Please enable JavaScript.

Coggle requires JavaScript to display documents.

FÖRVALTNINGSRÄTT (Ärendehandläggning (FÖRVALTNINGSLAGEN :warning: •…

- - - - RÅ 2001 ref 61 - dålig hantering av domstol :star: Försäkringskassan beviljade handikappsersättning som klagande ansåg vara för låg och överklagades således beslutet. Personen var inte närvarande vid Länsrättens MUF utan företrädes av sitt ombud. Det förekom dock ljudupptagning av personens och makens utsagor. “Mer problematisk är frågan hur kammarrätten tagit del av E.H:s egen berättelse. E.H. har när hon åberopat att kammarrätten borde avlyssna bandupptagningen av förhöret med henne inför länsrätten uppenbarligen varit av den uppfattningen att kammarrätten haft tillgång till en bandupptagning av förhöret. Någon sådan bandupptagning fanns emellertid inte. Personen svävade i villfarelse om vilket processmaterial som fanns tillgängligt för kammarrätten. Kammarrätten borde enligt Regeringsrättens mening därför ha förelagt henne att komplettera sin talan med upplysningar om på vilket sätt referatet av hennes utsaga i länsrättens dom enligt henne behövde nyanseras. Detta har kammarrätten inte gjort.” ------ Fråga om kammarrätt förfarit felaktigt när endast referenten och föredraganden lyssnat på en av klaganden åberopad bandupptagning från länsrättens muntliga förhandling samt fråga om betydelsen av att klaganden delvis svävat i villfarelse om vad upptagningen innehållit. Exempel på faktorer som påverkar kravet på rättens aktivitet nämns vad för slags mål det är fråga om, förekomst av offentlig motpart och även förekomst av ombud för enskild part.
        
        JO 2010/11 s. 262 (Dnr 6072-2008) - utredningsansvar :star:
        Det har vid handläggningen i kammarrätten framkommit att det har funnits två olika versioner av Försäkringskassans föredragningspromemoria i ärendet. I den version som har funnits i Försäkringskassans akt, och som därmed är den som länsrätten har haft tillgång till, anges försäkringsläkarens yttrande som en av bilagorna. E.D. har till kammarrätten ingett en kopia av den föredragningspromemoria som han erhållit från Försäkringskassan. I den promemorian upptas inte försäkringsläkarens yttrande som bilaga.
        E.D. har i länsrätten anfört bl.a. att Försäkringskassan inte varit i kontakt med någon försäkringsläkare och att myndighetens beslut synes vara grundat enbart på handläggarens bedömning, utan någon medicinsk utredning. De uppgifter som E.D. lämnade i länsrätten var enligt min mening sådana att de borde ha föranlett länsrätten att utreda om han hade fått tillgång till försäkringsläkarens yttrande. I stället för att kontrollera hur det förhöll sig med detta nöjde sig dock länsrätten med att besvara E.D:s uppgifter genom att i domen referera delar av försäkringsläkarens yttrande och ”förutsätta” att Försäkringskassan hade kommunicerat yttrandet med E.D. Jag är kritisk till hur målet har handlagts i länsrätten. Med denna kritik avslutas ärendet.
        
        MIG 2007:7 - handläggning av mål :star:
        A vände sig till Sveriges ambassad i Damaskus om uppehålls- och arbetstillstånd åberopande anknytning till sin make B som befann sig i Sverige. B ansökte om asyl i Sverige den 3 april 2002. Vid inledande asylutredning den 4 april 2002 uppgav han att C var hans hustru och att de hade bott tillsammans i hemlandet fram till dess att han lämnade landet. I ansökan om främlingspass undertecknad av B den 26 mars 2003 angav han D som sin hustru. I ärendet har inkommit personbevis från Skatteverket där C registrerats som D. Hon var den 11 januari 2005 registrerad som B:s maka sedan den 1 januari 2002. Av personbevis utfärdat av Skatteverket den 18 juli 2005 framgår att B den 7 januari 2005 registrerats som skild. Av personbevis utfärdat den 17 augusti 2005 är han sedan den 8 februari 2004 registrerad som gift med A. Malmö tingsrätt dömde den 16 december 2004 till äktenskapsskillnad mellan D och B. Av A:s irakiska identitetskort framgår att hon är ogift. Migrationsdomstolens handläggning underkändes helt av MiÖD som återförvisade målet för ny handläggning. Anledningen var att migrationsdomstolen inte tagit del av all den information som Migrationsverket grundat sitt beslut på. Fallet gällde anknytning och vid avslagsbeslutet om uppehållstillstånd hade Migrationsverket inte bara tagit hänsyn till sökandens dossié utan också den som sökanden åberopade anknytning till. MiÖD ansåg att migrationsdomstolen borde ha inhämtat den andra akten för att kunna fatta beslut på samma beslutsunderlag som myndigheten. Ett sådant allvarligt handläggningsfel ansågs inte kunna läkas i högsta instans.
        
        MIG 2007:3 - förutsättningar för uppehållstillstånd på grund av anknytning :star:
        Vid bedömning härav har omständigheterna vid tidpunkten för prövningen ansetts avgörande. Migrationsöverdomstolen konstaterade att vid prövning av en ansökan om uppehållstillstånd kan uppgifter av vikt återfinnas inte endast i sökandens dossié utan även i den dossié som avser den person till vilken anknytning söks (anknytningspersonen). Migrationsdomstolen hade i målet endast haft tillgång till sökandens dossié trots att Migrationsverket i sitt beslut även beaktat uppgifter i anknytningspersonens dossié. Målet återförvisades till migrationsdomstolen för fortsatt handläggning både på grund av allvarliga brister i handläggningen och på grund av uppenbart oriktig rättstillämpning.
        
