Please enable JavaScript.
Coggle requires JavaScript to display documents.
Kapitel 2: epistemologisk position (Faran med suggestion (Frestelse att…
Kapitel 2: epistemologisk position
Problemställning
–
har den psykoanalytiska terapeuten auktoritet att bedöma vad som är patientens psykiska realitet?
Psykiskt material – beroende av den som observerar.
– "Data" är en produkt av den terapeutiska situationen och därigenom "samskapat"
– Ingen grund att säga att terapeuten blottlägger/upptäcker något som har reell existens
– Psyket, endast förstås genom process av tolkande konstruktion
Intersubjektivitetsperspektivet
Postmodernt uttryck, grundat i konstruktivistisk epistemologi
Psykoanalysen vilar på denna epistemologiska position
Postmodernistisk konstruktivism kännetecknas av: kunskap relativiseras – ingen kunskap har allmän giltighet, utan handlar om konstruktioner.
Utifrån detta perspektiv – omöjligt att hävda att en terapeut representerar yrkesmässig auktoritet och professionell expertis
Den nya scenen
Ersätts av:
tvåpersonssituationsperspektiv
– patient och terapeut samspelar, båda sänder ut signaler som påverkar den andre
Terapeuten måste bli medveten om sitt eget stimulusvärde
– överföring ger oundvikligen upphov till motöverföring. Terapeuten bidrar själv till det som utspelas i rummet.
Freud menade – terapeuten en "blank skärm" som patientens
psykiska konfliktmaterial
projiceras på
– FÖRÅLDRAD BILD
Faran med suggestion
Frestelse att påverka som terapeut – men fara att få bilden av en allsmäktig roll. Terapeutens mål – stärka patientens eget själv, ej att skapa en klon av sig själv.
Motsats till bilden av psykoanalys som en form av arkeologi –
hermeneutiska uppfattningen.
Terapeutiska dialogen – äger rum som ömsesidigt utforskande, inte att tolkningar kommer från terapeuten.
–
Dock införstått att terapeuten ger riktlinjer för processen
Det "reella" träder i bakgrunden, "narrativa" i förgrunden samt föreställning om att människan är ett meningsskapande väsen som oupphörligt konstruerar sin självbiografi.
Behandlingen – utforskande och omskrivning av självbiografin till mer sammanhängande och subjektiv meningsfylld version.
Resultatet – psykoanalytisk historia som skapar mening och ger patienten möjlighet att ta ansvar för sig själv. Historian bedöms ej utifrån överensstämmelse med realiteten, utan i förhållande till hur meningsfull den upplevs.