt mobbning, där tydliga verbala eller fysiska trakasserier förekommit. Denna typ av mobbning är vanligare bland pojkar än bland flickor. Flickor som mobbar tycks i högre grad än pojkar använda sig av kallad indiirekt mobbning, där uteslutning och ryktesspridning är vanliga företeelser. Indirekt mobbning kallas det när en person blir utesluten och socialt isolerad.
        
        Hur många mobboffer berättar detta till vuxna?
        
        Så mycket som 1/4 av de barn som mobbas regelbundet berättar aldrig för vuxna att de mobbas (Frisén m.fl. 2009). Många mobboffer är rädda för att hamna ur askan i elden om mobbningen skulle bli känd. De kan även vara rädda för att straffas av mobbarna för att de skvallrat. Om en elev berättar att hen blir mobbad är det därför viktigt att man genast tar tag i problemet ordentligt. Det är skolan som har huvudansvaret för samordningen av arbetet för att motverka mobbning. För att nå positiva resultat är det nödvändigt att även föräldrarna deltar. En detaljerad plan bör utarbetas för hur skola och hem gemensamt ska få slut på mobbningen. I denna plan bör det inte minst ingå åtgärder för hur mobboffret ska få effektivt skydd. När det gäller åtgärdsprogram som har utvärderats på ett vetenskapligt sätt ligger våra nordiska grannländer bättre till än vad vi gör i Sverige. En stor studie av två förebyggande program i skolan, Olweus-programmet och Zero-programmet, visar att mobbningen kan minskas om man tillämpar dessa program. Även programmet KiVa Skola, som bygger på Salmivallis forskning kring mobbning och riktar sig till skolpersonal, elever och föräldrar, har visat sig ge viss effekt. En internationell genomgång av olika metoder och program mot mobbning har genomförts av australiensaren Ken Rigby (2022). Sedan år 2006 är >mobbning< utbytt mot >kränkning< i den svenska skollagen.
        
        Nätmobbning och cybermobbning
        
        När de gäller mobbning på i9nternet anmäldes år 2010 över 10,000 fall. Nätmobbning eller cybermobbning skiljer sig från traditionell mobbning bland annat genom att det är svårare att bli fri från den, man kan beröras 24 timmar om dygnet; dessutom är det betydligt lättare att nätmobba anonymt. Det verkar också som om nätmobbning håller på att bli vanligare än fysisk mobbning (Frisén 2010). >Zip it, block it, flag it< är en slogan från en engelsk informationskampanj som kan översättas med >Stäng, blockera, varna<. Kampanjen går ut på att lära barnen vad som är okej och inte okej att skriva och lämna ut på internet (>zip<), hur de ska stänga ute eller blockera ovälkomna kontakter eller länkar (>block<), samt att de ska berätta för vuxna om de har blivit upprörda eller kränkta av något på internet (>flag<).
        
        De provocerande mobboffren
        
        Den andra typen av mobboffer, de provocerande, har ett i det närmaste motsatt beteende. Dessa barn beskrivs ofta som okoncentrerade och allmänt oroliga, och det blir lätt irritation och konflikter omkring dem. De får inte sällan större delen av klassen emot sig, och de problem som då uppstår i en klass blir därför ofta svåra att komma tillrätta med. Provocerande mobboffer är dessutom ibland både mobbare och offer samtidigt. De utsätter andra för mobbning samtidigt som de själva blir mobbade. Hur stor andel av mobboffren som också är provocerande varierar mellan olika undersökningar, men det har uppgetts att 20-50%av de som mobbas hör till den här provocerande offergruppen.
        
        De passiva mobboffren
        
        De passiva mobboffren är mer ängsliga, försiktiga och osäkra än elever i allmänhet. De har få vänner och föredrar iblanda att umgås med vuxna istället för med jämnåriga. De signalerar att de är ängsliga och att de inte skulle våga ge igen om de blev angripna. Här kan det naturligtvis vara svårt att skilja på orsak och verkan. Har mobbningen pågått en längre tid är det inte konstigt om offren är rädda. Olweus fann dock i intervjuer med föräldrar till passiva mobboffer att många av dessa barn hade varit försiktiga och känsliga redan tidigt i livet.