        MIG 2016:8 - utredningsskyldighet samt om saken och prövningsordningen. :star:
        Målet rör en vuxen man som 2010 ansökte om uppehållstillstånd på anknytning till sina blivande adoptivföräldrar. Året därpå ansökte han om uppehållstillstånd på grund av arbete. I samband därmed uppgav han att Migrationsverket uppgett att hans ansökan på grund av anknytning måste återkallas innan hans ansökan på grund av arbete kan behandlas och att han därför återkallade ansökan på grund av anknytning. Den sökande beviljades så småningom två års uppehållstillstånd på grund av arbete. Innan tillståndet löpte ut ansökte han om förlängning och åberopade arbete hos samma arbetsgivare. Av en komplettering framgick bland annat att han bodde hos sina adoptivföräldrar tillsammans med två av sina biologiska syskon. Migrationsverket avslog ansökan eftersom den sökandes anställningsvillkor under tidigare tillståndsperiod inte uppfyllt försörjningskravet. Av beslutet att döma prövade Migrationsverket inte om uppehållstillstånd kunde beviljas på någon annan grund. Migrationsöverdomstolen konstaterar inledningsvis att Migrationsverket har ett utredningsansvar. Därefter konstaterar domstolen att det av MIG 2007:31 framgår att samtliga omständigheter som åberopas till stöd för uppehållstillstånd innan det finns ett lagakraftvunnet avgörande ska prövas i en process som rör en och samma sak – uppehållstillstånd – oberoende av på vilken grund en rätt till ett sådant tillstånd hävdas. Av detta följer att sökandens ansökan 2011 inte var att se som en ny ansökan om uppehållstillstånd utan som en kompletterande grund till den ansökan han gjort redan 2010. När mannen återkallade sin ursprungliga ansökan borde Migrationsverket ha gjort honom uppmärksam på att båda grunderna kunde prövas inom ramen för hans ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd. Vidare framgick av återkallelseskriften att sökanden ville att verket skulle ta hänsyn till uppgifterna om anknytning. När Migrationsverket beviljade honom tillfälligt uppehållstillstånd grundat på arbete utan att först pröva om han kunde beviljas ett permanent uppehållstillstånd grundat på anknytning innebar det därför att verket inte följde principen om att prövningen av frågan om uppehållstillstånd ska göras i den ordning som följer av 5 kap. utlänningslagen. När sökanden ansökte om förlängt uppehållstillstånd menar Migrationsöverdomstolen att frågan om uppehållstillstånd grundat på anknytning till familj och Sverige skulle ha uppmärksammats av verket. Om inte annat skulle Migrationsverket ha prövat också de grunderna när sökanden i sin komplettering hänvisade till dessa förhållanden. Genom att inte ens utreda om det var så att han även åberopade anknytning som grund för uppehållstillstånd trots de starka indikationer om detta som fanns i ärendet, har Migrationsverket allvarligt brustit i sin utredningsskyldighet. Migrationsöverdomstolen konstaterar också att migrationsdomstolen inte har uttalat sig om dessa brister utan har avgjort målet efter en summarisk prövning. Dessutom har domstolen avgjort målet med en ensam lagfaren domare trots att det innehållit frågor avseende tolkningen av bestämmelser om vuxenadoption kring vilket det saknas tydlig praxis.Målet återförvisas till Migrationsverket för en ny prövning.
        
        JO 2017/2018 s. 231 :star: tjänstemannens personliga uppfattningar ska ej inverka vid utövande i uppdraget
        
        JO 2016/17 s. 191 :star: Man ska kunna följa ärendets gång. Dokumentationsskyldigheten kan därför anses omfatta även noteringar som rör ärendets gång. Dock med balans mot att den inte ska tolkas vidsträckt.
        
        JO 2002/03 s. 359 :star: Skydsam i 46 § FL innebär att överklagandet ska inlämnas inom 7 dagar
- - - - FULLFÖLJAN AV TALAN
        
        Rättens bundenhet och hantering av yrkanden 29 §
        • Förbudet mot reformatio in pejus :red_flag:
        • Tillåtet med reformatio in melius
        • Instansordningsprincipen
        • Major includit minus :red_flag:
        
        Omständigheter 30 §
        • Processram bestäms även av omständigheterna
        • Inga begränsningar i vad som får åberopas
        • Allt som förs in – muntligt som skriftligt
        • Rätten får (som huvudregel) inte gå utöver vad som förekommit i målet men är inte bunden av vad som åberopas
        • Part kan inte begränsa omständigheter
        
        Nya omständigheter
        • Tidsgräns? Huvudregel nej
        • Instansordningsprincipen
        • Samma sak/annan sak
        • Händelseförlopp – samma skeende
        
        RÄTTSKRAFT
        • Positiv och negativ rättskraft
        • Gynnande beslut
        • Betungande beslut
        • Ansökningsmål
        • Frågan om rättskraft saknar ofta betydelse eftersom t.ex. en ny tidsperiod innebär att det blir en ny sak
        
        RÅ 2006 ref. 64 :star:
        Länsstyrelsen upphävde byggnadsnämnds beslut om bygglov för balkong efter att granne överklagat. Länsstyrelsens upphävande beslut överklagades inte utan vann laga kraft. Nytt bygglov söktes för balkongen och byggnadsnämnden beviljade det. Grannen överklagade till länsstyrelsen som avslog grannens överklagande. Grannen överklagade länsstyrelsens beslut. Länsrätten: Förhållandena i process 2 har inte inneburit en sådan förändring av sakförhållandena att det skulle vara fråga om nya sakförhållandena och därför möjlighet till en ny prövning. Länsstyrelsen skulle därför inte ha prövat frågan om bygglov den andra gången. Upphävde byggnadsnämndens andra beviljande av bygglovet och länsstyrelsens avslag av grannens överklagande = dvs. Ingen balkong. Kammarrätten: ändrade inte den överklagade domen.
        Regeringsrätten: frågan är om byggnadsnämnden varit förhindrad att pröva den förnyade ansökan om bygglov eftersom att frågan om bygglov tidigare avgjorts av länsstyrelsen genom lagakraftvunnet beslut. En sak som prövats av avgjorts genom ett lagakraftvunnet beslut kan inte tas upp till ny prövning. Beslut om avslag på en ansökan vinner i regel inte negativ rättskraft. 37 § FL. Detta gäller avslag på bygglovsansökningar. En risk med att rättskraftigt avgjorda frågor inte ånyo för tas upp till prövning är att även oriktiga förvaltningsbeslut blir bestående. Om avslag på ansökningar däremot inte vann negativ rättskraft och frågan aktualiseras på nytt har förvaltningsmyndigheten isåfall möjlighet att korrigera avgöranden som varit felaktiga eller som med hänsyn till nya omständigheter numera framstår som olämpliga. Ytterligare en fördel med att avslag på ansökningar inte vinner negativ rättskraft är att förvaltningsmyndigheter slipper befatta sig med det svåra problemet att klargöra vad ”saken” är och om det redan tidigare prövats. I process 2 rådde nytillkomna omständigheter på så vis att beslutet från process 1 framstod som olämpligt. Det vore därför lämpligt om denna olämplighet då kunde korrigeras i process 2 vilket en prövning hade korrigerat. Länsrätten skulle därför ha prövat den nya ansökningen i och med att praxis ändrat utgångsläget och att ett avslag på bygglovsansökningen vore ”olämpligt.” Dessutom kommer det tidigare avgörandet att beaktas inom ramen för den nya sakprövningens ram. Regeringsrätten återvisade målet till länsrätten för ny handläggning.
        
