Please enable JavaScript.
Coggle requires JavaScript to display documents.
Grunderna i vår tids psykologi kap 6: -Personlighetspsykologi - Coggle…
Grunderna i vår tids psykologi kap 6:
-Personlighetspsykologi
Personlighetspsykologins fokus
Personlighetspsykologin fokuserar på det individuella i människors sätt att fungera. Det är den del av psykologin som handlar om att beskriva, förstå och förklara individuella mönster i människors sätt att tänka, känna, handla och reagera. Istället för att söka efter det psykologiskt gemensamma (allmänna principer för hur människors perception, minne, beslutsfattande, inlräning, emotion och motivaiton fungerar) handlar personlighetspsykologin om de psykologiska skillnaderna mellan människor.
Personlighetspsykologiska teorier
I syfte att förstå dessa individuella mönster har det utvecklats olika personlighetspsykologiska teorier, som ger begrepp och perspektiv på det som ska beskrivas. Dessa teorier gör samma anspråk på att vara allmängiltiga som teorierna inom kognitionspsykologi, emotionspsykologi och biologisk psykologi. En stor del av den personlighetspsykologiska forskningen handlar alltså om att hitta allmänna psykologiska principer: ex grundläggande dimensioner (sidor eller delar) i människors perosnlighet, eller principer för hur motiv, känslor, tänkande och beteenden samverkar.
Personlighetspsykologin och de nomotetiska och idiografiska inslag
Personlighetspsykologin handlar i minst lika hög grad om att förstå specifika individer och händelseförlopp. Man kan säg aatt personlighetspsykologin består av både
nomotetiska
och
idiografiska
inslag. En nomotetisk ansats syftar till att beskriva lagbundenheter och formulera generella teorier. Ett idiografiskt kunskapssökande innebär istället att man intresserar sig för att beskriva och förstå det invidividuella fallet. Till sin hjälp kan man då använda nomotetiska teorier som fokusear på allmänna principer i människors psykologiska fungerande. Teorierna ar alltså mer medel än mål inom personlighetspsykologin, det vill säga målet för de olika teorierna är att möjliggöra en adekvat beskrivning och förklaring av människors individuella personlighetsmönster. Detta är något som är av stor betydelse, ex i samband med psykoterapi och annan psykologisk behandling; behandlingar som bygger på en analys av varje patients eller klients personliga sätt att fungera och av de speciella livsproblem som just han eller hon har.
Kapitlets två huvudavsnitt
Kapitlets två huvudavsnitt
Kapitlet är uppdelat på två huvudavsnitt, som tar upp två olika slags ansatser (angrippssätt) inom perosnlighetspsykologin. I det första behandlas den del av personlighetspsykologin som studerar avgränsade personlighetsegenskaper och hur människor skiljer sig åt i dessa. Intresset ärinriktad på individuella skillnader i psykologiskt fungerade, och det första avsnittet har därför rubriken
Människor är olika
. Här behandlas forskning som fokuserar på individuella skillnader i:
Grundläggande personlighetsdrag
- ex i vilken utsträckning en person är utråtriktad eller inbunden, lugn eller ängslig.
Motivation
- Ex i vilken mån personen drivs av prestationsbehov, behov ar nära relationer eller behov av makt.
Emotion
- Ex i vilken mån individen är glad och positiv eller ångest- och depressionsbenägen.
Kognition eller sättet att tänka
- Ex hur personen uppfattar orsakssammanhang eller hur hen uppfattar sig själv och samspelet med andra.
Det andra avsnittet har rubriken
Personen som helhet
och behandlar hur olika egenskaper samspelar sinsemellan och i relation till omgivningen. Personligheten som helhet förstås som ett system av interagerande delsystem, med processer på både medveten och omedveten nivå, i ständig interaktion med den omgivande miljön.
Summering av båda huvudavsnitten
Det första avsnittet handlar om personlighetens olika <komponenter>, medan det andra avsnittet handlar om hur personen fungerar som en helhet, i ett komplicerat samspel mellan dessa olika komponenter. Det först avsnittet behandlar teoretiska modeller som begränsar sig till en viss aspekt av mänskilgt fungerande, och som därför med nödvändighet ger en ganska statisk bild av människans personlighet. Det andra avsnittet handlar om mer utvecklade teorier, som genom att föra in rörelse, interaktion och konflikt i bilden, anlägger ett dynamiskt perspektiv på människans personlighet.
Skillnader i grundläggande personlighetsdrag
Trait termer
Vårt vardagsspråk innehåller en stor mängd termer som beskrive rolika personlighetsdrag. Vi säger ex att människor kan vara <utåtriktade>, >vänliga<, >aggressiva< m.m. När vi använder sådana termer för att beskriva människor (andra personer eller oss själva) utgår vi från de erfarenheter vi har av personens beteende, i en mängd skiftande situationer. Trait termer används för att sammanfatta vad vi upplever som individers utmärkande egenskaper.
