Please enable JavaScript.
Coggle requires JavaScript to display documents.
Sociologi, kap 20 (s. 596-603): Politik, styrning och sociala rörelser -…
Sociologi, kap 20 (s. 596-603):
Politik, styrning och sociala rörelser
Sociala rörelser och social förändring
Okonventionella politiska aktiviteter
Det politiska livet finns inte bara inom ramarna för de traditionella politiska partierna, valsystemet och de statliga organen. Även om demokratin sprider sig så är de auktoritära regimernas fortsatta existens en påminnelse om att det inte alltid är simpelt eller ens möjligt att uppnå förändring inom de politiska strukturerna som finns. Ibland kan det enda tillvägagångssättet till att uppnå politisk och social förändring vara att ta till politiska åtgärder av ett mer okonventionellt slag som
revolutioner
eller sociala rörelser.
Sociala rörelser och social förändring
-Vad är sociala rörelser?
Sociala rörelser, revolutioner och motståndsrörelser
Som sagt så är revolutioner ett ex på okonventionella politiska metoder men denna metoden är ganska sällsynt. Bland de okonventionella politiska aktiviteterna är
sociala rörelser
den mest förekommande typen. Sociala rörelser är ett kollektivt försök att hjälpa gemensamma intressen eller uppnå gemensamma mål genom åtgärder som ligger utanför de etablerade politiska institutionernas ramar. Det har funnits en mängd olika typer av sociala rörelser i det moderna samhället där vissa har varit mer långvariga och vissa mer kortvariga. Somliga av dem utför sa aktiviteter i enlighet med samhällets gällande lagstiftning medan andra ingår i nätverk av olagliga eller "underjordiska" grupper. Hur som helst, så finns det ett egenskap som är karakteriserande för de flesta proteströrelser och det är att de verkar i utkanterna eller gränsområdena av vad som definieras som lagligt i ett land vid en viss tidpunkt. Dessa sociala rörelser växer fram ofta i syfte att skapa förändring och det handlar då oftast om frågor som rör allmänheten som att expandera eller utvidga de medborgerliga rättigheterna för en viss av befolkningen. Det är även vanligt att det uppstår motrörelser mot dessa sociala rörelser som gärna vill försvara det nuvarande läget.
Sociala rörelser och de politiska lagarna
Det är vanligt att lagar eller politiska principer förändras som en följd av de sociala rörelsernas aktiviteter Ex på rörelser är feministrörelsen och homosexuella rörelser. Mer info om fler rörelser finns i boken. Dessa sociala rörelser är en lika självklar del av dagens värld som de formella byråkratiska organisationer som de ofta gör motstånd mot.
Sociala rörelser och social förändring
-Kollektivt beteende och social oro
Herbert Blumers teori om sociala rörelser: Konstruktion
Forskare som verkade i Chicagoskolans tradition (Bland annat Robert E. Park, Ernest W. Burgess och Herbert Blumer) såg på sociala rörelser som aktiva aktörer och skapare av social förändring och inte bara produkter av denna förändring. Herbet Blumers formulerade en teori om social oro (drivkraften bakom alla sociala rörelser) för att förklara utomparlamentariska protester från de sociala rörelsernas sida. Följande teori är:
"Sociala rörelser kan betraktas som kollektiva eller gemensamma försök att skapa ett nytt sätt att leva. De uppstår i ett tillstånd av oro och de motiveras dels av sitt missnöje med den styrande eller dominerande livsformen och dels av sina önskningar och förhoppningar om ett nytt sätt att leva. Genom den sociala rörelsens utveckling ser vi hur en ny livsordning växer fram. Från början saknar rörelsen en struktur, är illa organiserad och saknar en tydlig form; det kollektiva beteendet befinner sig på en primitiv nivå. När det sociala rörelsen utvecklas börjar den successivt likna en förening. Den blir mer organiserad och får en tydlig form, en uppsättning seder och traditioner, ett etablerat ledarskap, en bestående arbetsdelning, sociala regler och sociala värderingar. Kortfattat utvecklar rörelsen en kultur, en social organisation och ett nytt levnadssätt."
Sociala rörelser och social förändring
-Resursmoblisering
Forskningen om sociala rörelser i USA och Europa
Forskningen om sociala rörelser i USA och Europa har följt helt olika traditioner. I USA har man främst studerat sociala rörelser med utgångspunkt i någon form av rational choice-teori. Denna teorin syftar på att människor fattar rationella beslut och att de tänker noga på de val de ställs inför. I Europa har man istället fokuserat mycket mer kopplingarna mellan sociala rörelser och samhällsklaser. Man har alltså påstått att amerikanska orskare huvudsakligen (men aboslut inte enbart) är fascinerade av frågan om hur en rörelse blir organiserad, men europeiska forskare fokusear på frågan om varför en social rörelse växer fram vid en bestämd tidpunkt. Mer om sociala rörelser i nästa del.