        RÅ 2002 ref. 39 :star:
        H.Å förelades av byggnadsnämnden att vid vite företa reperationsåtgärder på en fastighet. Beslutet överklagades hos länsrätten som avslog överklagandet och fastslog byggnadsnämndens beslut. H. Å överklagade till kammarrätten som fastslog domen. Denna dom vann laga kraft. H.Å följde inte föreläggandet och byggnadsnämnden beslutade på nytt om att förelägga H.Å vid vite företa reperationsåtgärderna. Detta beslut vann laga kraft och byggnadsnämnden ansökte om utdömande av vitet. H.Å överklagade och yrkade att besluten om utdömande av vite skulle upphävas. Kammarrätten avslog yrkandet. H.Å överklagade till regeringsrätten och vidhöll att besluten om utdömande av vite skulle upphävas. PT meddelades. Byggnadsnämnden beslutade att upphäva föreläggandena om vite då fastigheten hade bytt ägare.
        En beslutsmyndighet får återkalla sina förelägganden, även om dessa vunnit laga kraft. Ett förelagt vite kan endast dömas ut så länge föreläggandet är gällande. Eftersom att beslutsmyndigheten återkallat förelägganden kan dessa inte läggas till grund för ett uttagande av vite. Detta gäller oavsett om adressaten kan antas ha åsidosatt föreläggandets föreskrifter. Detta innebär att kammarrätten inte borde ha tillämpat de tidigare förelägganden som byggnadsnämnden redan återkallat. Länsrättens dom att utdöma vitet EFTER att återkallelsen ägt rum borde inte ha skett.
        
        RÅ 1987 ref. 80 :star:
        Process 1: Gösta J fick avslag på önskat namnbyte hos patentverket och överklagade till patentbesvärsrätten. Gösta J överklagade till regeringsrätten som avvisade talan då överklagandetiden gått ut. Process 2: Gösta J ansökte på nytt till patentverket om namnbyte till samma namn som i process 1. Patentverket avslog Gösta J:s begäran med samma skäl. Gösta J överklagade till patentbesvärsrätten. Patentbesvärsrätten undanröjde patentverkets beslut och avvisade ansökan om namnbyte och yttrade: i förvaltningsprocessen finns ingen motsvarighet till rättegångsbalkens bestämmelser om res judicata och rättskraft. Däremot borde principen om att en sak som prövats och avgjorts genom ett laga kraft vunnet avgörande av en förvaltningsdomstol inte kunna tas upp till ny prövning. En sådan prövning torde dock kunna tillåtas om sakläget ändrats så pass att förutsättningarna för bedömningen i någon mån blivit annorlunda än vid det tidigare avgörandet. Varför Gösta J:s talan i process 2 ändå avvisades berodde på att sakläget i process 2 var oförändrat i förhållande till sakläget i process 1. Gösta J överklagade till regeringsrätten som meddelade PT.
        Regeringsrätten redogjorde för: Vissa områden inom förvaltningsområdet har i stort sett samma innebörd som rättegångsbalken när det kommer till frågor om rättskraft. På andra områden är innebörden däremot inte densamma. Tex. Beslut om avslag på en ansökan vinner inte rättskraft i den mening att de förhindrar en ny prövning av samma sak. Patentbesvärsrätten borde därför ha provat Gösta J:s ansökan i process 2. Målet återförvisas dit för ny behandling.
        
        RÅ 2010 ref. 72 :star:
        LA gjorde gällande att hon hade rätt till ersättning för kostnad för rehabiliteringsutredning på 27 500 kr. LA begärde ersättning för utredningskostnader i samband med hennes ansökan om sjukersättning. Försäkringskassan informerar LA i ett brevsvar att det inte ålagt försäkringskassan att stå för kostnaden utan det får LA göra själv. Utgjorde brevsvaret ett överklagbart förvaltningsbeslut? Återigen: kännetecknande för ett förvaltningsbeslut är att det innefattar ett uttalande varigenom en myndighet vill påverka andra förvaltningsorgans eller enskildas handlande. Endast beslut som har, eller är ägnade att få, en påvisbar effekt av den som berörs av beslutet tillerkänns överklagbarhet detta för att överklagainstitutets funktion är att den som berörs av ett besluts verkningar ska kunna få de oönskade verkningarna eliminerade. Avgörande för ett besluts överklagbarhet är sålunda beslutets innebörd och faktiska verkningar för den som berörs av det. Försäkringskassans brevsvar innehåller deras uppfattning om att en enskild inte kan få ersättning för den utredning som initierats och bekostats av den enskilde. Brevsvaret kan ha en ekonomisk effekt för LA då hon nekades begärd ersättning, däremot kan det inte ha någon faktisk effekt eftersom försäkringskassan saknat möjlighet att bevilja en sådan ersättning.
        Ingen faktisk effekt = ingen överklagbarhet.
        
        RÅ 2007 ref. 7 :star:
        Överklagat beslut eller icke överklagbart informationsbrev? Kännetecknande för ett förvaltningsbeslut är att det innefattar ett uttalande varigenom en myndighet vill påverka andra förvaltningsorgans eller enskildas handlande. Benämningen spelar således ingen roll utan det är innehållet som är avgörande. Det krävs inte att ett beslut har självständiga eller direkta rättsverkningar för att det skall kunna överklagas. Det avgörande för bedömningen av ett besluts överklagbarhet är istället beslutets innebörd och faktiska verkningar för den som berörs av beslutet. I det aktuella fallet innehöll skrivelsen från stadsdelsförvaltningen ett åläggande för S.R att inom viss tid sälja sin bil för att annars riskera att hans rätt till bistånd annars kunde ifrågasättas. Med hänsyn till att SR och hans familj är beroende av biståndet skulle en underlåtenhet att följa åläggandet kunna medföra kännbara (faktiska och ekonomiska) effekter för dem.
        En skrivelse av denna innebörd utgör därför ett förvaltningsbeslut och är därmed överklagbart. Enbart en möjlighet att i ett senare skede överklaga ett eventuellt definitivt beslut om vägrat bistånd vore otillräckligt för att tillgodose den enskildes behov av rättsskydd.
        
        RÅ 2004 ref. 8 :star:
        Ett förvaltningsbeslut kännetecknas av att det är ett uttalande från en myndighet som vill påverka andra förvaltningsorgan eller enskildas handlande. I målet rörde det sig om en informationsskrivelse från Livsmedelsverket riktad till ”samtliga miljö- och hälsoskydds- nämnden” och ”intressenter inom livsmedelsbranschen”. Skrivelsen ansågs utgöra ett förvaltningsbeslut. Det finns inga särskilda formkrav för att ett sådant uttalande ska anses utgöra ett beslut. Endast beslut som har eller är ägnade att få en påvisbar effekt tillerkänns överklagbarhet. Trots avsaknad av rättsverkningar kan beslut vara överklagar då de är ägnade att faktiskt negativt påverka någons personliga eller ekonomiska situation. Det är således ett besluts faktiska effekter som motiverar att beslutet erkänns överklagbarhet
        Beslut med ren information medför inga sådana verkningar. Livsmedelsverkets ”information” har emellertid haft ett sådant innehåll att det inte kan anses vara enbart faktauppgifter. Även om ”informationen/beslutet” saknade rättsverkningar har både offentliga och privata aktörer handlat som om de vore bundna av Livsmedelsverkets informations- skrivelsen anvisningar. Därför måste ett sådant beslut kunna överklagas. Har livsmedelsverket hålla sig inom ramen för sin kompetens när de lämnat den aktuella informationen? Om inte = beslutet ska undanröjas. Regeringsrätten fann att livsmedelsverkets informationsbeslut innehöll påbud och förbud vilket inte är deras uppgift. Deras uppgift är att lämna information men i det här fallet skapades intrycket att det var fråga om ett konkret ingripande. = beslutet undanröjas.
      - INSTANSORDNING
        
