Please enable JavaScript.
Coggle requires JavaScript to display documents.
Sociologi: kap 11 -Stratifiering och samhällsklass - Coggle Diagram
Sociologi: kap 11
-Stratifiering och samhällsklass
Klasskillnader i den utvecklade delen av världen
-Den växande medelklassen
Vad är medelklassen?
"Medelklassen" består av ett brett spektrum av människor med många olika yrken, allt från anställda i tjänstesektorn till lärare och sjukvårdens professioner. Vissa författare har som preferens att tala om "medelklasser" för att ta hänsyn till denna mångfald på grund av det finns människor med olika yrken som rör statusförhållanden och möjligheter i livet. Denna klass utgör numera en majoritet av befolkningen i dagens västländer. Detta beror till stor del på att andelen tjänstemannabefattningar ökade betydligt under 1900-talet i relation till antalet manuella arbeten. Mer om jobb i nästa del.
Skillnaden mellan medelklassen och arbetsklassen
De medlemmar som tillhör medelklassen kan tack vare sina utbildningsmeriter eller tekniska färdigheter få jobb som ger dem större materiella och kulturella förmåner jämfört med personer med manuella arbeten. Skillnaden mellan arbetarklassen och medelklassen är att de som tillhör medelklassen kan försörja sig genom att sälja både sin intellektuella och sin fysiska arbetskraft. Det är däremot svårare att sätta en enhetlig gräns på medelklassen då det inte är och kommer sannolikt inte att bli en homogen grupp pga av medlemmarnas olika intressen. Den är alltså mindre homogen än arbetarklassen och har inte den gemensamma sociala bakgrund eller det gemensamma kulturella synsätt som förenar överklassen.
Professionella chefer och högre tjänstemän
Professionella chefer och högre tjänstemän finns i de sektorer som har växt snabbast inom medelklassen och det finns flera anledningar till detta:
Första anledningen är att det handlar om byråkratins expansion under efterkrigstiden vilket skapade arbetstillfällen och efterfrågan på arbetskraft inom myndigheter och större firmor. Läkare och jurister, som tidigare ofta var egenföretagare, arbetar nu vanligtvis inom en sådan struktur.
För det andra är ökningen av antalet professionella ett uttryck på det faktum att allt fler människor är verksamma i sektorer där staten spelar en viktig roll. Välfärdsstatens framväxt ledde till en stor ökning av antalet tjänster inom socialt arbete, undervisning och sjukvård.
Slutligen har en allt snabbare ekonomiska och industriella tuvecklingen lett till en ständig ökande efterfrågan på experter inom juridik, ekonomi, redovisning, teknik och informationssystem. Allt i allt innebär alla dessa punkter att yrken kan ses som en produkt av den moderna perioden och som en central faktor i dess utveckling och expansion.
Medelklassen: Professionella, chefer och högre tjänstemäns positioner
Professionella, chefer och högre tjänstemän erhåller deras positioner huvudsakligen genom sina meriter (examina, diplom och andra kvalifikationer). De har i helheten ganska trygga och vägbetalda anställningar och avståendet mellan dem och människor med manuella rutinarbeten (arbetarklassen) har ökat på senare år. Vissa författare anser att professionella och andra grupper av högre tjänstemän skapar en egen klass (den kategori som innefattar professionella och chefer eller det som Goldthorpe kallar för "tjänstemannaklassen". Andra påstår att gränsen mellan denna kategori och övriga tjänstemän inte är tillräckligt stark och tydlig för att en sådan distinktion ska kunna rättfärdigas.
Medelklassens organisering
Man har analyserat hur tjänstemän sluter sig samman för att hävda sina egna intressen maximalt och säkerställa höga ersättningsnivåer och en hög grad av prestige (respekt och inflytande). Vårdprofessionen ger en tydlig bild av denna process. Somliga grupper inom vården, speciellt läkare, har lyckats organisera sig och befäst sin status och försäkrat sig om höga ersättningsnivåer. Detta har blivit möjligt genom professionaliseringens tre centrala synsätt eller dimensioner:
Endast personer som uppfyller en rad strikta kriterier (kvalifikationer) får utöva yrket
Det finns en yrkesorganisation, ex Läkarförbundet, som övervakar medlemmarnas agerande och prestationer och disciplinerar dem vid behov.
