Please enable JavaScript.
Coggle requires JavaScript to display documents.
2.2. Psykiska perspektivet på personligheten (Människan skapar till viss…
2.2. Psykiska perspektivet på personligheten
Jaget
= den handlande och observerande. Här finns självmedvetande.
Kan vara offentligt, som är den del av vår personlighet som vi visar utåt, och privat, del del som vi håller för oss själva.
Vad vi visar påverkas av omgivningen och situationen.
Möter sina gränser när människan inser att hennes förmåga inte räcker till eller om hon upplever att hon är hotad. Vi upplever då att vi inte klarar av allt som förväntas av oss.
=> vi använder oss av
psykisk självreglering
för att upprätthålla känslan av kontroll och balans.
Räcker dock inte alltid till; t.ex. vid mobbning, trakasserier; när människan upplever skam och tror att föraktet är berättigat eller vid allvarliga sjukdomar eller död.
Går att överskrida sina gränser med
flow
Deindividuation
är förlust av jagkänsla och kan ske vid skador på hjärnan, sjukdomar, psykiska störningar, men även vid stora massmöten eller genom att eliminera individualiteten.
Zimbardo
; Fängelse experimentet.
Självet
: objektet för handlingen eller observationen och de egenskaper som människan kan acceptera om sig själv.
Man kan börja urskilja ett separat jag vid ca 1,5 års ålder och vid ca 4-års ålder börjar mentaliseringsförmågan (theory of mind), när barnet inser att andra inte kan se dess tankar och att alla har ett eget medvetande.
vid 2-3 års ålder börjar trotsåldern då ett separat jag med egna tankar och egen vilja utfromas. Barnet börjar förstå att det inte kan ändra på saker med sin vilja. Empatiförmågan börjar utvecklas.
Fram till skolåldern känner sig ett barn omnipotent och barnets jag är bundet till specifika situationer.
Vid skolåldern utvecklas reliatetsuppfattningen och sinnet för proportioner. Det egna jaget och hur man uppfattas av andra börjar intressera och man vill vara som de andra.
I tonåren söker man sin identitet, genom att pröva olika saker. Man har ett svart-vitt tankesätt.
Efter puberteten börjar självuppfattningen och identiteten vara allt mer stabil och man byter inte referensgrupp lika ofta. En klar identitet hjälper människan att fatta beslut. Individens personlighet blir allt mer bestående.
Människan skapar till viss del sin självuppfattning och självkänsla
Självuppfattning
är människans uppfattning om sig själv. Självuppfattningen kan innehålla flera motstridiga självbilder.
Temperamentet och sociala aspekter, så som omgivningens feedback, kulturen och föräldrarnas feedback, utgör utgångspunkter för självuppfattningen.
Vi kan själva påverka hur vi tolkar den respons och feedback vi får.
En del människor lyfter ständigt fram sina svagheter, medan en del vägrar erkänna sina svagheter i självuppfattningen.
=> inverkar på
självkänslan
= hur en person värdesätter sig själv.
En människa med god självkänsla värdesätter sig själv, litar på sig själv och tycker om sig själv på ett sunt sätt. Hon klarar av att ge erkännande åt andra och ser inte andra som ett hot.
Lyckoforskaren
Martin Seligman
anser att självkänslan som bildas speglar verkligheten. När vi misslyckas eller blir kritiserade försvagas självkänslan och när vi lyckas, speciellt med svåra uppgifter, förstärks den.
Hur man kan stärka sin självkänsla: Ställa upp realistiska delmål.
Kan vara offentlig eller privat (Keltikangas-Järvinen)
Självuppfattningen består av olika
självbilder
- fysisk självbild, prestationssjälvbild, emotionell självbild...
Självuppfattningen delas in i tre delar:
det verkliga jaget
,
idealjaget
och
det normativa jaget