Please enable JavaScript.

Coggle requires JavaScript to display documents.

Perception (syn & hörsel) - Coggle Diagram

- - - - synnerverna "ser" och hörselnerverna "hör"
  - - - synreceptorerna
        
        tappar (cones)
        
        aktiveras vid starkt ljus och färgsyn
        
        inte så aktiva vid svagt ljus
        
        i rikliga mängder i och runt fovea
        
        stavar (rods)
        
        i rikliga mängder i näthinnans periferi
        
        aktiveras vid svagt ljus
        
        inte så användbara vid starkt ljus
        
        sänder informationen vidare till bipolära celler och horisontalceller (som är belägna ögats centrum)
        
        bipolära cellerna skickar informationen till ganglieceller (som är belägna ännu närmare ögat mitt)
        
        amakrina celler förfinar "inputen" till gangliecellerna
        
        gangliecellernas axoner möts och gör "en u-sväng" till hjärnan och bildar synnerven
        
        stället varifrån synnerven startar (och även stora blodådror i ögat) kallas för blinda fläcken, eftersom det inte har receptorer
        
        amakrina celler = interneuron
        
        horisontalceller = celler som får input från receptorerna och inhiberar bipolära cellerna
      - inte ett problem, eftersom dessa celler släpper igenom ljus
  - - - trikromatisk syn
      - opponent-process teorin
      - "Retinex" teorin av Edwin Land
        
        försök om att förklara fenomenet med färgkonstans
        
        även om vi ser på världen t.ex. genom ett grönt glas kan vi identifiera olika färger genom att jämföra dem med varandra
        
        ögat och hjärnan samarbetar vid synperception, cortex jämför information från olika delar av näthinnan, behövs slutledning utöver stimulering av näthinnan
    - - den vanligaste typen är oförmåga att skilja mellan rött-grönt
        
        pga. en gen i x-kromosomen tillverkar tapparna som reagerar på långa och medellånga frekvenser som samma fotopigment i stället för olika pigment
        
        deras impulser går därför inte att skilja från varandra
        
        8% av europeiska män, mindre än 1% av kvinnor
      - fullständig oförmåga att se färger är väldigt sällsynt
  - - - parvocellulära neuroner
        
        mindre cellkroppar och litet receptivt fält
        
        nära fovea (där det finns mycket tappar)
        
        väl lämpade för detaljer
      - magnocellulära neuroner
        
        större cellkroppar och större receptiva fält
        
        jämnt distribuerade i näthinnan, även i periferin (som är sensitiv för rörelse men inte för färg eller detaljer)
        
        väl lämpade för stimuli som rör på sig
    - - hälften av axonerna korsar till motsatta sidan av hjärnan
      - största delen av axonerna färdas via yttre knäkroppens kärna (nucleus geniculatus lateralis) i thalamus till primära syncortex i occipitalloben (BA 17, V1)
    - - vänster synfält → höger hemisfär
      - höger synfält → vänster hemisfär
      - receptiva fältet = den delen av synfältet som en nervcell reagerar på
        
        ljus i det receptiva fältet exciterar eller inhiberar neuronet beroende på ljusets läge, färg, rörelse osv.
      - split brain
        
        när ett föremål visas i patientens högra synfält (vänster hemisfär aktiveras), så kan hen benämna objektet
        
        när det visas i vänstra synfältet, lyckas benämningen inte
    - - ansvarar för det första steget gällande visuell processering i hjärnbarken
      - skickar information vidare till sekundär syncortex (V2)
        
        sekundär syncortex utför ett andra steg av visuella processeringen
        
        reagerar på ett visst stimuli inom ett större område
        
        skickar vider informationen till övriga områden
        
        hos människan antagligen flera än 30-40 visuella områden i hjärnan
        
        ögat (mera specifikt näthinnan) spelar kanske större roll än man tidigare tänkt, när det kommer till hur vi uppfattar bl.a linjer och kanters positioner och lutningar (jfr. färgperception)
        
        det är möjligt att en grov analys sker redan på receptornivå
  - - - då igenkänningen av ett objekt är svårt t.ex. pga. olika perspektiv, antas frontalloben vara involverad
    - - nedre längsgående associationsbanan (inferior longitudinal fasciculus)
    - - övre längsgående associationsbanan (superior longitudinal fasciculus)
    - - hastighet och riktning av rörelse
      - skada kan leda till rörelseblindhet
    - - personer med skador i temporala cortex men intakt parietal cortex → har svårigheter att identifiera objekt, även om de kan plocka upp dem
      - personer med skador i parietal cortex → kan beskriva hur ett objekt ser ut, men inte sträcka ut handen och röra vid det
  - - - t.ex. regnbåden och hägringar
    - - lateral inhibering → stimulering av ett givet område av näthinnan undertrycker responserna i närstående områden, vilket förbättrar kontrasten ljus-mörk vid gränser
      - t.ex. Hermanns galler
    - - Müller-Lyer-illusionen (1889) → förklaring i djupseende
        
