Please enable JavaScript.

Coggle requires JavaScript to display documents.

Stora förändringar i kyrkohistorien - Coggle Diagram

- - - - År 313 förbjöds förföljelserna av kejsar konstantin och kristna får, tillsammans med alla andra, religionsfrihet= den konstantinska omvändelsen. Kristnas ställning förbätrades: Söndag blev allmänn helgdag, kristna fick bygga kyrkor och prästerna uteslöts från statliga plikter som skattebetalning. Konstantin grundar en egen stad, Konstantinopel i romarrikets östra del och låter bygga flera kyrkor där.
        
        Kejserliga donationer och skattefriheten gjorde kyrkan rik och den fick mer makt- en del ansåg att detta var fel av kyrkan och valde anspråkslösa liv med kloster och som eremiter.
        
        2 more items...
        
        År 380 utgör kejsar Theoodosius kristendomen som statsreligion, enda tillåtna religionen i romarriket. Det kejserliga hovets inflytande syntes i kejsarens maktställning inom kyrkan och bl.a att man avbildade Kristus om allhärskare likt en kejsare. Vissa romerska traditioner kom oundvikligen in i den kristna tron.
        
        romarriket delas i stift med var sin biskop som ledare. Alla biskopar deltog i gemensamma kyrkomöten, där man drog riktlinjer och definierade läran: trosbekännelsen och innehåll i Bibeln, kristendomens heliga skrift.
        
        Kristna betraktades med stor misstänksamhet i romarriket eftersom de vägrade offra till de romerska gudarna och dyrka kejsaren. Romarriket var tolerant för andra kulturer utom då de hotade de som hade makten och mot enigheten-> kristna förföljs fr.o.m år 64 då de anklagats för en brand i Rom
        
        kristna förföljs unde de nästa parhundra åren, med en kulminering under 200-talet. Martyrer, som dog för sin tro, uppskattades högt bland kristna och ansågs ibland till helgon. Kristnas förtryckta ställning syntes även i att kristna ofta samlades hemligt i underjodiska katakomber och använde hemliga tecken, som en fisk där halvorna skulle kompletteras av den andra för att försäkra om den andras tro. Anhängarantalet växer trots förföljelserna.
        
        Kristendomen spreds lätt i det geografiskt och språkligt eniga romarriket, men nu blev spridningen stor också bland icke-judar och utanför romarriket, ända till Indien. Aposteln Paulus missionerade mycket bland icke-judar och är att tacka då det kommer till resultatet i Apostlamötet.
        
        Apostlamötet år 48 e.kr. Kristna församlingen var först en judisk sekt, men på mötet beslöts att det enda som krävs för att ansluta sig var att man trodde på Jesus och lät sig döpas i Faderns, Sonens och den helige Andens namn. Man behövde alltså inte tro på alla gamla judiska regler om bl.a omskärelse eller mattraditioner-> kristendomen lösgör sig från judendomen läromässigt och rituellt-> man kunde även missionera bland icke-judar.
      - lärjungarna samlas enligt NT 50 dagar egter jesu uppståndelse för att fira pingst, de upplevde att den helige Anden hade utgöts över dem. Efteråt förkunnade man jesu budskap flitigare, aposteln Petrus predikade åt judar som kommit till Jerusalem för att fira pingsten, veckofesten. Detta resulterade till att många lät sig döpas och anslöt till jesu efterföljare, pingsten kallas för kyrkans födelsedag just pga den stora mängd anhängare kyrkan fick.