        Högsta förvaltningsdomstolen
        
        Huvuduppgift – att skapa vägledning för rättstillämpningen, 2 § LAFD, 33 § FPL
        
        Relativt få ledamöter och behörighetskrav i RF på ledamöterna, 3 § LAFD, 11 kap. RF
        
        Utgångspunkt - minst 5 ledamöter vid prövningen av själva saken, 4 a – 5 a §§ LAFD
        
        Kammarrätten
        
        Huvuduppgift – kontrollera att avgöranden som överklagats är riktiga och rätta ev. felaktigheter, 8 § LAFD, 33 § FPL
        
        Utgångspunkt - 3 lagfarna domare, 12 § LAFD, 13 a § LAFD
        
        Förvaltningsrätten
        
        Huvuduppgift – överpröva myndighetsbeslut, 40 § 1 st. FL, 14 § LAFD
        
        Utgångspunkt - 1 lagfaren domare och 3 nämndemän, 17-18 §§ LAFD
      - HFD 2013 ref. 36 :star:
        Förvaltningsrätten beslutade i dom att Kinnarps anbud inte skulle beaktas vid en upphandling. Kinnarps överklagade till kammarrätten. Kinnarps ansåg att de genom kommunernas felaktiga agerande lidit eller i vart fall riskerat att lida skada. Kammarrätten kom med en dom som kommunerna rättade sig efter. HFD: En leverantör som anser sig ha lidit skada eller kunna komma att lida skada får ansöka om överprövning hos en förvaltningsdomstol, oavsett om sökanden lämnat ett anbud eller inte i upphandlingen. Frågan i målet: huruvida en förvaltningsdomstols lagakraftvunna avgörande beträffande en offentlig upphandling utgör hinder för prövning av en senare ansökan om överprövning av upphandlingen. Återigen: ett beslut där en ansökan avslås vinner inte negativ rättskraft i den mening att det förhindrar en ny prövning. Vad som kan tala för att upphandlingsmål däremot bör vinna negativ rättskraft är att det i sådana mål gäller ekonomiska förhållanden mellan näringsidkare (mer likt tvistemål = RB 17:11). Vad som talar emot är att eu-domstolens praxis innebär att alla beslut eller viljeyttringar från en upphandlande myndighets sida ska kunna bli föremål för överprövning. Dessutom tar överprövningen inget sikte på upphandlingens materiella resultat utan endast på om myndigheten förfarit formellt korrekt.
        Slutsatsen: en och samma upphandling kan bli föremål för upprepade överprövningar. Det finns inga skäl att frångå den allmänna principen heller i upphandlingsmål innebärandes att en förvaltningsdomstols avgörande i ett upphandlingsmål inte vinner negativ rättskraft i den meningen att det skulle utgöra hinder mot en ny överprövning av upphandlingen. En förvaltningsdomstols avgörande i mål om överprövning av offentlig upphandling vinner inte negativ rättskraft.
    - - JO dnr 6072-2008 kommunikation :star: Det allmänna har ett ansvar för att utreda att det som kommunicerat var korrekt när det framkommer omständigheter som kan föranleda att så ej skett 10 § FPL
        
        RÅ 2006:46 :star: När den enskilde är försvagad och i en hjälplös situation har det allmänna en större börda att bevisa sådant som kan tynga den enskilde. Rätten ska självmant mana det allmänna att få fram tillbörlig bevisning.
- - - - AVSLAGSBESLUT
        • Beslut kan överklagas 2:19 TF, 6:8 OSL
        
        Huvudregel Kammarrätten
        
        Avslag/delvis avslag eller beslut med förbehåll som fattats av myndighet
        
        Klagorätt för sökanden
        
        OFFENLTIGHETS- OCH SEKRETSSLAGEN :warning:
        • Avd I: Inledande bestämmelser (1-3 kap)
        • Avd II: Myndigheters hantering av allmänna handlingar (4-6 kap.)
        • Avd III: Allmänna bestämmelser om sekretess (7-14 kap.)
        • Avd IV: Sekretess till skydd för allmänna intressen (15-20 kap.)
        • Avd V: Sekretess till skydd för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden (21-40 kap.)
        • Avd VI: Sekretess hos vissa organ (41-43 kap.)
        • Avd VII: Tystnadsplikter som följer av andra författningar och inskränker meddelarfriheten
        
        Definition 3:1 + 7:1 OSL
        
        Gäller för 2 kap.
        
        Omfattar 8 kap
        
        SEKRETESSENS BYGGSTENAR
        • RÄCKVIDD: Sekretess i viss verksamhet eller vissa typer av ärenden
        • FÖREMÅLET: ”Sekretess gäller för…”
        • STYRKAN: Skaderekvisitet
        • TIDEN: Hur länge gäller sekretessen
        
        SKADEREKVISIT
        
        Omvänt skaderekvisit
        • Stark presumtion för sekretess
        • Sekretess om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att skada eller men uppkommer
        • Bedömning i det enskilda fallet
        • Kan behöva veta vem som begärt ut uppgifterna och varför
        • Övertygelse om harmlöshet
        • Vikten av enskilds egen upplevelse
        • Är uppgifterna allmänt kända?
        
        Rakt skaderekvisit
        • Svag presumtion för offentlighet
        • Sekretess om det kan antas att skada eller men uppkommer om uppgiften röjs
        • Uppgiftens karaktär är avgörande
        • Typiskt känsliga uppgifter
        • Normalt harmlösa uppgifter
        • Kvalificerat rakt skaderekvisit = stark presumption för offentlighet
        
        föreligger sekretess enligt en bestämmelse med rakt skaderekvisit är det som regel tillräckligt
        att titta på uppgifternas karaktär
        
        Absolut skaderekvisit = Sekretessbestämmelser som saknar skaderekvisit
        
        SKADEPRÖVNING :
        
        Skada
        • Ekonomisk skada
        
        Men
        • Integritetskränkningar
        • Icke-ekonomisk eller ekonomisk art
        • Uppgifterna knutna till viss individ
        • Juridisk person kan inte lida men
        
