Please enable JavaScript.
Coggle requires JavaScript to display documents.
Grunderna i vår tids psykologi: kap 6 -Personlighetspsykologi - Coggle…
Grunderna i vår tids psykologi: kap 6
-Personlighetspsykologi
Skillnader i kognition
-Färdigheter och kompetenser
Intelligens och intelligenstester
Intelligens har en given plats då vi talar om individuella skillnader i kognition, trots att intelligensbegreppet som sådant har varit föremål för häftiga diskussioner. Det finns ett flertal test med jämförelsevis stabila mätegenskaper, som erbjuder en operationell definition av intelligens (intelligens är det som intelligenstest mäter). Testen har fått legitimitet då det visat sig att intelligenstestpoäng verkligen har samband med hur man klarar utbildning, yrkesliv och andra utmaningar i livet. Trots att sambanden är blygsamma är de mer stabila över tid och i varierande situationer, än vad som är fallet för mått på någon annan psykisk egenskap.
Vad exakt mäter intelligenstest?
Det råder delade meningar om hur intelligensmått ska förstås teoretiskt, de vill säga vad testen egentligen mäter och hur detta något kan relateras till andra psykiska egenskaper och processer. I brist på allmänt accepterade teoretiska formuleringar kan man konstatera att tradtionella intelligentstest i allmänhet ställer krav på slutledningsförmåga, förmåga att hantera språkliga, numeriska och spatiala (rumsliga) begrepp, samt oftast också på minne, koncentrationsförmåga och snabbhet i tänkandet. Testuppgifterna kan presenteras som muntliga frågor, >papper-penna< uppgifter och konrkret material som pussel och klossar.
Allmänintelligens och faktoranalytiska metoden
Psykologen och statistikern Charles Spearman (1863-1945) var den förste som påvisade att sambanden mellan olika kognitiva färdigheter nästan alltid är positiva: den person som presterar bra på ex ett test med språkliga uppgifter, presterar i allmänhet över genomsnittet också på numeriska och övriga tester. Spearman tolkade sitt fynd som att det finns en
allmänintelligens
(>g< som i eng. general intelligence), som i varierande grad kommer till uttryck i alla tänkbara förmågor. Utöver >g< finns också en mängd specifika förmågor som krävs för att lösa en bestämd typ av intellektuell uppgift. I sina studier utvecklade Spearman den
faktoranalytiska metoden
(som framgått i tidigare avsnitt har faktoranalys haft mycket stor betydelse för hela den trait-psykologiska personlighetspsykologin). Han utvecklade således både en metodik för att kartlägga intelligensens struktur och en teori baserad på sina fynd -
g-faktorteorin
.
Louis: Sju grundläggande förmågor
Spearman hade i första hand ett grundforskningsintresse. Ett mer uttalat intresse för intelligenstestens praktiska användbarhet hade den svensk-amerikanske psykologen Louis Leon Thurstone (1887-1955), som kom att vidareutveckla faktoranalysen och formulera en teori som inte alls använder begreppet allmänintelligens. Istället identifierade han sju grundläggande förmågor:
Språklig förståelse
Språklig rörlighet
Numerisk förmåga
Spatial förmåga
Minne
Perceptuell snabbhet
Logisk förmåga
Thurstones teori och tester har fått stor spridning och praktisk användning, bland annat i samband med anlagsprövning och yrkesrådgivning. En svensk version av batteriet är Kjell Hänrqvists
Differentiell begåvningsanalys
, som användes flitigt under 1960- och 1970-talen.
Raymond Cattells två huvudfaktorer
Inom den faktoranalytiska traditionen har man fortsatt att studera intelligensens struktur generellt, men också alltmer intresserat sig för individuella variationer i begåvningsprofil. Raymond Cattell formulerade en teori enligt vilken allmänintelligensen, >g< består av två huvudfaktorer:
Flytande intelligens
är en grundläggande slutledningsförmåga som primärt bestäms av hur effektivt hjärnan fungerar rent neurologiskt (s.252). Med andra ord handlar den om informationshantering som inte är beroende av tidigare kunskaper (s.2011).
Kristalliserad intelligens
, är allmänintelligensen så som den har formats och kommer till uttryck i det kulturella och språkliga sammanhang där individen har vuxit upp (s. 252). Med andra ord så bygger den på kumulativa livserfarenheter (tidigare kunskaper och erfarenheter) (s.211). Enligt föreläsningens PPT så kan man använda sig av de tidigare erfarenheter och kunskaper för att lösa problem.