Alla mänskliga språk och breda generaliseringar
Alla mänskliga språk innehåller termer av detta slag, som gör det möjligt att ge breda generaliserande beskrivningar av individuella skillnader i mänskligt beteende. Forskare antar att dessa ord utvecklats för att vi ska kunna tala om det som är väsentligt i mellanmänskliga relationer. Goldberg (1993) kallar detta 'den fundamentala lexikaliska hypotesen'. Med detta menar han antagandet att de viktigaste individuella skillnaderna i människors samspel kommit att bli kodade i form av enskilda termer i världens olika språk. Man kan alltså säga att alla människor är ett slags <intuitiva personlighetspsykologer> oavsett om de studerat psykologi eller inte.
Ska man tro på personlighetsbedömningar?
Vilken tillit ska man då sätta till dessa >personlighetsbedömningar< som vi alla gör dagligen? Är det inte så att människors beteende, tankar och känslor varierar från den ena situationen till den andra, och beroende på deras tillfälliga emotionella tillstånd? En person som ex är reserverad och tillbakadragen i stora grupper kanske är mycket livlig och pratsam hemma med familjen. Och kan det då vara riktigt att generalisera om människor och säga att vissa personer rent allmänt är mer utåtriktade än andra? Är inte detta i själva verket ett uttryck för fördomar och slarvigt dragna slutsatser? Inom personlighetspsykologin fördes det under 1970-talet och 1980-talen en livlig diskussion om situationens respektive personens betydelse för mänsklig beteende (Mischel 1968 etc).
Mätbara personlighetsbedömningar
Vad som är viktigt att komma ihåg när det gäller generaliseringar kring människors personlighetsdrag är att dessa har sin giltighet när man summerar mänskligt beteende över tid; människor skiljer sig åt med avseende på hur ofta de är aktiva eller passiva, utåtriktade eller reserverade och så vidare. Utifrån kunskaper om människors personlighetsdrag eller <traits>, såsom de mäts med hjälp av olika test, så kan vi alltså inte dra några egentliga slutsatser om hur de kommer att bete sig i en speciell situation men däremot om deras benägenhet (tendens) att bete sig på ett visst sätt över tid och i varierande situationer. Två personer kan enligt ett personlighetstest var alika utåtriktade, men deras beteende kan ändå vara mycket olika. Den ena personen är kanske utåtriktad i sin yrkesroll och blyg på en mera privat tillställning, medan den andra personen har exakt motsatt mönster.
Skillnader i grundläggande personlighetsdrag
-Psykometri - mätning av själsliga egenskaper
Psykometri
Med det naturvetenskapliga studiet av människan som förebild växte
psykometrin
fram med början under det sena 1800-talet. Uttrycket psykometri kommer från grekiskans psyche, <själ>, och metron, <mått>. Psykometrin kom så småningom att få en likaktig gren i <trait> psykologin.
Psykiska och fysiska egenskaper
Traditionen bygger på grundantagandet att människan besitter psykiska egenskaper som är relativt stabila över tid och situationer, och som är kvantifierbara på liknande sätt som de fysiska. Vi är mer eller mindre intelligenta, kreativa, blyga eller empatiska. Detta antagande var åtminstone i psykologins barndom också kombinerat med antagandet att psykiska egenskaper, i likhet med fysiska, är normalt fördelade i befolkningen.
Skillnader i grundläggande personlighetsdrag
-Psykologiska test:mätning av individuella skillnader
Kan man jämföra människors egenskaper genom att mäta dem?
I vardagsumgänget med andra människor upplever man deras psykologiska egenskaper som någonting högst påtagligt. Att någon är snäll, smart, humoristisk eller har kort stubin ter sig lika verkligt som att hon har lockigt hår eller drar storlek 41 i skor. Men vad menar vi egentligen med att någon är humoristisk, och kan man hävda att en person har mera humör än en annan? Går sådant att mäta?
Fysiska kontra psykologiska egenskaper
Fysiska egenskaper är handfasta och väldefinierade, åtminsotne så länge vi talar om kroppslängd, fotstorlek, hårväxt och ögonfärg. Psykologiska egenskaper däremot låger sig inte vägas och mätas på något enkelt sätt och det finns inte heller något absolut yttre kriterium. Psykologiska egenskaper kan alltså bara observeras indirekt. Vi är hänvisade till att utifrån yttre observationer dra slutsater om inre skeenden och förhållningssätt. I detta ligger en fundamental utmaning för hela den del av psykologin som intresserar sig för hur människor skiljer sig åt i olika avseenden (olika förhållanden) och hur olika egenskaper utvecklas över tid. Vi får lita till systematiska iakttagelser av det vi anser kan vara egenskapens olika uttryck, och ständigt pröva rimligheten i de slutsatser vi drar.