        UTLÄMNANDE
        Huvudregel: Inte lämna ut 8:1 OSL
        Undantag 10 kap. OSL :
        • Uppgiftsskyldighet 10:28 OSL
        • Samtycke 10:1 + 12:1-2 OSL
        • Partsinsyn 10:3 OSL + 10 § FL och 43 § FPL
        • Generalklausul 10:27 OSL, exempel RÅ 2005 ref. 94
        MED FÖRBEHÅLL
        • När myndighet lämnar sekretessbelagd uppgift till part 10:4 OSL
        • Om risk för skada därmed undanröjs 10:14 OSL
        • Inskränker den enskildes rätt att sprida uppgiften eller utnyttja den
        • Tystnadsplikt under straffansvar 20:3 BrB
        
        LÖSNINGSSCHEMA :recycle:
        • Handlingarna identifieras
        • Är handlingarna som begärts ut allmänna?
        • Är de i så fall uppenbart offentliga?
        • Om inte görs sekretessprövning
        • Besked och utlämnande
        a) om handlingen är i sin helhet offentlig --> lämnas ut
        b) om handlingen är delvis sekretessbelagd --> sekretessbelagda uppgifter maskeras och besked lämnas om möjligheten att få myndighetens prövning och att det krävs ett skriftligt beslut för att beslutet ska kunna överklagas
        c) om handlingen är sekretessbelagd i sin helhet --> besked om möjligheten att få myndighetens prövning och att det krävs ett skriftligt beslut för att beslutet ska kunna överklagas
- - - - PRIVATRÄTTSLIG FORM
        I vilken form verksamheten ska bedrivas bestäms i stor utsträckning självständigt i varje kommun:
        • I nämnregi eller genom privaträttsliga subjekt, t.ex. kommunala företag
        • Kommunala uppgifter kan skötas av kommunala bolag, hel- eller delägda, samt av stiftelser, föreningar och privata utförare, se information i 3 kap. 11 och 12 §§ KL
        • Även statlig uppgifter kan skötas av privaträttsliga juridiska personer och enskilda individer, se 12 kap. 4 § RF. Exempel bilbesiktning, fristående skolor, dispositionsrätt till ledarhund, fördelning av statsbidrag till idrottsverksamhet
    - - LAGLIGHETSPRÖVNING
        
        När?
        Om det i lag eller annan författning finns särskilda bestämmelser om överklagande, t.ex. 16:3 + 4:1 SoL, 19:1 MB, 27 § LSS, = FÖ (HFD 2017 ref.35) se 13:3 KL
        • Om det inte finns särskilda överklagandebestämmelser i speciallag = LP
        • Om det finns en särskild överklagandebestämmelse i speciallag, men den omfattar inte beslutet, t.ex. 16:3 SoL+ 4:2 SoL, = LP
        
        Vem får överklaga?
        • Varje medlem av en kommun/region har rätt att få lagligheten av kommunens eller landstingets beslut prövad genom att överklaga beslutet till FR 13:1 KL
        • Kommunmedlem 1:5-6 KL
        • Förvaltningsrättens och kammarrättens dom
        13:13 KL
        
        Vilka beslut får överklagas?
        • Beslut fattade av kommunala organ 13:2 KL
        
        Vilka beslut kan laglighetsprövas?
        • Nämndbeslut: ”rent förberedande” eller ”rent
        verkställande”
        
        Formalia
        • Överklagandet ska vara skriftligt, 13:4 KL – Formalia följer av 3 och 4 §§ FPL
        • Behöver inte innehålla yrkande, jmf 13:8 KL
        • Behöver inte ange prövningsgrund, jmf 13:8 KL
        • Klaganden måste, inom överklagandetiden, ange de omständigheter som klaganden stöder sitt överklagande på, 13:4 KL
        • Ett föreläggande enligt 5 § FPL får inte gälla brister i
        anförda omständigheter 13:11 KL
        • Besvärstid 3 veckor 13:5 KL
        • Ges in till FR 13:4 KL
        
        Bevisbörda
        • Klaganden har bevisbördan (Förenligt med EU-rätten, se RÅ 2010 ref. 119 II om processuell autonomi, likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen. (Även Förvaltningsrättens grunder, s. 34)
        
        Prövningsgrunder + avgörande 13:8 KL
    - - :star:RÅ 1993 ref. 12 Tvätteriverksamhet – en ”etablerad och erkänd verksamhet” som landsting får ta befattning med.
        Exempel:Växthusverksamhet? Är verksamheten till helt övervägande del inriktad på att tillgodose den egna kommunens behov och innebär beslutet att endast en ringa del av produktionen riktas mot den allmänna marknaden. Kan det anses naturligt att kommunens växthus, bl.a. för att undvika onödig kapitalförstöring, under en övergångsperiod och vid tillfällig överkapacitet i mindre omfattning konkurrerar på den allmänna marknaden. Om ja, beslutet innebär inte att Tekniska nämnden har överskridit den kommunala kompetensen.
        
        RÅ 1996 ref. 9 :star: Särbehandling mellan kommmunmedlemar, i fallet billigare miljettpriser för ö-invånare, strider mot likställighetsprincipen. Måste vara en objektivt motiverad särbehandling.
        
        RÅ 1987 ref. 17 :star: Likställighetsprincipen omfattar endast kommunmedlemmar. Och är ej förhindrad att särbehandla icke-kommunmedlemmmar.
- - - - SAMMANTAGEN BEDÖMNING AV UPPGIFTER
        
        Identitet
        a) Land/hemvis/medborgarskap
        b) Ålder
        c) Namn
        
        Beviskrav: styrkt → sannolikt (generell bevislättnad ok i asylmål) → inte ens sannolikt (MIG 2019:1 )
        
        Hur ska identiteten visas? vittnen (lågt), id-handlingar, språkanalys eller medicinsk åldersbedömning (osäkert), muntlig utsaga etc. fri bevisföring och fri bevisvärde.
        
        Tillräckligt
        
        Uppenbart ogrundad ansökan (8:19 UtlL) = uppenbara brister i tillräckligheten → ingen rätt till biträde, verkställa utvisning direkt, om inte ska utredning inte behövas. Vill inte ge falska förhoppningar och bespara resurser för att inte utreda vidare.
        
        Tillförlitligt/trovärdigt
        
        Muntlig utsaga bedömning: motstridiga uppgifter? om ja, orsak? egenupplevd, inte vagt och detaljfattigt dock kulturella skillnader, godtycklighet och tolk (nyansskillnader) svårigheter. Tillförlitlig = objektivt kontrollerbara uppgifter. Trovärdighet = subjektivt.
        
        Landinformation = källkritik och individuellt relevant information.
        
        Är det sannolikt att du skulle riskera förföljelse? Har det skett finns presumtion för att det kommer fortsätta.
        
        Tvivelmålet fördel
        
        Myndighetsskydd
        
        Internflyktsbedömningen
        
        rimligt och relevant, Migrationsverket ska göra det sannolikt.
        
        Exklusion begått allvarliga brott tänkt dock på internationella förpliktelser och verkställigheten.
        