Det är allmänt accepterat att enbart kvalificerade personer är behöriga till att arbeta som en läkare.
Som ett resultat av dessa synsätt kan fristående yrkesorganisationer utesluta eller utestänga oönskade invidiver och på så sätt förbättra de egna medlemmarnas marknadsposition (förbättringen är viktig då det karakteriserar medelklassyrken).
Klasskillnader i den utvecklade delen av världen
-Den nya arbetsklassen
Marx predikan om arbetarklassen kontra verkligheten
Karl Marx förutspådde att arbetarklassen skulle växa och bli större. Han trodde på att de medlemmar som tillhör arbetarklassen skulle komma till insikt om sin kollektiva situation och den utnyttjande de utsattes för och göra motstånd. Det visade sig istället att arbetarklassen har krympt i takt med att medelklassen har växt i verkligheten. Ändå sedan 1960-talet och framåt har arbetarklassen minskat successivt och nu har deras levnadsförhållanden och livsstil också förbättrats betydligt mycket.Inkomsten för personer med manuella arbeten har ökat avsevärt sedan 1900-talet början och den höjda levnardsstandaren innebär att alla klasser har fått större tillgång till konsomtionsvaror. Exempel på konsumtionsvaror är bilar, tvättmaskiner, tv-apparater, datorer, mobiltelefoner och mycket annat som numera återfinns i en stor del av arbetarhushållen. Idag äger många arbetarklassfamiljer sin egen bostad och åker på semester utomlands från och till. Mer om arbetsklassen i nästa del.
Arbetarklassens förborgerligande
Med tanke på att arbetarklassen har en hög ekonomisk standard nu jämfört med tidigare historiskt sätt så kan man tro att de kan kallas för medelklass nu? Denna tanke brukar kallas för tesen om
arbetarklassens förborgerligande
och det syftar på den process genom vilken fler människor blir "borgare", eller kommer att tillhöra medelklassen som ett resultat av att vara i högkonjunktur eller av ökat välstånd. Denna tes lyfte fram på 1950-talet då man ansåg att fler människor skulle tillhöra medelklassen och i samband med det trodde man att många välbetalda kroppsarbetare även skulle skaffa sig medelklassens värderingar, åsikter och livsstil. Denna ekonomiska utveckling skulle få en stark påverkan på den sociala stratifieringens form. Goldthorpe och hans kollegor gjorde en studie i Storbritannien, Luton, för att testa antagandet om arbetarklassens förborgerligande på 1960-talet. De ville se om tesen stämde och om den gjorde det så skulle det innebära att det är omöjligt att skilja på välbärgade kroppsarbetare från tjänstemän när det handlar om synen på arbete, livsstil och politiska åsikter. I studien kom man fram till att det var många av dem som flyttade till Luton för att hitta ett välbetalt jobb. Det man också fann var att många av kroppsarbetarna faktiskt tjänade bra löner och hade en hög lön jämfört med de flesta andra kroppsarbetare och tjänade till och med mer än de flesta lägre tjänstemän.
Mer om denna studie i nästa del.
Goldthorpes studie om arbetarklassens förborgerligande
Studien som Goldthorpe och hans kollegor genomförde heter "Arbetaren i överflödssamhället". Där intervjuade de kroppsarbetare och tjänstemän och fokuserade på tre dimensioner apropå arbetarnas attityder, men de hittade inte starkt stöd för tesen om arbetsklassens förborgerligande. Det de kom fram till var dessa tre dimensioner:
Det första de kom fram till med studien var att många arbetare hade införskaffat sig samma levnadsstandard som medelklassen genom sin inkomst och sitt ägande av konsumtionsvaror. Däremot hade de fått sig en god ekonom genom ett arbete med få fördelar, små karriärsutvecklingsmöjligheter och dessutom var de inte så nöjda med sitt jobb (det var tråkigt och de arbetade bara för pengarna i slutändan).