Skillnader i grundläggande personlighetsdrag
-Normalfördelningsantagandet
Vad är normalfördelningsantagandet?
Normalfördelningsantagandet gör gällande att det stora flettalet individer ligger ganska nära ett genomsnittligt värde, att de också fördelar sig symmestriskt kring detta medelvärde, och att endast ett fåtal individer besitter extremt mycket eller extremt lite av en viss egenskap. Det är däremot viktigt att minnas att detta bara är ett antagande. I själva verket kan man tänka sig att en egenskap antingen är av kategorisk natur, det vill säga man besitter den eller man besitter den inte, eller att kvantifiering (mätbarhet) visserligen är möjlig men att fördelningen är sned.
Skillnader i grundläggande personlighetsdrag
-Mätning med psykologiska test
Stabilitet, reliabilitet och validitet
Vad innebär det då att mäta en egenskap? Mätning innebär ett ordnande av tal eller numeriska värden för olika kvantiteter (mängder) av egenskaper. Då vi skapar numeriska värden för en psykisk egenskap är det de observerbara, indirekta uttrycken för egenskapen som vi mäter. En förusättning för meningsfull mätning är att det finns en viss
stabilitet
i egenskapen övertid. Också mätvärdena (inte bara den svårfångade egenskapen) måste vara någorlunda stabila övertid och situationer, och okänsliga för tillfäligheter som dagsform och vem som ställer frågorna. Annorlunda uttryckt kan man säga att mätningarna måste vara tillförlitliga eller ha god
reliabilitet
. Annars vet man inte från tid till annan hur det observerade mätvärdet kan förmodas förhålla sig till den psykiska egenskapen, den som egentligen är av intresse. De uttryck och observationer vi tar fasta på ska dessutom verkligen representera den egenskap som vi är intresserade av och inte någon annan egenskap, det vill säga mätningen ska vara homogen och äga giltighet; den har
validitet
.
Hur mäter man?
Vi behöver ett antal observationer, ex i form av olika uppgifter som personen ska lösa, där vi sedan bedömer svaret som rätt/fel, eller ett antal olika påståenden som personen instämmer/ej instämmer i. Varje enskilt svar ges en poäng, och dessa summeras till ett samlat numeriskt uttryck, ex en poäng på en neuroticismskala. Det vi då har mätt är de observerbara, indirekta uttrycken för egenskapen. Siffran är inte och kan aldrig bli ett absolut mått på den psykiska egenskapen i sig, som bäst kan den vare ett fungerande relativt mått. Det har vi om rangordningen mellan individer med avseende på testpoäng överensstämmer någorlunda med en förmodad rangordning, då det gäller den psykiska egenskapen.
Skillnader i grundläggande personlighetsdrag
-Val av testuppgifter - för att skapa en normalfördelning
Varierande lösningsfrekvens
Då man konstruerar ett klassikt psykometriskt test vill man att individerna ska fördela sig normalt, det vill säga symmetriskt kring medelvärdet och över stort sett alla testpoängvärden. Det åstadkommer man genom att systematiskt konstruera och välja ut testuppgifter med varierande lösningsfrekvens.Lösningsfrekvensen anger hur stor andel av de testade personerna som givit korrekta svar, om det rör sig om ett prestationstest där svaren bedöms vara rätt eller fel. Är det istället ett rent personlighetstest, där man stället frågor om personliga preferenser med svarsalternativen ja/nej, kan lösningsfrekvensen vara proportionen jakande svar.
Normalfördelningen och syftet med den psykometriska testet
Uppgifter där alla testpersoner svarar på samma sätt är ointressanta, eftersom testets syfte är att fånga upp skillnader mellan individer. Genom att välja ut ett ganska stort antal uppgifter med varierande lösningsfrekvens, får man i slutändan en testpoängfördelning som närmar sig normalfördelningen. Detta har stora praktiska fördelar, om man vill jämföra olika testresultat, pröva samband och testa gruppskillnader. Man måste dock komma ihåg att man genom att skapa en normal testpoängsfördelning inte har ökat kunskapen om hur den psykiska egenskapen egentligen fördelar sig i befolkningen. Att intelligenstestpoäng är normalfördelade betyder inte att vi har bevisat att intelligens är det.