        STOPPS FELAKTIGA BESLUT
        
        verkställighetshinder
        
        12:1-3 - 12:18-19 åberopa verkställighetshinder
        
        12:18 UtL
        
        praktiska hinder (ex?)
        
        skyddsskäl
        
        medicinska hinder (t.ex. riskerar att dö under verkställighetstiden)
        
        annan särskild anledning (t.ex. ett barn som utlämnas saknar lämpligt mottagande i hemlandet)
        
        “migrationsverket får pröva” får pröva ex officio om hinder för att verkställa finns
        
        beslut enligt 12:18 går inte att överklaga!!
        
        går vidare till 12:19 om 12:18 ej går att tillämpa, 12:19endast skyddsskäl
        
        MIG 2017:9 :star:
        16 kap. 5 § UtL
        Om utgången i målet är beroende av tillförlitligheten av de uppgifter som den enskilde lämnat, är utrymmet för att inte hålla muntlig förhandling om sådan begärts mycket begränsat. Mot bakgrund av att utgången i målet alltså har varit beroende av tillförlitligheten av de uppgifter som MA lämnat, kan en muntlig förhandling inte anses ha varit obehövlig hos migrationsdomstolen. Migrationsdomstolen borde därför inte ha avslagit hans yrkande om muntlig förhandling.
        
        IDENTITET
        
        Land? Vem hotar? Vem är hon?
        
        namn
        
        ålder
        
        medborgarskap
        
        beviskrav från styrkt till sannolikt
        
        id-handling
        
        vittnesuppgifter
        
        andra handlingar
        
        muntlig berättelse
        
        rimlig, sammanhängande, detaljerad, icke motsägelsefull, trovärdighet (tillförlitlighet)
        
        tvivelsmålets fördel
        
        språkanalys (dialekter osv)
        
        MÅB (medicinsk åldersbedömning)
        
        MIG 2019:1 :star:
        12 kap. 1-2 §§ 4 kap. 1-2 §§ UtL
        En asylsökandes skyddsbehov ska prövas även i sådana fall där personens identitet inte gjorts sannolik.
        
        MIG 2019:5 :star:
        12 kap. 1 och 19-19a §§ UtL
        Om det bedöms finnas skälig anledning att anta att en utlänning i det land dit utvisning ska ske, skulle vara i fara att straffas med döden eller att utsättas för kroppsstraff, tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, krävs inte att utlänningen visar giltig ursäkt för att ny prövning ska beviljas.
      - MIG 2011:6 :star:
        De sökande i målet är ett kurdiskt, heterosexuellt par från KRG-området (Kurdistan Regional Government Area of Iraq) i norra Irak. De har velat gifta sig men nekats detta av kvinnans familj då hon varit avsedd för bortgifte med en kusin. Mannen har utsatts för beskjutning av kvinnans släktingar samt mottagit hot mot sig och sin familj. Till följd av detta har de rymt tillsammans och levt gömda, varpå de flytt till Sverige. Kvinnan tillhör en mäktig klan i området, vilket får till följd att de inte haft möjligheten att söka skydd hos lokala myndigheter undan förföljelsen. De hotas nu till livet av familjen eftersom de levt gömda tillsammans. Migrationsverket avslog parets ansökan med motiveringen att de inte förmått göra sannolikt att myndigheterna i KRG-området skulle sakna vilja eller förmåga att bereda dem skydd för det fall de skulle vara i behov av det. Verket bedömde att myndigheterna i regionen har både vilja och förmåga att ingripa mot enskilda som begår eller avser begå kriminella handlingar.
        Migrationsdomstolen i Göteborg konstaterar baserat på aktuell och tillgänglig landinformation att ”hedersrelaterad” brottslighet är ett allvarligt och utbrett problem i KRG-regionen och att det inte kan anses finnas ett effektivt skydd att tillgå för den som riskerar drabbas av ”hedersrelaterad” förföljelse. Däremot anser domstolen inte att det som paret anfört kan hänföras till grunderna för flyktingskap. Då det ändå finns grundad anledning att anta att paret riskerar att utsättas för skyddsgrundande behandling vid ett återvändande beviljas de uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande. Domstolen framhåller att det framgår av rapporterna att en kvinna som riskerar att bli offer för ”hedersmord” kan vara berättigad till asyl på grund av tillhörighet till viss samhällsgrupp. Särskilt gäller detta kvinnor som kommer från mansdominerade klaner eller religiösa grupper med stränga regler för kvinnors uppförande. Däremot behöver ”hedersmord” inte vara en fråga som är kopplat till kön, eftersom män kan löpa samma risk som kvinnor att utsättas då de uppträtt på ett sätt som dragit skam över familjen.
        Domstolen kommer till slutsatsen att paret vid en sammantagen bedömning saknar möjligheter att få ett tillräckligt effektivt skydd av myndigheterna i KRG-området mot de övergrepp de riskerar utsättas för. De beviljas därför status som alternativt skyddsbehövande jämlikt 4 kap. 3 § UtlL, samt permanent uppehållstillstån.
        
        MIG 2017:15 :star:
        18 kap. 1a § UtL
        För att en begäran om offentligt biträde ska kunna avslås i mål som rör överklagande av Migrationsverkets beslut om statusförklaring krävs att det ska stå klart utan en närmare prövning i det enskilda fallet att det inte finns förutsättningar för att bevilja skyddsstatusförklaring. När en mer individuell bedömning av skälen måste göras för att avgöra frågan om skyddsstatus kan det inte anses uppenbart att överklagandet kommer att avslås.
    - - MIG 2018:7 :star:
        4 kap. 1 och 3 §§ UtL
        Landinformationen ger stöd för att en man från Syrien, vars hus bränts ned av oppositionen eftersom familjen uppfattades stödja regimen och som flyttat från ett oppositionskontrollerat område till ett regimkontrollerat tillhör en särskild riskgrupp. Mannen anses ha gjort sannolikt att han hyser en välgrundad fruktan för förföljelse på grund av tillskriven politisk uppfattning och har därför rätt till flyktingstatusförklaring.
        
        MIG 2018:16 :star:
        5 kap. 6 § UtL
        Uppehållstillstånd med stöd av bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen jämfört med 11 § tillfälliga lagen kan bara beviljas om det föreligger sådana omständigheter som kan anses vara synnerligen ömmande omständigheter och det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa utlänningen.
        