Cattell tänkte sig, och fann forskningsstöd för, att man med stigande ålder använder sig alltmer av den kristalliserade intelligensen (man övergår till den under livets gång), samtidigt som man får sämre tillgång till den flytande.
Skillnader i kognition
-Social intelligens
Howard Gardner och multipla intelligenser
Intelligenstest har kritiserats för att ensidigt fokusera på logiskt och konventionellt tänkande, och för att de inte speglar sociala och kreativa förmågor. Ett försök att bredda perspektivet har gjorts av amerikanen Howard Gardner (1983) som talar om
multipla intelligenser
, eller sju olika sätt att förstå världen. De sju intelligenserna utgörs av:
Språket
Logisk-matematisk analys
Spatiala representationer
Musikaliskt tänkande
Kroppslig/kinestetisk intelligens
Förståelse för den egna personen
Förståelse för andra.
Gardners tänkande har slagit an bland praktiskt verksamma pedagoger och utvecklingspsykologer. Det har även begreppet
social intelligens
(Cantor & Kihlstrom 1987), och näraliggande benämningar som
emotionell intelligens
, EQ och
social kompetens
. Samtliga är nära besläktade med de >intelligenser< som Gardner kallas ''Förståelse för den egna personen'' och ''Förståelse för andra''. Var och en kan konstatera att vi människor har olika förmåga att samspela med andra och att bygga personliga relationer. Begreppet social intelligens försöker fånga på vilket sätt människor skiljer sig åt i sin sociala förmåga, och tydliggöra vilka egenskaper som är förutsättning för denna komplexa förmåga.
Social intelligens
Social intelligens antas vara en kognitiv färdighet, som i viss mån också kan förbättras genom träning. Det senare har väckt intresse bland pedagoger, inte minst bland dem som arbetar med personer som har stora svårigheter att samspela med andra, ex personer med autism. (De för autism utmärkande svårigheterna att relatera känslomässigt och social anses sammanhänga med ett kognitivt funktionshinder). Social färdighetsträning är också ett viktigt inslag vid olika typer av beteendeinriktad psykoterapi.
Personen som helhet
-Leary: självkänslan som sociometer
Mark Leary och sociometer-teorin (självkänslosystemet)
Den amerikanske socialpsykologen Mark Leary har formulerat en sociometer-teori om människors självkänsla. Även Leary anser att låg självkänsla har sin främsta orsak i upplevelser av ogillande och avvisande under barndomen. Men han hävdar vidare att självkänslosystemet fungerar som en sociometer, det vill säga som ett sätt att fånga upp tecken på socialt ogillande och avvisande och att detta är dess
adaptiva funktion
(Leary & Downs 1995). Om vi till ex handlar på ett sätt som väcker ogillande hos andra medlemmar av den sociala gruppen, kommer upplevelsen av detta ogillande att leda till en sänkning av självkänslan och andra åtföljande negativa känslor. Denna sänkning av självkänslan fungerar som en signal som uppmärksammar oss på att en situation hotar att underminera vår ställning i den sociala gruppen. >Signalen< gör det möjligt för oss att reparera situationen.
Självkänslosystemet/sociometern räddar oss
Om självkänslan inte skulle påverkas av variationer i omgivningens gillande skulle personen inte ha lika lätt att reparera sin sociala status. Enligt Learys uppfattning har alltså självkänslosystemet utvecklats som en mekanism som minimerar risken att stötas ut ur den sociala gruppen, viket i sin tur innebär att en självkänsla som inte är beroende av omgivningens inställning inte är någon sund självkänsla.
Personen som helhet
-Kohut: Behovet av självobjekt
Heinz Kohut och självobjekt
Heinz Kohut (1984), hävdar också att självkänslan aldrig kan bli helt oberoende av omgivningen. Men han utgår från ett helt annat perspektiv. Ett centralt begrepp i Kohuts psykodynamiska självpsykologi är
självobjekt
, det vill säga personer som är betydelsefulla för regleringen av vår självkänsla. Kohut talar om tre olika kategorier av sådana >självobjekt<:
Speglande självobjekt
- Det vill säga personer som förstår oss mer eller mindre korrekt och ger oss bekräftelse och gensvar (mottagande).
Idealiserande självobjekt
- Det vill säga personer som låter sig idealiseras av oss (är som förebilder för oss) och därigenom inger oss styrka och lugn.
Alter-ego-självobjekt
- Det vill säga personer som ger oss en upplevelse av gemenskap och av att vara tillsammans med likar.