Skillnader i grundläggande personlighetsdrag
-Differentiell psykologi
Den differentiella psykologin
Många psykometriska test har konstruerats för att studera vad en viss egenskap har för betydelse för individens anpassning och utveckling och hur egenskapen kan relateras till andra personliga egenskaper. Från mellankrigstiden och fram till tidigt 1970--tal var
differentiell psykologi
en mycket stor subdisciplin, som sysslade med mätproblem, framtagandet av en stor mängd psykologiska test och och utveckling av faktoranalytiska modeller för de psykiska egenskapernas struktur. Den sistnämnda ansatsen har varit fortsatt livaktig även under 1990-talet, som sett utvecklingen av ex
femfaktorsmodellen
för personlighetens grundläggande dimensioner och den hierarkiska modellen för begåvning.
Alternativa sätt att mäta personlighet
-Basbehov och behovsprofiler
Steven Reiss och människors basbehov
En mera nutida forskare som försöker analysera individuella skillnader i motiv och behov med samma typ av metod som inom trait-psykologin, det vill säga självskattningsformulär och faktoranalys, är den amerikanske psykologen och psykiatern Steven Reiss (Reiss & Havercamp 1998). Reiss och hans medarbetare var intresserade av människors
basbehov
. Med detta menas mål som eftersträvas pga sitt eget inneboende värde och inte som medel för att uppnå något annat mål. Därför konstruerade de ett frågeformulär som bestod av enkla påståenden om hur viktiga olika behov upplevs vara (ex 'jag älskar att äta', 'sex är mycket viktigt för mig', 'jag mår som bäst när jag är fysiskt aktiv', 'jag älskar fester' etc).
Påståenden, kategorier och behovsprofil
Deras ursprungliga lista bestod av 328 sådana påståenden. De bar därför människor att skatta hur väl dessa påståenden stämde in på dem, och använde sedan faktoranalys för att se hur många olika kategorier av behov som dessa kunde reduceras till. Deras slutsats blev att cirka sexton behovskategorier gav den bästa lösningen. Även om samtliga dessa behov, enligt Reiss, går att finna hos nästan alla människor så varierar behovens styrka från person till person, delvis beroende på genetiska variationer. Att förstå en individ, menar Reiss, är framför allt att förstå dennes
behovsprofil
, det vill säga vilka av dessa sexton behov som är mest respektive minst betydelsefulla för just honom eller henne. Styrkan i dessa olika behov är ett slags grundval för personens upplevelse av mening och värde i sitt liv. Det innebär samtidigt att individuella skillnader i behovens styrka är en viktig faktor som begränsar vår omedelbara förmåga att förstå varandra. Eftersom vi inte kan uppleva styrkan i den glädje som någon har av ex sex eller föräldraskap, kan vi inte förstå i hur hög grad dessa behov är eller inte är en drivkraft hos andra.
Exempel på komplikationer som kan uppstå ur behovsprofilen
På samma sätt har ex personer med stort eller litet behov av lugn och ro stora svårigheter att förstå varandra: Den förre ser sig själv som försiktig, förståndig och aktsam, men betrakas kanske av den senare som feg, ängslig, räddhågad och överbeskyddande. Och omvänt: medan den senare ser sig själv som modig, djärv och trygg, betraktas hon/han av den förre kanske som obetänksam, dumdristig och tanklös. För varje basbehov kan man, enligt Reiss, finna slående ex på sådana tolkningsskillnader med åtföljande kommunikationssvårigheter hos personer med olika behovsstyrka. Reiss metod för att undersöka behovsprofiler bygger på personens medvetna upplevelse av sina egna behov och strävanden. En relevant fråga här är i vilken mån människor verkligen är medvetna om sina motiv och drifkrafter.
Alternativa sätt att mäta personlighet
-Behov och drifter
Sexual- och aggressionsdriften
Vissa psykologiska teorier har lagt tonvikten vid omedvetna drifter. Pyskoanalysens skapare Sigmund Freud menade att det finns två grundläggande drifter bkaom människans beteende: sexualdriften och aggressionsdriften.
Psykoanalysen och humanistiska psykologin
Freuds driftslära har spelat en central roll inom psykoanalytiskt tänkande, även om andra psykoanalytiker fört fram andra teorier. Freuds efterföljare, den österrikiske psykiatern Alfred Adler (1870-1937), framhöll till ex istället driften till självhädelse och makt, som han menade grundläggs i de mindervärdeskänslor so vi alla i olika utsträckning upplever som barn. Medan företrädare för den humanistiska psykologin, som amerikanske psykologen och psykoterapeuten Carl Rogers och den amerikanske psykologen Abraham Maslow, har framhållit människors självkänsla och behov av självförverkligande som centrala drivkrafter.