        MIG 2018:16 :star:
        5 kap. 6 § UtL
        Uppehållstillstånd med stöd av bestämmelsen i 5 kap. 6 § utlänningslagen jämfört med 11 § tillfälliga lagen kan bara beviljas om det föreligger sådana omständigheter som kan anses vara synnerligen ömmande omständigheter och det skulle strida mot ett svenskt konventionsåtagande att avvisa eller utvisa utlänningen.
- - - - HDF 2017 ref. 51 :star: Om den stödbehövande pga rullande normöverskott ej har tillgång till pengar, är nödbistånd den enda utvägen. Normöverskott ska enligt HR beaktas i högst 3 månader
        
        HRD 2017 ref. 23 :star: Fråga om tillgång till internet är en förutsättning för skälig levnadsnivå enligt Socialtjänstlagen. Samhällsutvecklingen förutser redan tillgång till internet. I princip och allmänhet har man rätt till det med stad av 4:1 SoL- Har man en ersättning som redan täcker kostnaden, har man dock ej rätt till merkostnadsersättning.
- - - - KONTRAKTSVÄRDET
        • all ersättning till leverantören,
        • exkl. mervärdesskatt,
        • inkl ev. förlängnings- och optionsklausuler,
        • inkl ev. utrustning som ställs till förfogande av u.m./u.e. Inte tillåtet att dela upp upphandlingar i syfte att komma under tröskelvärdena.
        TRÖSKELVÄRDE
        ● Ca 28/26 procent av tröskelvärdet för andra upphandlande myndigheter än statliga myndigheter – gäller för all upphandling och alla upphandlande myndigheter i LOU. Samma procent inom försörjning.
        ● LOU – 615 312 kronor.
        ● LUF – 1 142 723 kronor.
        ● LUK – 2 746 930 kronor.
        
        TEKLAKRITERIET 3:12 LOU
        HR: går utanför egen juridisk person = upphandling
        Undantag: kan även vara annan juridisk person med inflytande = kan vara intern
        upphandling enligt 3:14 LOU
        Kontrollkriteriet är det första av de två kumulativa kriterierna och innebär att den upphandlande myndigheten ska utöva kontroll över den fristående enheten motsvarande den kontroll som myndigheten utövar över sin egen förvaltning, LOU 3 kap. 11-13§§. Kontrollkriteriet anses vara uppfyllt om bedömningen resulterar i att det bolag som tilldelats kontraktet är underställt en kontroll som gör det möjligt för den upphandlande myndigheten att påverka de beslut som fattas av nämnda bolag. Den upphandlande myndigheten måste ha en möjlighet till avgörande påverkan på såväl viktiga beslut som strategiska mål hos bolaget.
        
        Verksamhetskriteriet, långtgående kontroll.
        Hur liten ägarandel som helst - ska vara kontroll över bolagets verksamhet (strategiska mål och viktiga beslut)
        Ensam kontroll = en myndighet kontrollerar en eller flera separata juridiska personer
        (myndighet bestämmer själv över sin verksamhet)
        Gemensam kontroll = samverkan mellan myndigheter, tex flera kommuner samverkar
        genom ett bolag
        Kontroll kan även vara indirekt - genom dotterbolag osv. (Teckal-släkt)
        
        Vilken typ av verksamheten är den relevanta för en kontrollerande myndighet?
        
        bara direkt relevant verksamhet för myndigheter (snäv definition)
        
        inte bara när betalning kommer direkt från kontrollerande myndighet, utan även
        andra typer av intäkter från uppdrag som separat juridisk person fått av
        kontrollerande myndighet kan vara relevant (vid definition)
        
        Tex får intäkter från allmänheten pga uppdrag av myndighet/kommu
        
        HAMBURG-UNDANTAGET
        Hamburgsamarbeten är horisontella samarbetsavtal, när upphandling sker mellan upphandlande myndigheter. Uppfyller det inte kriterier för upphandling är det ett samarbete om upphandling.
        Undantaget: EU-domstolen har ansett att avtal mellan upphandlande myndigheter som grundar ett samarbete under vissa förutsättningar inte är ett offentligt kontrakt. Ska då falla utanför upphandlingslagstiftningen, tex LOU ska inte bli tillämpligt. Om ej undantag så är formerna för samarbetet reglerat för upphandlingspliktiga avtal (tex begränsad omfattning,
        styrs av allmänintresse).
        
        TILLÄMPLIGA
        Tillämpliga:
        
        3:17 LOU
        
        avtal samarbete mellan myndigheter
        
        säkerställa allmänt uppdrag
        
        offentliga organ endast
        
        uteslutande styrs av mål om allmänintressen (kommunal kompetens)
        
        mindre än 20% marknadsandel privata
        
        Ej tillämpliga:
        
        motsats till ovan
        
        ej rena köp
        
        om det inte är gemensamma mål
        
        privatägda, konkurrerar med privata företag
        
        Hamburg-undantaget
        Blir tillämpligt när avtalet avser myndigheternas gemensamma mål (uppgiften måste vara befogenhetsenlig för alla samverkansparter). Ska vara samarbete (ej köp av tjänst). Ska avse offentliga tjänster (= endast uppgifter som åligger tex en kommun eller även annat?). Detta begränsar möjligheterna för avtalssamverkan mellan kommuner och landsting.
- - - - RÅ 1997 :star: Ansvar kan utkrävas endast av den som direkt kan sägas utöva eller ha utövat miljöfarlig verksamhet
        
        MÖD 2006:28 :star: Kommunen har ansvar för tillsyn av hälsoskyddet i kommunen och har befogenhet att förelägga åtgärder enl. kap 26 9 § och kap. 2 MB när en verksamhet påverkar hälsosituationen i kommunen. En annan myndighets befogenheter som tillsynsmyndigheten, hindrar ej kommunen från att besluta enligt ovannämnda paragrafer. U: om det uttryckligen står att ingripandet enligt MB är begränsade i speciallagstiftning.
- - - - JO 1997/98 s.133 :star:
        Bakgrund: Man skulle hämtas till ett edgångssammanträde av två polismän som var civilklädda. Polismännen hade inte företagit en tillräcklig legitimation varvid de hade vägrats tillträde. Trots vägran hade poliserna med våld berett sig tillträde till lokalerna för att söka efter mannen i huset (personell husrannsakan). JO:s bedömning Polismännens har stått i strid med behovsprincipen eftersom den naturliga åtgärden i stället hade varit att anlita hjälp av en lämplig befattningshavare vid myndigheten för att få mannen att inställa sig i receptionen. Först om en sådan medverkan hade vägrats eller av särskilda skäl bedöms inte leda till det önskade resultatet, hade det funnits anledning att aktualisera frågan om husrannsakan. Att polismännen med våld berett sig tillträde har stått i strid med proportionalitetsprincipen.
        → Polisen har inte använt den lindrigaste åtgärden vilket har stridit mot behovsprincipen. Får polisen ta sig in i kloster och kyrkor? Ja, så länge det inte strider mot någon princip. I många länder (dock inte Sverige) kan personer beviljas asyl om de tar sig till en kyrka. Så länge personen befinner sig i kyrkan kan personen alltså inte tvingas att åka hem. Det betyder att personen kan stanna kvar om polisen är förhindrad att tvinga ut personen från kyrkan på grund av någon av principerna.
        