Det andra de kom fram till var att de förmögna arbetarna inte identifiera sig med eller såg sig som lika med tjänstemännen på sin fritid. och de var inte heller intresserade av att klättra på samhällsstegen. För de fanns det sociala livet enbart i hemmet, där man umgicks med sin familj och släkt eller med sina grannar som också tillhörde arbetarklassen. Det fanns heller inget som indikerade att de hade skaffat sig medelklassens normer och värderingar.
Det tredje som de kom fram till var att arbetarnas ökade ekonomi inte hade resulterat i att deras stöd för det brittiska konservativa partiet hade ökat i samma grad som ekonomin (stödet och deras ekonomi synkade inte ihop). De som följde denna tesen om arbetarklassens förborgerligande hade predikat eller antagit att det ökade förmögenhet skulle försvaga arbetarnas traditionella stöd för arbetarpartiet Labour.
Resultaten som framkom i den här studien var markanta: tesen om arbetarklassens förborgerligande var fel. John Goldthorpe och hans kollegor ansåg dock att det kunde finnas vissa beröringspunkter mellan den lägre medelklass och den övre arbetarklass. De rika arbetarna uppvisade ett dylik konsumtionsmönster som de lägre tjänstemännen och jade samma typ av fokus på hemmet och privatlivet. De var även förespråkare av samma typ av lösningar (gå med i facket för att höja lönerna och förbättra arbetsvillkoren) på arbetsplatsen.
Klasskillnader i den utvecklade delen av världen
-Finns det en underklass?
Vad är underklass?
Begreppet
underklass
har brukats för att beskriva den del av befolkningen som befinner sig allra längst ner i klasstrukturen. De medlemmar som tillhör underklassen har en avsevärt lägre levnadsstandard än majoriteten och många av dem är arbetslösa väldigt länge eller förvärvsarbetar oregelbundet eller ibland. Somliga av dem är hemlösa eller saknar permanent bostad och de kan under långa tidsrymder vara beroende av bidrag från staten. Underklassens människor beskrivs ofta som "marginaliserade" eller "socialt uteslutna" från majoritetsbefolkningens sätt att leva. Mer om underklassen kommer i nästa del.
Exempel på olika typer av grupper som blivit underklassade
Underklassen associeras ofta med missgynnade grupper från etniska minoriteter. Debatten om underklassen uppstod i USA, där det stora antalet svarta i de fattiga innerstadsområdena ledde till att man började tala om en "svart underklass". I Storbritannien är svarta och personer med asiatiskt bakgrund överrepresenterade i underklassen och i vissa europeiska länder är migrerande arbetstagare som fick jobb i tider då det var högkonjunktur också en stor del av den här gruppen. Två exempel är algerier i Frankrike och turkiska invandrare i Tyskland. "Underklass" som begrepp är omdiskuterad och har sedan slutet av 1980-talet varit föremål för en häftig sociologisk debatt. Även om det har integrerats med vardagsspråket så är många forskare och andra bedömare försiktiga med att nyttja det ordet, eftersom det har ett stort antal innebörder som är politiskt laddade och bär på dåliga andrahandsbetydelser. Många forskare i Europa har som preferens att använda begreppet
social exkludering
eftersom det är ett bredare ord och fördelen med termen är att den lyfter fram sociala processer snarare än en enskild situation.
Klasskillnader i den utvecklade delen av världen
-Bakgrund till debatten om underklassen
Olika syn på underklassen
Charles Murray lämnade ett viktigt bidrag (1984) till debatten om underklassen där han påpekade att afrikansk-amerikaner i USA befinner sig i samhällets bottenskikt som ett resultat av de oavsedda konsekvenserna av en politisering av den statliga välfärden. När den statliga välfärden blev till en politisk fråga så möjliggjordes bidragsberoende och detta liknar påståendet om "fattigdomskulturen" som syftar på att människor som blir bidragsberoende inte har lust till eller en anledning till att försöka hitta ett arbete, bygga upp starka sociala nätverk eller bilda stabila äktenskap. På detta sättet produceras en bidragskultur som förs vidare från generation till generation. William Julias Wilson (1990) och Lydia Morris (1993,1995) menar istället på att de strukturella och rumsliga aspekterna är det som bildar underklassformationen. Underklassen hamnade i längre arbetslöshet pga av att man stängde ner industrier och dessutom missgynnades underklassen genom en svag infrastruktur i det geografiska område de bor i. En svag infrastruktur som att ha otillräckliga kollektivtrafiksystem, samhällsinrättningar och utbildningsinstitutioner minskar deras möjligheter att integreras i samhället socialt, politiskt och ekonomiskt.