Henry Murray och personlighetspsykologiska forskningstraditionen
De psykoanalytiska och humanistiska teorierna grundar sig framför allt på kliniska observationer och teoretisk analys, snarare än systematisk empirisk forskning. EN mer empirisk ansats till att förstå människors behov återfinns inom den personlighetspsykologiska forkningstradition som inleddes av amerikanen Henry Murray (1982-1988). Murray var starkt kritisk mot den empiriska forskning som bedrevs med hjälp av självskattningsformulär, som han menade bortsåg alltför mycket från omedvetna processer. Enligt Murray tolkar vi händelser och situationer utifrån de bheov vi har. Han utvecklade en prjektiv testmteodik,
Thematic Apperception Test
(TAT). Testmetodiken går ut på att en person får se ett antal kort med bilder och sedan får i uppgift att berätta en historia till varje kort. Personen ombeds att berätta vad som händer i själva situationen, vad som hänt innan, och vad som händer efteråt.
TAT-kort och den systematiska teorin
Murray använder sig av TAT-kort med en bild på (se boken för ett ex på sådan) som är mångtydiga och därför lämnar mycket spelrum för fantasin, där berättelsen uttrycker personens inre behov. Murray antog att denna typ av test var ett bättre sätt att undersöka människors behov än att fråga dem direkt, eftersom det är tveksamt i vilken utsträckning människor är medvetna om sina behov. Murray utvecklade en systematisk teori om människors motivaiton, som bla innehåller en klasifikation av gndläggande mänskliga behov. Den forskningstradition som Murray inledde har dock framför allt fokuserat på tre av dessa behov: prestationsbehov, maktbehov och intimitetsbehov.
Systematiska teorin: Prestationsbehov, maktbehov och intimitetsbehov
Med
prestationsbehov
menas en önskan att göra allt bättre ifrån sig, att lyckas och att känna sig kompetent. Människor med ett starkt prestationsbehov njuter av att lyckas med nya uppgifter, och utsätter sig gärna för utmaningar. Ju fler formuleringar om att nå framgång, övervinna hinder och så vidare som används i TAT-berättelserna, desto högre grad av prestationsbehov anses personen ha. Människors
maktbehov
definieras som en vilja att påverka andra människor. En hög grad av maktbehov, mätt med TAT, har visat sig vara förknippad med en benägenhet att söka ledande ställning i olika sammanhang, och att vara kontrollerande även i nära relationer, men också med att ha problem i kärleksrelationer (Winter 1988). Även i forskningen kring individuella skillnader i människors
intimitetsbehov
har intressanta samband hittats: en hög TAT-poäng på detta motiv vid 30 års ålder har ex visat sig predicera ett lyckligare samliv och bättre psykosocial anpassning 17 år senare (McAdams 1988). Medan man inte kunnat finna några könsskillnader i prestations- och maktbehov, har man funnit klart starkare intimitetsbehov hos kvinnor än hos män.
Alternativa sätt att mäta personlighet
-Skillnader i motivation
Människors motivation
En aspekt av människors personlighet handlar om drivkrafterna bakom mänskligt beteende, det vill säga vad som motiverar människor att handla på det ena eller andra sättet. Människors motivation kan analyseras på en mängd olika nivåer, från mer eller mindre omedvetna behov och drifter till mer medvetna mål och strävanden.
Personlighetsfaktorer
-Femfaktormodellen >The big five<
Femfaktorsmodellen
Det senaste stora steget i utvecklingen av trait-psykologin togs i och med utvecklingen av den så kallade
femfaktorsmodellen
under 1990-talet. Dess huvudsakliga upphovsmän, amerikanerna Paul Costa och Robert McCrae (1990), anser sig med denna modell ha upptäckt de fem mest basala personlighetsdimensionerna, något de ser som >en vändpunkt för personlighetspsykolgin<
Modellens dimensioner
Förutom Eysencks två grunddimensioner neuroticism och extraversion/introversion innehåller denna modell ytterligare tre dimensioner: öppenhet, vänlighet och noggrannhet. (Den sistnämnda benämns
conscientiousness
på engelska, och går i den svenskspråkiga litteraturen under flera olika benämningar, som >noggrannhet<, >samvetsgrannhet< och >målmedvetenhet<.) Dessa fem dimensioner, som sammanfattas i tabell 6.2 (se s.234 i boken för tabellen), har kommit att kallas >The Big Five<. För att mäta dem används självskattningsformulär som NEO-PI-R, som innehåller 240 items och som även översatts och utprövat för svenska förhållanden. Vad är det då man har uppnått med denna teori? Är femfaktormodellen >riktig<, och hur avgör man detta? Följande argument har anförts till stöd för femfaktormodellen:
-Faktoranalyser av personlighetstermer visar en god tvärkulturell överensstämmelse. Det vill säga de fem faktorerna dyker inte bara upp i den engelska språk- och kultursfären utan även i andra språk och sammanhang (Goldberg 1993)
-Det finns en relativt god överrenstämmelse mellan självskattningar och skattningar av andra bedömare (livspartner, bekanta) på samtliga fem faktorer (McCrae & Costa 1990).