        RH 1997:73 :star:
        Bakgrund Vid verkställandet av beslut enligt LPT hade polisens insatschef beslutet att sätta in tårgasattacker mot det hus vederbörande helt ensam uppehållit sig i. RH:s bedömning Våldsanvändningen har varit uppenbart oförsvarlig eftersom varken ingripandets art, faromomentet eller övriga omständigheter kan motivera behovet av våldsanvändningen.
        → Tårgas ska användas med stor restriktivitet. Polisen borde ha förhandlat mer innan de använde ett sådant ingripande. Idag får polisen en större undervisning i förhandlingsteknik.
        
        JO Dnr 4342-2001:star:
        Bakgrund Polisman hade skickat över en förundersökning och en egen skrivelse till domstolen. I skrivelsen hade polismannen bland annat använt uttrycket ”sötsliskig mammagris”. JO:s bedömning Polismannen har gett uttryck för sina subjektiva värderingar och för i sammanhanget helt ovidkommande omdömen om en i ärendet misstänkt person. Att skrivelsen skulle ha varit informell saknar betydelse.
        → Strider mot objektivitetsprincipen, RF 1:9.
        
        JO 1998/99 s. 107 :star:
        Bakgrund: En man var misstänkt för narkotikabrott. Polisen menade att mannen hade gjort motstånd och att polisen varit tvungen att använda våld för att kontrollera om mannen hade narkotika i munnen. JO:s bedömning En förutsättning för att en polisman ska kunna använda våld i samband med en kroppsbesiktning (som är tillåten enligt PL 10 § p. 4) är att denne möts av motstånd (PL 10 § 2 st.). Motståndet måste ha manifesterats på något sätt. Polismannen får således inte tillgripa våld redan för att förekomma ett befarat motstånd.
        → Regleringen innebär att polisen inte kan agera effektivt när det kommer till ”sväljarna”. Ineffektiviteten har dock accepterats med hänsyn till den personliga integriteten som har ansetts överväga intresset av att sätta dit sväljarna.
        
        NJA 2005 s. 358 :star:
        Rättsfråga: Fråga om ansvar för tjänstefel för polisintendent som har beslutat om avlägsnande enligt 13 c § polislagen. Bakgrund: Med åberopande av 13 c § polislagen (1984:387) beslutade M.A. dels att 25 fotbollssupportrar till Djurgårdens IF skulle avlägsnas från Södra Station i Stockholm, dels att 25 supportrar till IFK Göteborg skulle avlägsnas från Stockholms Stadion. Avlägsnandena skulle verkställas så att personerna i fråga inte skulle hinna återvända förrän en pågående fotbollsmatch mellan Djurgårdens IF och IFK Göteborg hade avslutats. Underställd polispersonal verkställde besluten genom att transportera personerna med buss till olika platser mer än två mil utanför Stockholms centrum. Verkställigheten tog som minst omkring 50 minuter, i vissa fall betydligt längre tid. Bedömning M.A. har uppgett att hon ansåg att 13 c § polislagen hade en sådan innebörd att hennes beslut hade stöd i bestämmelsen. Att vid det aktuella tillfället tillämpa bestämmelsen på ett sådant sätt att supportergrupperna kunde återvända till fotbollsmatchen skulle enligt hennes mening ha inneburit att åtgärden tett sig i det närmaste meningslös. De åtgärder som M.A. beslutade om var svårförenliga med riksdagens uttalanden i förarbetena till polislagen, eftersom de med det synsätt som där kommer till uttryck får anses ha varit alltför ingripande för att kunna bedömas som avlägsnanden. Ser man endast till ordalydelsen av 13 och 13 c §§ polislagen och det syfte som kommer till uttryck i lagen var emellertid den tolkning som M.A. gjorde ingalunda orimlig. Av lagtexten kan man dra slutsatsen att lagstiftaren velat tillhandahålla ett medel att komma till rätta med ordningsstörningar av aktuellt slag som är mindre ingripande än ett omhändertagande, men efter vilka kriterier en sådan jämförelse skall göras lämnas öppet i lagen. I förevarande fall har M.A. obestritt uppgett att varken polisledningen eller Rikspolisstyrelsen hade lämnat några riktlinjer för tillämpningen där den nu aktuella tolkningsfrågan berörs. Hon har vidare uppgett att den tolkning av bestämmelsen som hennes beslut byggde på var den gängse i polischefskåren vid den aktuella tiden. Sistnämnda uppgift vinner visst stöd av vad som framkommit i flera JO-ärenden rörande bestämmelsens tillämpning. JO:s beslut i dessa ärenden förelåg inte vid tiden för M.A:s beslut men kan förmodas numera ha bildat underlag för en praxis i enlighet med lagstiftarens avsikter. Sammanfattningsvis har alltså M.A. i det aktuella fallet beslutat på ett sätt som inte var oförenligt med lagens ord eller syfte men som var svårförenligt med lagens förarbeten. Omständigheterna är inte sådana att hon härigenom kan anses ha åsidosatt vad som gällde för uppgiften. M.A:s åtgärder faller därför inte inom det straffbara området för tjänstefel.
        
        JO 1991/92 s. 384 :star:
        Bakgrund: K.H. har ifrågasatt om försäkringskassans rutiner vid utlämnande av handlingar är korrekta. Hon har anfört i huvudsak följande. Hon besökte kassan för att ta del av handlingar i ett ärende rörande henne själv. Hon reagerade då mot att det varken gjordes någon kontroll av hennes identitet eller själva handlingen innan hon tilläts läsa den. Handläggaren bekräftade senare att akten innehöll sekretessbelagda uppgifter. Enligt de besked som hon fick från en handläggare och dennes chef kan man få tillgång till en allmän handling hos kassan om ”vederbörande uppger hela personnumret på den person materialet handlar om, utger sig för att vara – samt ser ut att vara denna person”. Bedömning Om det är en part som begär att få ta del av sin akt och om akten innehåller uppgifter som kan vara sekretessbelagda för utomstående, så måste försäkringskassan – innan den kan bifalla framställningen – försäkra sig om att sökanden är den person som uppgifterna i akten handlar om. Detta är viktigt inte minst mot bakgrund av bestämmelsen i 20 kap. 3 § brottsbalken, i vilken det stadgas att den som röjer en uppgift som han är pliktig att hemlighålla kan dömas för brott mot tystnadsplikten. För att vara helt säker på att sökanden är den person som de efterfrågade uppgifterna handlar om, räcker det inte med att sökanden uppger personnumret på den person handlingarna rör och att kassans tjänsteman konstaterar att den sökande ser ut att vara den person som han utger sig för att vara. Om inte tjänstemannen känner igen den sökande måste han be att denne legitimerar sig. Om sökanden vägrar detta får myndigheten avslå framställningen.
        Försäkringskassan har i förevarande fall brustit i kontrollen av K.H:s identitet. Något brott mot tystnadsplikten har emellertid inte förelegat. Av försäkringskassans remissvar framgår att även kassan är av den uppfattningen att kontrollen i K.H:s fall varit bristfällig.
        
        1 more item...