På samma sätt som vi behöver syre för vår fysiska överlevnad, behöver vi enligt Kohut sådana >självobjekt< för vår psykiska överlevnad. Vad han åsyftar är att vi behöver ett visst mått av förståelse, bekräftelse och stöd, en känsla av att vara bland likar samt förebilder att se upp till, för vår självkänslas skull. Att utvecklas och mogna innebär inte att bli oberoende av andras uppskattning, bekräftelse och stöd, utan att utveckla mer mogna former av beroende, alltså mer mogna relationer mellan självobjekt och själv.
Personen som helhet
-Crocker:Betingelser för självkänsla
Jennier Crocker och självvärdesbetingelser (eng. self worth contingencies)
Även den amerikanska forskaren Jennifer Crocker (Crocker & Wolfe 2001) ifrågasätter Rogers antagande att >genuin självkänsla< inte är beroende av några villkor. Crocker har forskat kring självkänsla sedan 1980-talet Hon menar att människors självkänsla varierar som ett resultat av i vilken mån de känner sig leva upp till vissa villkor. Desas villkor kallar hon
självvärdesbetingelser
, och de kan se mycket olika ut hos olika personer. För vissa personer är självkänslan framför allt knuten till upplevelser av att vara kompetent, medan den för andra är mer knuten till att vara attraktiv, omtyckt eller uppskattad, att vara en god person, att känna stöd från familjen eller uppleva sig vara älskad av Gud.
Vissa självvärdesbetingler är mer omgivningsberoende än andra
En av Crockers poänger är dock att ingen är fri från upplevda villkor för det egna självvärdet. Samtidigt är hon helt klar över att vissa självvärdesbetingelser (till ex de som är kopplade till andras uppskattning) innebär en högre grad av omgivningsberoende än andra (till ex de som bygger på kompetens, eller är kopplade till upplevelsen att handla i enlighet med värderingar som man omhuldar (beskyddar eller värnar om))
Interna och externa självvärdesbetingelser
För att återknyta till förra delen så kan man i detta sammanhang säga att det är intressant att notera att graden av självkänsla generellt inte uppvisar något enkelt samband med den yttre livssituationen. Ex tycks åldrande inte vara förknippat med någon generellt sänkt självkänsla, trots att det innebär en förlust av ett antal källor till självkänsla (genom till ex försämrad hälsa, nedsatt syn och hörsel, sämre minne, minskad fysisk attraktivitet, minskad makt och självständighet, förluster av livspartner och vänner genom dödsfall etc). Förklaringen till detta, enligt Crocker, är att äldre människor övergår till mer interna självvärdesbetiengelser, det vill säga i ökad utsträckning baserar sin självkänsla på förhållanden som inte direkt har med den yttre livssituationen att göra.
Skillnader i emotionellt fungerande
-Självkänsla
Självkänsla förutsäger livstillfredställelse bäst
En viktig aspekt av människors emotionalitet handlar om vad de känner inför sin egen person, det vill säga i vilken mån de är nöjda eller stolta över sig själva, accepterar eller inte accepterar sig själva som de är, eller känner sig generade, skamsna eller skuldtyngda. I en amerikansk undersökning fann man att självkänsla var det som bäst kunde förutsäga livstillfredställelse (bättre än inkomst, utbildning, hälsa och även bättre än alla andra psykologiska variabler (Diener 1984)).
Självkänslan inom olika områden
Självkänslan kan skifta från ett område till ett annat, därför har det utvecklats självskattningsinstrument som syftar till att mäta självkänsla inom olika områden, som till ex presterande, utseende och sociala relationer. Men det är också så att graden av självkänsla korrelerar (överensstämmer) från ett område till ett annat; personer som har hög självkänsla i fråga om prestationer tenderar att också ha hög självkänsla i fråga om utseende och i sociala relationer.
Självkänslans kan variera från tidpunkt till tidpunkt
Självkänslan kan variera mer eller mindre övertid för olika personer, det vill säga självkänslan fluktuerar mycket mer för en del individer än för andra. Det är också intressant att notera att nivån av självkänsla och variabiliteten i självkänslan är oberoende av varan (för en översikt se Kernis 2005). Det är en sak att ha problem med låg självkänsla, medan det är en annan sak att ha problem med en starkt skiftande, sårbar självkänsla. Kombinationen tycks dock vara det största problemet: I en undersökning fann man till ex att även om låg självkänsla var förknippad med depressivitet, så var sambandet starkast för personer som uppvisade en hög grad av variabilitet i självkänslan (Kernis, Grannemann & Mathis 1991).