Please enable JavaScript.

Coggle requires JavaScript to display documents.

Kognitionspsykologi: kap 4 -Minne: Totaliteten av mitt vetande - Coggle…

- - - - Arbetsminnet och dess komponenter som består av moduler
        
        Enligt den engelske forskaren Alan Baddeley (2000) kan arbetsminnet delas in i komponenter som har olika specialiteter. Den mest studerade komponenten är ett övergripande kontrollsystem, centrala exekutiven, som fördelar kapacitet till specialiserade moduler (en för språklig information och en för bilder samt rumsliga relationer). Den centrala exekutiven, och mer allmänt exekutiva (<styrande>) funktioner, har under senare år ägnats ökad uppmärksamhet i forskning omkring vissa neurokognitiva funktionsnedsättningar (ex ADHD) som bla yttrar sig i nedsatta förmågor att kontrollera och organisera sina tankar och beteenden på ett ändamålsenligt sätt.
        
        Modulernas funktion
        
        Enligt förra delen kan vi se en förklaring till varför likheten hos två uppgifter påverkar vår förmåga att dela uppmärksamheten mellan dem. När vi samtidigt försöker utföra två uppgifter som involverar språklig information belastas samma specialiserade modul i arbetsminnet och vi får begränsade uppmärksamhetsresurser (ex om du ska föra ett samtal samtidigt som du ska läsa en text). Om två uppgifter däremot belastar olika moduler, du kanske ska föra ett samtal samtidigt som du ska trycka på en larmknapp, har du dock lite mer kapacitet för att dela din uppmärksamhet. Skulle systemet för att aktivt hålla språkinformation i minnet skadas skulle det få konsekvenser för vår förmåga att memorera sådan information över lång tid. Däremot skulle vi fortfarande kunna hålla bildinformation i arbetsminnet och därmed föra över detta till långtidsminnet. Man kan alltså säga att ett arbetsminne som består av flera komponenter bli mindre sårbart för skador och tillåter att man samtidigt gör mer än en sak.
    - - Betingning
        
        Den andra gruppen i figur 4.3, betingning, inkluderar klassisk (eller pavlosk) betingning, som handlar om förmågan att lära sig att associera två händelser som sker i nära tid. Detta handlar om att djur och människor omedvetet kan lära sig att koppla samman händelser som sker i nära tid (exempel på detta finns i boken). En annan variant av betingning är operant eller instrumentell betingning. Denna form handlar om att man tenderar att ändra sitt beteende beroende på vilka reaktioner det utlöser. Beteenden som mottas positivt (får positiv förstärkning) ökar i frekvens, medan det motsatta gäller för beteenden som får negativ förstärkning. Detta kan ses som en viktig princip i uppfostran, men också mer allmänt i samspelet mellan människor.
      - Inlärning av vanor och färdigheter
        
        Den tredje gruppen i figuren 4.3 inkluderar inlärning av vanor och färdigheter. Ett ex på en vana är att tvätta händerna före maten. Har man etablerat en stark sådan vana spelar det ingen roll om man just kom ut från duschen. Är det dags för mat så går man och tvättar händerna, utan att reflektera över om det behövs eller ej. Inärning av färdigheter inkluderar motoriska färigheter, som att spela golf, och mer kognitiva färigheter som att lösa ekvationer. Detta minne brukar ibland kallas för procedurminne. Gemensamt för inlärning av vanor och färdigheter är att de förvärvas långsamt övertid för att så småningom >automatiseras<.
      - Habituering och sensitisering
        
        I första gruppen i figur 4.3 ingår habitusering och sensitisering. Detta är grundläggande minnesfunktioner som finns hos både enkla som komplexa organismer. Habituering är en form av minne som ex ligger till grund för vår förmåga att vänja (anpassa) oss vid nya miljöer. Säg att du flyttar till en lägenhet som ligger bredvi en livligt trafikerad väg. Det är sannoikt att du från början upplever trafikljuden som störande, men efter en tid märker du dem knappast. Då har du habituerat till detta ljud (det vill säga ungefär samma sak som att vänja sig). Sensitisering kan ses som motsatsen till habituering. Om man sitter i lugn och ro i sin fåtölj och läser och plstsligt hör en hög smäll så kommer man troligen att reagera genom att hoppa till, få förhöjd puls och liknande (som då man blir skrämd). Därefter tenderar man att reagera kraftigare på diverse stimuli, som att någon slår igen en dörr, än vad man skulle ha gjort om inte den höga smällen hade hörts. Detta är ett uttryck för sensitisering (man blir mer känslig) vilket kan ses som en högre beredskap för att skydda sig mot fara.
      - Klassificering
        