Klasskillnader i den utvecklade delen av världen
-Klass och livsstil
Livsstilsval
Sociologer som undersöker människors klassposition har majoriteten av tiden förlitat sig på indikatorer som marknadsposition, yrke och förhållandet till produktionsmedlen. På senare tid har man dock påstått att man inte bara ska bedöma klasspositioner utifrån ekonomi och arbete men även i relation till kulturella faktorer som livsstil och konsumtionsmönster. Dagens samhälle karakteriseras av "symboler" och konsumtionsmarkörer. Våra individuella identiteter struktureras i högre grad kring
livsstilsval
( som hur man klär sig, vad man äter, hur man tar hand om sin kropp och vad man gör när man kopplar av) och i mindre grad kring traditionella klassindikatorer som vilket typ av yrke man har. Mer info om klass i nästa del.
#
Pierre Bourdieu och det ekonomiska kapitalet
Den franske sociologen Pierre Bourdieu (1930-2022) påstår att
livsstilsval
är en viktig indikator på klass. Han vidareutvecklar detta med säga att det
ekonomiska kapitalet
som innefattar materiella tillgångar som egendom, rikedom och inkomst är viktigt men att dessa sakerna ger en ofullständig bild av klass i verkliga livet. Till detta identifierar han fyra former av "kapital" som har betydelse för klasspositionen och det ekonomiska kapitalet är bara en av dem. Mer om de fyra formerna av kapital i nästa del.
Pierre Bourdieu och de fyra kapital
De fyra kapital som Bourdieu identifierar som väsentliga för klasspositionen är den ekonomiska, kulturella, sociala och symboliska.
Det
ekonomiska kapitalet
består av sådant som materiella tillgångar som egendom, förmögenhet och inkomst.
Det
kulturella kapitalet
är något som människor använder för att särskilja sig från andra och består av utbildning, kulturvanor, konsumtion och fritidsaktiviteter. När människor bygger upp sitt kulturella kapital så får de hjälp av det allt större antalet "behovshandlare" som säljer varor eller tjänster (antingen symboliska eller verkliga) för konsumtion. Annonsörer, marknadsförare, modeskapare, stylister, inredningsdesigner, personliga tränare, terapeuter, webbdesigner och många andra försöker påverka den kulturella smakriktningen och hjälpa vissa livsstilsval bland grupper av konsumenter.
Det
sociala kapitalet
innefattar människors nätverk av vänner och andra kontakter. Bourdieu (1992) definierar socialt kapital som de resurser individer eller grupper får genom sina bestående nätverk av relationer med vänner, bekanta och andra kontakter.
Det
symboliska kapitalet
är en betydelsefull indikation på klass. Idén om symboliskt kapital liknar den om social status, genom att den grundar sig på hur andra människor bedömer oss (sociologi boken som källa) och vilken status vi får
Link Title
. Det symboliska kapitalet är inte ett kapital i sig utan ett tillstånd hos alla kapitalen (alla kapital går i princip under det symboliska kapitalet). Ett kapital blir symboliskt när dess värde erkänns av andra agenter inom samma fält (hur andra bedömer oss som sagt). Symboliskt kapital (med andra ord symboliska markörer), används för att beskriva vad olika grupper står för, men också vad de inte står för. Genom kläder, stil, intressen med mera, vill man visa sin klass- eller grupptillhörighet. Det kan också beskrivas som resultatet av sociala erfarenheter, kollektiva minnen, sätt att röra sig och sätt att tänka. Symboliskt kapital är en värdefull resurs i ett visst socialt sammanhang. (
https://sv.wikipedia.org/wiki/Symboliskt_kapital
).