Resursmobiliseringsteorin
Ett amerikansk perspektiv som har haft en stor påverkan är
resursmobiliseringsteorin
. Denna teori växte fram i slutet av 1960-talet och under 1970-talet. Den växte fram delvis som en rektion mot teorierna om social oro då de beskrev sociala rörelser som "irrationella" fenomen. Resursmobiliserings förespråkare framhävde att medlemmarna i dessa rörelser uppförde sig eller betedde sig på ett rationellt sätt och att rörelsernas natur var målinriktade snarare än kaosartade. Enligt resursmoboliseringsteorin så räcker det inte med enbart ett politiskt missnöje för att skapa en social förändring. För att ett missnöje ska kunna resultera i en mobilisering och sociala rörelser så måste människor ha tillgång till de resurser som krävs för att driva ett effektivt kampanjarbete. Detta innebär helt enkelt att ett missnöje aldrig blir ett aktivt verkande kraft utan resurser. Med resurser syftar man ex på ett ställe (eller flera ställen) för att sammankalla möten, affischer, flygblad etc för att göra reklam, praktisk kunskap om hur man kanske bygger en hemsida för att sprida budskapet etc.
Sociala rörelser och social förändring
-Nya sociala rörelser
Nya sociala rörelser
Sedan slutet av 1960-talet har en dramatisk ökning av sociala rörelser tagit plats på en global plan. Bland dessa finns studentrörelsen på 1960-talet, den feministiska rörelsen på 1960- och 1970-talen, antikärnkraftsrörelsen och miljörörelsen på 1980-talet, de homosexuellas rörelser på 1990-talet och många fler. Tillsammans brukar denna grupp av rörelser ofta kallas för
nya sociala rörelser
av europeiska forskare. Att man kallar de för det beror på att man har sett dem som representanter för en ny typ av social rörelse i förhållande till den klassiska arbetarrörelsen. Teorierna om nya sociala rörelser är ett försök att besvara frågan om varför detta hände när det gjorde, och på sätt och vis kan man säga att det här perspektivet är ett komplement till resursmobiliseringsteorins synsätt på hur rörelser samlar resurser och brukar dessa. Men "nya" innebär i det här sammanhanget mer än bara "samtida". Man anser alltså att de nya sociala rörelserna differentierar sig från de "gamla" på fyra olika sätt.
Sociala rörelser och social förändring
-Nya frågor
Sociala rörelser och nya frågor
De nya sociala rörelserna som dykt upp efter 1960-talet har introducerat nya frågor i de politiska systemen och många av dessa frågor har inte så speciellt mycket med materiella egenintresset att göra. Frågorna handlar istället om "livskvalitet", som miljöns tillstånd, djurskydd och djurrätt, fredlig energiproduktion (icke-kärnenergi) och den "identitetspolitik" som tenderar till att associeras med de homosexuella rättigheter och handikapprörelsen. För de teoretiker som studerar nya sociala rörelser uttrycker dessa rörelser en mycket bred samhällsförändring, från industrisamhälle till postindustriellt samhälle. Industrialismens politik hade sitt fokus på ökningen och fördelningen av välfärd,däremot har den postindustriella politiken sitt fokus inriktad på postmateriella frågor.
Sociala rörelser och social förändring
-Nya handlingsrepertoarer
Symboliska direkta aktioner
Precis som andra sociala rörelser använder sig de nya sociala rörelserna av en mängd olika protesthandlingar, allt från politisk lobbyverksamhet till ockupationer och alternativa festivaler. En sak dom utmärker deras handlingsrepertoar (eller handlingsegenskaper) dock är icke-våldsamma, symboliska
direkta aktioner
. Många av deras gärningar har som syfte att avslöja sidor hos samhället för allmänheten och då handlar det om sidor som allmänheten inte tidigare har sett eller känt till. De nya sociala rörelserna använder nya digitala medier för att vinna stöd för sin sak. Man filmar ex protester, lägger upp videosekvenser på nätet, organiserar kampanjer med hjälp av sociala medier och textmeddelanden och uppmuntrar vanliga människor till att engagera sig i politiska frågor.
Sociala rörelser och social förändring
-Nya sociala aktörer
Sociala rörelser, medelklassen och tidigare rörelser
Det finns många studier av de nya sociala rörelserna och deras aktivister som har visat på att många av dessa aktivister tillhör den nya medelklassen. Dessa personerna studerar eller jobbar i de byråkratiska organisationerna i efterkrigstidens välfärdsstat. De arbetar inom kreativa och konstnärliga yrken och studerar på utbildningsområdet. Majoriteten av de omfattande demonstrationerna attraherar en regnbågskoalition av pensioner, studenter, socialister, konservativa och många fler. Det verkar inte som att det finns många deltagare i dessa demonstrationer som tillhör arbetarklassen och det kan bero på att arbetarrörelsen var starkt under en tidigare era med annorlunda samhällsfrågor.