        Den fjärde gruppen i figuren 4.3 tar upp klassificering. Detta kan handla om hur vi förvärvar kunskap om att saker och ting hör ihop. Mycket av vår kunskap är organiserad i form av kategorier (fåglar, bilar). Denna kunskap är inte något som vi serveras utan den byggs upp över tid genom vår samverkan med människor och föremål. Ibland kan dock minnen av specifika upplevelser eller inlärningstillfällen ligga till grund för klassificering, och denna form av minne introduceras i grupp fem.
      - Inlärning av fakta och inlärning av episoder
        
        Denna femte gruppen i figuren 4.3 består av inlärning av fakta och inlärning av episoder. Dessa två former av minne är närbesläktade och involverar liknande kognitiva processer. Inlärning och minne av fakta brukar även kallas för semantiskt minne, och omfattar all den generella kunskap som vi människor bär med oss (vad ord betyder, kemiska formler, geografi, historia etc).
        
        Utveckling av semantiska och episodiska minnen
        
        Människor har många semantiska minnen gemensamma, men minnen av episoder (episodiskt minne) är speciella på så sätt att episodiska minnen är unika för varje människor. För dessa minnen måste vi tänka tillbaka på en särskild inlärningsperiod, vilket inte är fallet för semantiskt minne, och även om flera individer har varit med om samma händelse kommer deras episodiska minnen att variera (beroende på hur man upplevde händelsen, vad man fokuserade sin uppmärksamhet på etc). Eftersom episodiskt minne kräver att man drar sig till minnes tidigare upplevelser brukar detta minne ibland refereras till som explicit eller medvetet minne, till skillnad från de många former av minnen som kan uttryckas implicit eller omedvetet genom våra beteenden. Det har i senare års forskning dessutom blivit alltmer tydligt att episodigt minne inte bara är centralt för vår förmåga att 'resa bakåt i tiden', och därmed återuppleva tidigare episoder i vårt liv, utan att dessa funktioner är centrala även för vår förmåga 'att resa framåt i tiden', och därmed att tänka på, och simulera, framtida händelser, till ex när vi planerar framtida aktiviteter (Schacter, Addis & Buckner 2008).
      - Fler slags minnen än de som tagits upp i de andra grupperna
        
        Som indikeras i grupp sex i figur 4.3 så finns det fler slags minnen än de som har tagits upp här. Vissa former (priming och perceptuell inlärning) uttrycker att perceptuella analyser, som att se vad en bild föreställer, gynnas av tidigare erfarenheter (till ex att man tidigare har sett samma bild). Tidigare upplevelser kan även påverka hur vi känner för den information som analyseras (emotionell inlärning). Båda dessa former av minnen uttrycks oavsett om man medvetet kan minnas de tidigare erfarenheterna. För priming kan detta exemplifieras med reklam;om man har sett en viss produkt vid ett tillfälle så tenderar man i en senare valsituation att föredra just den produkten framför snarlika (även om man inte medvetet kan minnas det första tillfället då produkten visades) och denna preferens är ett uttryck för priming. Ytterligare en central form av minne är inlärning via imitation. Det går att observera denna form av minne hos barn, men komponenter av imitationsinlärning finns sannolikt livet ut.
- - - - Överensstämmelsen mellan inkodning och framplockning
        
        Generellt gäller att ju bättre överensstämmelse mellan tränings- och testomständigheter (se exemplet i boken för just detta), desto bättre minne. Av detta följer att det är viktigt att redan då man lär in ett marerial fundera över hur man senare kommer att använda informationen. Resultat som betonar överrensstämmelse mellan inkodnign och framplockning antyder att vissa hjärnregioner borde vara aktiva både vid inkodning och framplockning. Färska resultat från neurokognitiva studier ger stöd för detta (Nyberg 2002; Danker & Anderson 2010). Till ex har man funnit att då man minns auditiv (hörsel) information så aktiveras delar av den auditiva hjärnbarken som är engagerad då man kodar in ljud (och detta sker även om inget ljud hörs vid framplockningsfasen).
        
        Distribuerad lagring
        
        En intressant teori är att dessa gemensamma regioner (regioner som är aktiva under både inkodning och framplockning) är involverade i minneslagring.För en enda upplevelse kan detta innebär att många olika regioner måste involveras eftersom skilda aspekter av upplevelse (form, färg etc) lagras i separata hjärnregioner. Detta brukar benämnas distribuerad lagring. Distribuerad lagring är en viktig egenskap hos många konnektionstiska modeller. # #