Enligt Bourdieu är de olika typerna av kapital länkade till varandra och det betyder att det kan underlätta för en att skaffa sig de övriga om man redan har en av dem. Ett ex på detta är att en affärskvinna som är väldigt förmögen (ekonomiskt kapital) kanske inte har så mycket vetskap om konst och kultur, men hon har råd att sätta sina barn i privatskola där man odlar den typen av kunskaper. Genom att göra det kan barnen successivt skaffa sig det kulturella kapitalet. Kvinnans pengar kan resultera i att hon lär känna väsentliga personer i affärsvärlden, så att både hon och hennes barn får träffa andra från välbärgade familjer och genom det öka sitt sociala kapital. En person som har många vänner med goda kontakter (socialt kapital) kan snabbt stiga i grader på sin arbetsplats och även införskaffa sig ekonomiskt och symboliskt kapital om de gör bra ifrån sig. Andra forskare instämmer också med att klasskillnader kan sammankopplas med särskilda livsstils- och konsumtionsmönster.
Mike Savage och hans kollegor: Grupperingar inom medelklassen
Mike Savage och hans kollegor (1992) identifierade tre grupper utifrån kulturell smak och "tillgångar". Dessa grupperna har olika storlekar på deras kapital, beroende på vilken livsstil som de lever i, trots att de alla tillhör medelklassen:
Akademikerna
Chefer och högre förvaltningstjänstemän
De "postmoderna" med en livsstil som saknar en tydlig profil
Mike Savage och hans kollegor: Storbritannien
Mike Savage och hans kollegor kom fram till att det faktiskt finns klasskillnader som är centrala för hur kulturella smakriktningar och aktiviteter fördelar sig i Storbritannien. År 2011 gjorde BBC en webbaserad undersökning av samhällsklass i Storbritannien som blev till den största undersökningen av klass någonsin. Mike Savage och hans kollegor (2013) undersökte informationen tillsammans med en nationell representativ undersökning. Med hjälp av Pierre Bourdieus teori om socialt, kulturellt och ekonomiskt kapital och genom att ta hänsyn till sådant som yrke, fritidsintressen, matpreferenser, sociala relation och annat, fick forskargruppen fram en "ny modell" av klassystemet. Mer om denna modell i nästa del.
Mike Savage: Den nya modellen
För att återknyta till förra delen, så uppvisade den nya modellen att den traditionella arbetar- och medelklassen var splittrad men även att det finns en elit överst i samhället som har ett mycket stor ekonomiskt kapital, stort socialt kapital och mycket stort kulturellt kapital. I denna elit finns advokater, domare, verkställande direktörer och pr-chefer. I bottnen av klassystemet finns vad Savage och hans kollegor kallar för ett "prekariat" vilket är liten procentdel av befolkningen med litet ekonomiskt kapital, lågt socialt och kulturellt kapital. Här föreligger städare, vaktmästare, kassörskor och vårdbiträden. Denna analys visar på att den finns en polarisering av ojämlikhet som vi ser i 2000-talets Storbritannien.
Stratifiering: Livsstilsskillnader och social ojämlikhet
De flesta människor är i dagens läge överens om att stratifiering inom klasser men även stratifiering mellan klasser, inte bara är något som grundar sig på yrkesrelaterade skillnader utan också på skillnader som rör konsumtion, livsstil och sociala relationer. Detta är något som kan affirmera av de utvecklingsriktningarna man ser i samhället som helhet. Det moderna samhället har förvandlats till en konsumtionssamhälle där människor drömmer om och köper materiella produkter. Med tanke på detta hade man kunna tro att denna masskonsumtion resulterar i att produkterna blir alltmer lika varandra men sedan 1970-talet har istället blivit en ökad differentiering av produktions- och konsumtionsmönstren vid sidan av klasskillnaderna. Denna differentiering är något som enligt Bourdieu (1986) kan stärka klasskillnaderna genom små, knappt märkbara variationer i livsstil och "smak. Trots skillnaderna som rör konsumtion, livsstil och sociala relationer, så får man inte glömma bort att de flesta människor som upplever social exkludering eller utslagning och materiell fattigdom(social ojämlikhet), inte gör det pga av sina livsstilsval. Detta handlar snarare om att de blir begränsade av faktorer som har att göra med ekonomi och yrkesstruktur.