-De fem faktorerna uppvisar relativt distinkta samband med mått på andra personlighetsvariabler, som motiv, emotioner och interpersonellt fungerande. Medan neuroticism till ex är förknippat med en benägenhet att uppleva negativa emotioner, är extraversion förknippat med en benägenhet att uppleva positiva emotioner (Watson & Clark 1992).
-Det finns stöd för att samtliga fem faktorer har ett ärftligt inslag (Loehlin 1992)
Menar då femfaktoresmodellens förespråkare att det räcker med att mäta dessa fem faktorer för att få en uttömmande bild av människors personlighet? Behöver vi inga andra personlighetsskalor? Nej, det är inte vad de menar. Vad de hävdar är att dessa fem faktorer är en >rymd< i vilken alla andra personlighetsskalor kan placeras in. Syfter är itne att reducera utan att relatera alla personlighetsdrag till dessa fem basala dimensioner. För att se
Personen som helhet
-Omgivningens kontrollerbarhet
Regelbundenheter som skapas genom aktiv handlande
Andra regelbundenheter är mer komplexa på så sätt att de även involverar individens aktiva handlande. Här utgår man inte bara ifrån att individens förväntningar formas av vad som brukar ske i en viss situation; utan också av vad som brukar ske när hon eller han beter sig på ett visst sätt i en viss situation. Individen lär sig successivt, medvetet eller omedvetet, vilka positiva eller negativa konsekvenser som följer på olika slags beteenden. Därmed lär man sig också hur man kan påverka en viss situation. Amerikanen B.F. Skinner (1904-1990) myntade begreppet
förstärkningskontingenser
som benämning på denna typ av regelbundenheter. Varje omgivning (till ex familj, arbetsplats etc) har sina speciella förstärkningskonteingenser. En del barn lär sig under sin uppväxt att det lönar sig att uppträdda aggressivt, medan barn som växer upp i andra familjer lär sig att det lönar sig bäst att vara undergiven och tillbakahållen i sitt beteende. Och om omgivningen är sådan att det inte spelar någon roll vad individen gör, så kan resultatet bli ett tillstånd av vad som kallas
inlärd hjälplöshet
, det vill säga individen ger upp, och slutar helt enkelt att försöka påverka sin situation.
Förstärkningskontingenser och inlärd hjälplöshet
För att återknyta till regelbundenheter som involverar aktivt handlande så myntade Amerikanen B.F. Skinner (1904-1990) begreppet
förstärkningskontingenser
som benämning på denna typ av regelbundenheter. Varje omgivning (till ex familj, arbetsplats etc) har sina speciella förstärkningskonteingenser. En del barn lär sig under sin uppväxt att det lönar sig att uppträdda aggressivt, medan barn som växer upp i andra familjer lär sig att det lönar sig bäst att vara undergiven och tillbakahållen i sitt beteende. Och om omgivningen är sådan att det inte spelar någon roll vad individen gör, så kan resultatet bli ett tillstånd av vad som kallas
inlärd hjälplöshet
, det vill säga individen ger upp, och slutar helt enkelt att försöka påverka sin situation.
Personen som helhet
-Omgivningens förutsägbarhet
Levande organismer och regelbundenheter (inlärning av förväntningar)
Vad behavioristerna pekade på var bland annat hur levande organismer, såväl djur som människor, har en förmåga att lära sig de regelbundenheter som finns i deras omgivning. I klassisk behavioristisk inlärningsteori beskrivs dessa processer vanligtvis i termer av betingning, medan mer kognitivt influerade psykologer talar om inlärning av förväntningar. Och eftersom de regelbundenheter som finns i miljön skiljer sig från en omgivning till en annan (till ex från en familj till en annan), kommer olika personer att utveckla olika mer eller mindre omedvetna förväntningar. Det finns en mängd variationer av sådana regelbundenheter.
Högre och lägre grav av förutsägbarhet
Denna typ av inlärning (inlärning av förväntningar eller regelbundenheter) gör att tillvaron blir åtminstone till viss del förutsägbar. Det innebär också att personer som vuxit upp i skilda miljöer kommer att utveckla olika typer av förväntningar; barn som varit med om mer negativa händelsesekvenser kommer till ex att utveckla mer negativa förväntningar. En annan implikation är att en relativ frånvaro av regelbundenheter i barnets miljö kommer att leda till en lägre grad av förutsägbarhet, med den otrygghet som detta kan föra med sig.