        har att göra med områden man har vuxit upp
  - - - associativ agnosi
        
        patienten kan ofta klassificera objekt grovt men inte igenkänna objektet
        
        kan kopiera objekt som hen inte igenkänner
        
        delvis problem med semantiska minnet
        
        skador i inre delarna av occipital- och temporalloben
      - apperceptiv agnosi
        
        patienten kan inte gestalta föremål
        
        kan inte igenkänna, kopiera eller rita ens enkla former
        
        ofta utbredda skador i occipitalloben
        
        prosopagnosi
        
        förmåga att känna igen föremål men inte ansikten (gyrus fusiformis speciellt viktig)
    - - tillstånd där patienten är övertygad om att en familjemedlem eller nära vän har ersatt med en exakt kopia eller en bedragare
- - - - mellanörat
        
        innerörat
        
        huvuduppgift är att konvertera vibrationerna till nervimpulser som förs till olika delar av hjärnan
        
        består av det ovala fönstret, hörselsnäckan (cochlea) och båggångarna
        
        vibrationerna kommer in i innerörat genom det ovala fönstret som är ett membran som skyddar det vätskefyllda innerörat
        
        hörselsnäckan består av tre vätskefyllda gångar (scala vestibuli, scala media och scala tympani)
        
        mellan gångarna finns basilarmembranet
        
        när vätskan i hörselsnäckan sötts i rörelse börjar också basilarmembranet vibrera och detta påverkar hårcellerna (hörselreceptorerna) som ligger mellan basilarmembranet och tektorialmembranet
        
        hårcellerna är förbundna med hörselnerven och när de reagerar på vibrationerna börjar de sända elektriska impulser till hörselnerven
        
        båggångarna är viktiga för balansen
        
        består av trumhinnan och de tre små benen: hammaren, städet och stigbygeln
        
        trumhinnan vibrerar med samma frekvens som ljudvågorna som träffar den
        
        de tre små benen förstärker vibrationerna och för dem sedan vidare till innerörat
        
        viktigt att de tre små benen har förstärkt vibrationerna tillräckligt mycket för att de ska kunna påverka vätskan på andra sidan det ovala fönstret
      - består av själva "örat" (öronmussla) och hörselgången
      - de yttre delarna av örat hjälper oss att ta emot och lokalisera ljud
      - består främst av brosk och hud
      - hörselgången transporterar ljudvågorna mot trumhinnan och mellanörat
  - - - hög frekvens = hög ton
      - låg frekvens = låg ton
      - ljudvågorna varierar gällnade amplitud
        
        amplitud = pludvågornas intensitet
        
        hög amplitud uppfattar vi som hög volym även om volym i sig (perceptionen av intensiteten) inte är detsamma som amplitud
    - - barn hör höga frekvenser bättre än vuxna
  - - - basilarmembranet vibrerar synkront med ljudet
        
        hörselaxnoer producerar aktionspotentialer i samma frekvens
        
        t.ex. 50 Hz → 50 aktionspotentialer
      - kombinationsteorin
        
        upp till 100 Hz gäller frekvensteorin
        
        mellan 100 och 4000 Hz avfyrar vellerna faslåsa (phase-locked) impulser → summan av flera neuroner ger rätt frekvens
        
        inne i snäckan finns en membran vars vibrering vis ljud låter oss förnimma även frekvenser långt över 4000 Hz
        
        basilarmembranets tjocklek (tjockast vid det ovala fänstret och tunnast i andra ändan) bestämmer vilka frekvenser de olika delarna har ansvar för
      - problem: neuroner kan inte utlösa mer än 1000 aktionspotentialer per sekund
    - - olika delar av basilarmembranet reagerar på olika frekvenser
      - problem: olika delar av basilarmembranet är bundna till varandra
  - - - i likhet med visuell perception har man hittat belägg för Vad? och Var? -bana gällande auditiv perception
      - ventral (vad man hör) banan från anteriora temporal områden till ventrala frontala regioner
      - dorsal (var ljudet kommer ifrån) bana från posteriora temporalloben till dorsal frontala regioner
  - - - skada i mekanismen i mellanörat
      - hörapparat eller kirurgiskt ingrepp kan hjälpa
    - - kan bl.a. uppkomma...
        
        om modern haft röda hund (infektionssjukdom)
        
        om syfilis (= kuppa) under graviditeten
        
        pga. syrebrist vid födseln
        
        pga. långvarig vistelse i oljud
      - innebär oförmåga att höra vissa frekvenser, ibland även tinnitus
  - - - hörselcortex får inte längre impulser från innerörat och blir inaktivt
        
        då närliggande område tar över synapserna leder dess aktivation också till en hörselupplevelse
  - - - t.ex. kan man jämföra skillnaden i ankomsttid
        
        ett ljud som kommer rakt framifrån när båda öronen samtidigt
        
        ett ljud som kommer rakt från sidan när det närmare örat ungefär 600 ms före det andra örat