Klasskillnader i den utvecklade delen av världen
-Kön och stratifiering
Den "könsblinda" stratifieringsforskningen
I flera år har stratifieringsforskningen varit "könsblind". Man skrev som om kvinnor inte fanns eller som om de helt saknade betydelse beträffande frågor om maktfördelning eller rikedom och prestige. Kön är faktiskt ett av de mest grundläggande exemplen på social stratifiering och samtliga samhällsstrukturer är byggda på ett sätt som reproducerar ojämställdhet och mäns överordnade position i förhållande till kvinnor när man talar om rikedom, status och inflytande. Historiskt sätt har det alltid varit så i alla stratifieringssystem.
Klasskillnader i den utvecklade delen av världen
-Att bestämma kvinnors klassposition
Kvinnans klassposition
Majoriteten av forskare har tagit för givet att alla förstått att kön är något som styr stratifieringen innan klass ens kommer in i bilden. Detta togs för givet fram till slutet av 1900-talet och blev till en viktig debattfråga efter att feministerna kritiserat det. Goldthorpe sade i klassanalysens överenskomna position att skillnaden mellan kvinnornas och männens inkomst är väldigt omärkbar och man kan därför utgå från att de har samma klasstillhörighet som sina fäder, manliga partner och äkta män (Goldthorpe 1983). Hans klasschema grundade sig tidigare på detta antagande och enligt honom är detta påstående som är ovan inte sexistiskt heller. Det är istället tvärtom en bekräftelse på sexism då sanningen är att de flesta kvinnor befinner sig i den underordnade position. Det är vanligare att kvinnor arbetar deltid än att män gör det och de tvingas oftare göra längre uppehåll eller pauser i sina arbeten för att föda och ta hand om barn eller sköta om sjuka släktingar. Mer om kvinnor i nästa del
Kvinnans klassposition: Goldthorpes position får kritik
Goldthorpes klasschema och helt enkelt position har fått kritik. Kritiken kan delas upp i punkter:
För det första har man framhävt att många kvinnor tjänar mindre än sina män inkomstmässigt, men deras inkomster är ändå nödvändiga för att vidmakthålla familjens ekonomiska position och livsstil (detta innebär inte att kvinnor har en likvärdig lön som män). Kvinnor bidrar alltså, åtminstone delvis till att bestämma hushållets klassposition och är därmed inget man kan förbise.
För det andra har man påstått att kvinnans yrkesroll kan vara avgörande för hushållets klass, om hon tjänar mer än sin partner eller man. Detta kan ex vara om kvinnan har en högre arbetaryrke än mannen.
Denna tredje punkt handlar om att det i hushåll med flera klasstillhörighet (där mannens yrke hamnar i en annan kategori än kvinnans) kan vara mer realistiskt att utgå från att män och kvinnor har olikartade klasspositioner.
För det fjärde har antalet hushåll med en självstående familjeförsörjande kvinna ökat och i de här fallen är det per definition så att kvinnan bör avgöra hushållets klassposition (bortsett från de fall där kvinnan kanske får barnbidrag som gör att hon hamnar på samma ekonomiska nivå som hennes EX partner/make.
Goldthorpe och andra har försvarat den överenskomna position mot denna feministiska kritik, däremot har han faktiskt gjort några ändringar i hans klasschema. I forskningssyfte kan man nu låta personen som sitter på en högre klassposition avgöra vilken kategori hushållet som helhet hamnar i, oavsett kön. Detta innebär att man istället för att utgå från en "manlig familjeförsörjare", så utgår man nu från det som kalls "huvudsakliga familjeförsörjaren".