Personen som helhet
-Beteende och upplevelse
Behavioristisk teoribildning och self-efficacy
-Ett grundläggande antagande i behavioristisk teoribildning är att psykologiska förändringsprocesser sker effektivast genom att människor förändrar sitt beteende. Beteendeteorierna hävdar att individen genom att testa nya beteenden och förhållningssätt får nya upplevelser som i många fall är av positivt slag, och som därför kan bryta onda cirklar. Inte minst viktigt att nya erfarenheter kan leda till en ökad tro på den egna förmågan i olika sammanhang. Det senare betonas starkt i den amerikanske psykologiprofessorn Albert Banduras teori om
self-efficacy
(1977). Enligt Bandura handlar psykoterapeutisk förändring till stor del om att personen utvecklar en ökad >self-efficacy<, det vill säga en förbättrad tro på sin egen förmåga att påverka en viss situation, eller hantera en viss typ av problem.
Personen som helhet
-Validering eller invalidering
Borderline personlighetsstörning och invaliderande omgivning
Omgivningens gensvar spelar en viktig roll för utvecklingen av olika typer av färdigheter och förmågor. En aktuell exemplifiering av detta återfinns i den amerikanska forskaren Marsha Linehans biosociala teori (1993) om hur
borderline personlighetsstörning
utvecklas. Enligt Linehans teori är en viktig faktor för utvecklingen av denna typ av problematik en så kallad
invaliderande omgivning
. Med detta menar hon en omgivning som, istället för att bekräfta barnet, bemöter barnets upplevelse och försök till kommunikation med att ifrågasätta, avfärda, ignorera eller trivialisera det. Edet är då risk att ett biologiskt reaktivt och sårbart barn kommer att ge upp sina försök att kommunicera sina emotionella upplevelser. Omgivningens invalidering har då fungerat som ett slags bestraffning av barnets kommunikation av emotionella upplevelser, och hindrar därmed utvecklingen av dess förmåga att sätta ord på sina känslor och upplevelser.
Den språkliga bristen i kombination med brist på hjälp för att hantera negativa känslor
För att återknyta till förra delen, så kan denna språkliga brist, i kombination med att barnet inte får hjälp av sina föräldrar att utveckla strategier för att hantera negativa känslor, leda enligt denna teori till brister i barnets förmåga att reglera sin emotionella arousal och att tolerera negativa känslor, vilket är ett utmärkande drag hos personer med så kallas borderline personlighetsstörning.
Personen som helhet
-Internalisering av personer och relationer
Mentala representationer
Vi påverkas på många sätt av de viktiga personer vi har omkring oss, alltifrån den första sprädbarnsperioden och framåt. Detta beskrivs ofta, till ex inom psykodynamisk teori, som att vi internaliserar dessa personer. Med det menas att vi skapar mentala representationer som vi sedan kan relatera till även när personerna inte är fysiskt närvarande för oss.
Två typer av internalisering
Det finns åtminstone två mycket viktiga slag av sådan internalisering. Dels internaliserar vi relationer till viktiga personer i omgivningen (till ex våra föräldrar), på så sätt att dessa relationer blir ett slags prototyper för hur vi kommer att uppfatta andra personer i fortsättningen och detta sker i stor utsträckning omedvetet. Dels tar vi andra personer som modeller eller
identifikationsobjekt
att efterlikna, och internaliserar egenskaper, förhållningssätt och värderingar hos dem, vilket ofta är en mer medveten process.
Den första internaliseringen
Den första typen av internalisering berörs inom psykodynamisk teori i termer av bland annat överföring och objektrelationer. I kognitiv teoribildning beskrivs det som en utveckling av
interpersonella scheman
. Barnets tidiga erfarenheter av föräldrars förhållningssätt leder till skapandet av en inre mental representation av föräldern som barnet kan relatera till även i förälderns frånvaro (till ex genom tillit till att föräldern kommer att finnas där för att tillgodose barnets behov), men som också bidrar till att forma dess förväntningar och känslor, positiva och negativa, kring andra personer i framtiden.
Personen som helhet
-Identifikation och modellinlärning
#
Modeller och identifikationsobjekt
Den andra typen av internalisering bygger på att den interpersonella omgivningen innehåller modeller eller
identifikationsobjekt
för oss. I sin mer medvetna form innebär dessa processer att vi identifierar oss med olika förebilder och aktivt strävar efter att efterlikna dem (som när ett barn identifierar sig med en förälder), eller åtminstone vissa av deras förhållningssätt. Även vid en framgångsrik psykoterapi kan denna form av processer ske. Ett ex är en person med ett >strängt överjag< som går i psykoterapi hos en terapeut med err met accepterande förhållnignssätt till brister och tillkortakommandon, och som därigenom tar intryck av teraupeutens förhållningssätt och blir mindre sträng mot sig själv. Man kan då säga att patienten internaliserat aspekter av terapeutens förhållningssätt. Men i sina mindre medvetna former kan detta typ av processer också leda till att vi bara genom att observera andras beteenden och reaktioner internaliserar dessa som >möjliga< beteenden hos sig själva, även om vi inte direkt imiterar dem.
