Please enable JavaScript.
Coggle requires JavaScript to display documents.
Kapitel 6: terapeutiskt lyssnande (UTMANING FÖR TERAPEUTEN (T – till viss…
Kapitel 6: terapeutiskt lyssnande
FRI HÅLLNING
Svävande – associationer till att vara över något, något brer ut sig under en och att skillnaden mellan centrum och periferi lämnas ut
Fria sättet att lyssna:
psykisk och kroppslig tillbakalutad hållning
låta det komma som det kommer
T sätter ingen dagordning och har inget ansvar för
nästa steg i processen
OM T upplever sig vara den styrande, den som "drar lasset" – kan omedvetet manövrerats in i en överpresterande hållning som svar på underliggande passivt krävande hållning från P
Jämnt – obunden av förutfattade föreställningar, meningar eller hypoteser. Man väljer inte ut eller har en prioriterad hållning till materialet.
Freud: "terapeuten lyssnar med jämnt svävande uppmärksamhet"
SAMMANHANG
Hög prioritet att få grepp om materialet i det sammanhang det har för patienten
Fria sättet att lyssna – gör att T kan ta in materialet i det sammanhang som P framställer det i
Grundtanken – patientens motivation bestäms av inre faktorer
Genom att ta in patientens material i hens sammanhang blir det ej problematiskt med att återkalla information som T och att hålla isär material från olika patienter
MÅNGA BUDSKAP
Kan finnas latenta budskap – uttrycks mimiskt och finns i bakgrunden, knappt "hörbart"
Komplettering med annat material som uppkommit i terapin ger mer sammanhängande bild
Patientens budskap – sällan entydiga. Ofta motstridiga.
Målinriktat selektivt lyssnande skulle göra att de svagaste rösterna lätt ignoreras/missas. Inte ovanligt att det handlar om röster som aldrig blir "hörda" och därför förblivit tysta.
Fritt lyssnande – skapar utrymme för att dessa röster ska bli hörda av en betydelsefull annan, och därigenom indragna i en dialog.
UTMANING FÖR TERAPEUTEN
T – till viss del avstå från att orientera sig utifrån rationellt, problemlösande tänkande.
Tillåta sig – ologiska sammanställningar, visuella representationer och symboluttryck som ligger närmare drömmen. Framställningssätt får styra förståelsen.
Fria sättet att lyssna – ideal. Är önskvärt, men ska inte förvänta sig att T oavbrutet ska kunna upprätthålla detta förhållningssätt.
Kliniskt material – komplext och mångtydigt, kan ibland verka obegripligt. Att som T inte förstå – skapar press i riktning mot att förstå, men innebär att stänga till om det.
T kan "spåra ur" från öppna hållningen – hänger upp sig på fragment av en dröm, ge figur åt ett bestämt tema, följa upp en tolkningslinje, osv.
T behöver ej hållning gällande tid, utveckling och effektivitet som skiljer sig från det som präglar vardagslivets sätt att lyssna.
Upplevelse av att bli hörd och förstådd – skapar utrymme för en ny och mer öppnande form av dialog, och är kanske just den hjälp som patienten behöver här och nu.