Please enable JavaScript.

Coggle requires JavaScript to display documents.

Grunderna i vår tids psykologi: Kap 1 -Människokunskap blir vetenskap -…

- - - - Frenologiska teorin går ej att pröva mot verkligheten
        
        Det grundläggande problemet med frenologin var egentligen inte teorin som sådan. Teorier kan vara djärva, fantasifulla och radikala. Bara de inte är motsägelsefulla. Det avgörande är emellertid att det måste gå att pröva dem mot verkligheten. Det ska vara möjligt att falsifiera dem. Frenologin motstod seklers påfrestningar därför att läran inte prövades med vettiga metoder. En troende frenolog kunde bedriva sin verksamhet övertygad om lärans sanning och användbarhet. Hela tiden fick han bekräftelse genom sin praktik.
- - - - Tänkandets och problemlösandets psykologi
        
        Man var också intresserad av tänkandets och problemlösandets psykologi och vände sig mot den dominerande föreställningen att inlärning var en fråga om enkla associationer och betingade reflexer. När man lär sig något handlar det istället om att omstrukturera uppfattningar om världen till ny gestalter. De betonade betydelsen av insikt när man förstår något nytt eller när man löser ett problem. I studier av schimpanser kunde de se tydliga exempel på insikt eller så kallad aha-upplevelse: ex när en schimpans plötsligt kom på att den genom att dra till sig en längre käpp, placerad utanför buren, skulle kunna nå en eftertraktad druvklase.
- - - - Ivan Petrovich Pavlov (1849-1936) och klassisk betingning
        
        Den ryske fysiologen Ivan Petrovich Pavlov hade tidigare demonstrerat betingning hos hundar som fick salivasöndring vid blotta åsynen av mat. Denna form av betingning har kallats har kallats klassisk betingning Genom att ett neutralt stimulus kombinerades med ett stimulus som reflexmässigt utlöste en viss reaktion kom, efter ett antal kombinationer, den typen av reaktion också att utlösas av den tidigare neurala stimulationen. Inlärningsexperiment på djur blev omåttligt populära i de amerikanska psykologiska laboratorierna under 1900-talets första hälft. Genom att använda djurmodeller menade man sig kunna komma åt de grundläggande mekanismerna för inlärning och anpassning, utan de störande pålagringar som reflekterande männisor kunde föra in de välkontrollerade experimenten.
        
        Burrhus Frederic och råttexperimentet
        
        Den mest framgångsrika och kanske mest extrema av Watsons behavioristiska efterföljare blev Burhuss Fredereic Skinner (1904-1990) som verkade fram till 1970-talet. Han studerade råttors inlärning i speciella burar där råttorna fick en belöning, ex en matbit, om de tryckte på en spak. Matbiten var en förstärkning av beteendet att trycka ned spaken. Skinner visade i en rad experiment hur han kunde kontrollera rattornas beteende emd förstärkningar, och hur frekvensen spaknedtryckningar varierade som en följd av hur ofta eller med vilka intervall förstärkningar gavs. Skinner studerade också hur duvor kunde fås att picka på fönster av olika ljushetsgrad (se kapitel 4, Kognitionspsykologi, s.141).
        
        Människans beteende
        
        Med utgångspunkt från dessa studier av hur beteendet kan kontrolleras av förstärkningar och andra stimuli formulerade Skiner principer om hur och varför människor beter sig som de gör, principer som han menade var tillämpliga på undervisning, på psykoterapi, i arbetslivet m.m.Dessa principer för beteendekontroll inrymde inga antaganden om inre tankeprocesser eller andra psykologiska mekanismer. Allt kunde formuleras som relationer mellan yttre stimuli och individens reaktioner på dessa stimuli.
- - - - Psykoanalys modellen
        
        När det gäller psykoanalysens modell har de traditionella prövningarna byggt på kliniska observationer. Här hade Freud den originella idén att klienten skulle ligga avslappnad på en soffa och låta infall, tankar och associationer komma osökta och utan viljeansträngning. Dessa fria associationer gav underlag för terapeutens tolkningar av vad som röde sig inom klienten. Efter hand kunde den komplicerade relationen mellan klient och terapeut resultera i att båda uppnådde en djupare insikt. För klienten kunde den ökade självkännedomen innebära viktiga steg mo en bättre psykisk hälsa, och den psykoanalytiska terapeuten fick sin modell prövad och bekräftad.
        
        Faran med psykoanalys modellen
        
        Det fanns en uppenbar fara. Förklaringsmodellen är så oklar formulerad att den passar in på alla utfall. I efterhand kan allt förklaras. Därmed blir modellen svår att falsifiera. Liksom vid frenologin blir risken också överhängande att man i den terapeutiska situationen ser och hör det man vill se och höra. Ur den mångfald av yttranden som kommer från klienten väljer man det som passar och bortser från det som inte lätt kan infogas (passar in) i modellens ramar. Det är också en betydande risk att man omedvetet påverkar klienten så att denne kommer med infall och associationer som passar terapeuten. Det blir alltså svårt att skapa trovärdighet på sikt för en modell so enbart får stöd av kliniska observationer. Därför har stora ansträngningar gjorts för att pröva de psykoanalytiska begreppen med andra metoder, ex experimentella metoder eller till och med genom att studera olika samhällen och samhällsfenomen. Försök att mer objektivt utvärdera effekterna av den psykoanalytiska behandlingsmetoden har även gjorts i stor omfattning men med blandat resultat.