Observationsinlärning och modellinlärning
För att återknyta till internaliseringen i förra delen, så har Albert Bandura, inom kognitiv-behavioristisk teoribildning, formulerat detta i termer av
observationsinlärning
och
modellinlärning
. Banduras forskning visar till ex att barn kan lära in aggressiva beteenden efter att de under förhållandevis kort tid exponerats för modeller som beter sig aggressivt på tv.
Personen som helhet
-Självgenererande samspelsmönster
Självgenererande interaktionscykler
Det mesta av det som sagts hittills om interaktionen mellan individ och omgivning handlar om hur individen formas av omgivningen. Detta kan ge sken av att orsaksrelationen här är ganska enkelriktad. Det är dock viktigt att komma ihåg att individen också på en mängd skilda vis bidrar till att forma sin omgivning, på ett sätt som skapar olika typer av den amerikanske psykologen Paul Wachtel kallar
självgenererande interaktionscykler
. Ett ex på detta är att individen i viss utsträckning väljer sin omgivning. En extrovert, socialt utåtriktad person söker sig till ex mer till sociala situationer än vad en introvert person gör. Den socialt utåtriktade personen får då mer erfarenhet av interaktioner med andra människor och kommer att utveckla mer av kunskaper om och färdigheter i att relatera till andra, vilket gör att skillnaden mellan dem i social kompetens blir ännu större.
Gensvar och skilda personligheter
Ett annat ex för att återknyta till förra avsnittet, är att människor genom sina skilda sätt att relatera till andra väcker olika typer av gensvar, vilket gör att de genom sitt eget beteende faktiskt kommer att exponeras för olika miljöer (och detta även om de vistas i till ex samma familj). Ett litet barn som är särskilt känsligt för stimulans och obenäget att söka sig till nya situationer, bemöts av föräldrarna med större varsamhet än ett robustare syskon. Man kan säga att reaktionsbenägenheten, eller temperament, är något som barnet för med sig in i det tidiga samspelet. Anpassningen från förälderns sida sker delvis omedvetet, och är en förutsättning för ett välfungerande samspel och därmed för barnets utveckling. Om barnets känslighet däremot leder till överbeskydd från förälderns sida, riskerar barnets egen försiktighet att befästas.
Ett annat ex på hur skilda personligheter möter varierande gensvar är fallet då en extrovert och en introvert person arbetar på samma arbetsplats. På grund av sitt beteende kommer de att upplevas mycket olika av sina arbetskamrater och därmed också få varierande bemötande, vilket kommer att forma de på skilda sätt i fortsättningen. Genom att den extroverte personen tar kontakt med andra på ett mer spontant och positivt sätt kommer han eller hon till ex sannolikt också att bemötas med mer av positivt intresse från andra. För att förstå hur personligheten formas behöver vi ta hänsyn till en mängd olika typer av sådana dynamiska interaktionscykler.
Personen som helhet
-Självbild och identitet
Identitetskriser
Ett vanligt antagande bland psykologer har länge varit att vi har behov av en sammanhängande och konsistent självbild (eller som det ibland uttrycks: ett >koherent själv<). En konsistent självbild innebär att man har en klar och tydlig identitet, det vill säga att man vet vem man är, vad man vill och vad man tycker. Tydliga ex på e bristande konsistens kan till ex ses i samband med vissa typer av så kallade
identitetskriser
, då individen omprövar sina värderingar och målsättningar i tillvaron.
Två typer av identitetskriser
Den amerikanske psykologen Roy Baumeister (1997) skiljer mellan två olika typer av identitetskriser: de som har sin grund i
identitetsbrister
(till ex hos ungdomar som ännu inte inte utvecklat en egen identitet, eller hos vuxna som av någon anledning gett upp gamla värderingar och målsättningar (man har alltså inte en fullbordad identitet) och de som grundas i
identitetskonflikter
. Det är framför allt de senare som innebär en bristande konsistens i självbilden. Det kan till ex gälla invandraren som är starkt förankrad i värderingar från sin gamla kultur, men som också har börjat ta till sig det nya landets helt annorlunda värderingar. Det kan också gälla en person som är starkt engagerad i sin familj, men erbjuds den lockande möjligheten av ett mer stimulerande men samtidigt mer tidskrävande arbete. Det som utmärker sådana konflikter är att individen dras i riktning mot två oförenliga mål, som båda har förankring i den egna identiteten. För att lösa konflikten måste personen antingen överge en betydelsefull del av sin identitet eller hitta någon form av kompromiss.