De nya sociala rörelserna kontra den traditionella politiken
Många forskare ser på de nya sociala rörelserna som en unik produkt av det postindustriella samhället och att de i grunden inte är lik tidigare perioders kollektiv handlande. De nya sociala rörelserna är inte särskilt intresserade av politik och det handlar om att de anser sig åstadkomma bättre resultat genom direkt aktion och deltagande än genom att ha förhoppningar i politikerna. Det är väldigt många människor idag jämfört med tidigare som stöder sociala rörelser som ett sätt att framhäva komplicerade moraliska frågor och sätta dem i centrum för det sociala livet. Med detta sagt kan man se rörelserna som något som förnyar demokratin. Dessa rörelser är en väsentlig del av en livskraftig medborgarkultur och ett starkt civilsamhälle. Teorin om de nya sociala rörelserna har fått en del skarp kritik dock och kritiken kan man läsa om i boken.
Sociala rörelser och social förändring
-Globaliseringen och "rörelsesamhället"
Sociala rörelser, globaliseringen och den digitala revolutionen
Även om teorin om nya sociala rörelser fått relativt mycket kritik så kan man inte neka att sociala rörelser i dagens läge verkar under helt andra historiska villkor än rörelserna i det förflutna. Globaliseringsprocessen har möjliggjort en kommunikation på ett systematiskt och långt mer direkt sätt över nationsgränserna och det har hjälpt utvecklingen av verkligt globala sociala rörelser. Under den pågående digitala revolutionen kan de sociala rörelserna gå ihop i stora regionala och internationella nätverk. Det kan avse icke-statliga organisationer, religiösa och humanitära grupper, människorättsorganisationer, konsumentskyddsföreningar, miljögrupper och andra som driver kampanjarbete i det allmännas intresse. Dessa nätverk som finns i den digitala världen har en ny förmåga till att reagera på händelser direkt när det inträffar, de kan få tillgång till och dela informationskällor och att sätta press på företag, regeringar och internationella organ som en del av sina kampanjstrategier. De stora protester mot invasionen av Irak som hölls i städer rent globalt i februari 2003 organiseras ex till stor del via internet-baserade nätverk. Fler ex på hur detta uttryckt sig finns i boken.
Tarrow och de "nya" sociala rörelser
Enligt Tarrow har de "nya" sociala rörelser inte alltid så många nya inslag som vissa teoretiker har hävdat. Tarrow berättar istället att: "Det som verkligen är nytt är att de har större obegränsade resurser och enklare tillgång till olika typer av medier, att de kan resa över världen både snabbare och billigare och ägna sig åt kulturell samverkan. De ingår också i ett stort nätverk som består av rörelser och organisationer som de kan kontakta för att snabbt kunna organisera kampanjer i aktuella frågor". Dessa förändringar ger falska förhoppningar om ett "rörelsesamhället", där det förflutnas nationellt förankrade socaiala rörelser ger plats åt gränslösa rörelser (Meyer och Tarrow 1997).
Castells (2000) och tre olika sociala rörelser
Castells har studerat tre olika sociala rörelser som tydligen har väldigt olika intressen och mål, men de har alla lyckats dra internationell uppmärksamhet till sin sak genom sitt effektiva sätt att nyttja informationstekniken. De mexikanska zapatiseterna, den amerikanska paramilitära milisrörelsen och den japanska domedagssekten Aum Shinrikyo har brukat sina mediekunskaper för att sprida sitt motstånd mot globaliseringens effekt för att uttrycka sin ilska över att de håller på att förlora kontrollen över sin egna framtid. Hade inte zapatistrebellerna haft internet så hade de förblivit en isolerad gerillarörelse i södra Mexiko. Men bara några timmar efter deras väpnade revolt i januari 1994 , hade lokala, nationella och internationella stödgrupper skapats på internet för att stödja dem i deras sak och negativt kritiserade den mexikanska regeringens extrema sätt att trycka ner revolten. Zapatisterna hade alltså använt sig av telekommunikationsteknik, videoinspelningar och intervjuer i pressen för att ge uttryck för sina protester mot handelspolitiken. Deras protester mot handelspolitiken är ex det nordamerikanska frihandelsavtalet som innebar att den utfattiga ursprungsbefolkningen i områdena Oaxaca och Chiapas blev ännu mer avskuren från globaliseringens fördelar. Följden av detta blev att de kunde framtvinga förhandlingar med den mexikanska regeringen och dra internationell uppmärksamhet till frihandelns skadliga konsekvenser på ursprungsbefolkningen.