Please enable JavaScript.
Coggle requires JavaScript to display documents.
VÄTSKEBALANS - Coggle Diagram
VÄTSKEBALANS
Vätskeförlust
Måttlig vätskeförlust (3% av kroppsvikt)
Påtaglig vätskeförlust 5% av kroppsvikt
Svår vätskeförlust 5-10% av kroppsvikt. Leder oftast till hypovolem chock, perifer vasokonstriktion och att huden marmoreras
Faktorer som påverkar vätskeförlust:
Aktivitet
Kroppstemperatur
Luftfuktighet
Sjukdom
Skada
Förgiftning
Faktorer som gör vätskeförlust större:
Torr, varm miljö
Förhöjd kroppstemperatur
Feber
Hypertermi (Värmeproduktion överstiger värmegivande förmågan
Homeostas - Kroppen eftersträvar normalvärde. att Upprätthålla vatten och elektrolytbalans.
Vattenmängden i kroppen beror på kön (mindre hos kvinnor), ålder (Mindre hos äldre) samt fettmängd (Fett binder vatten, en överviktig person är torrare)
Normalt ca 60% av kroppsvikten
Diffusion - Passiv transport
Strävar efter samma koncentration
mellan två ämnen ska vara densamma.
Drivkraften är koncentrationsskillnaden.
Ex sockerbit i kaffe
Osmos: Passiv diffusion. Vätska med låg koncentration av ett ämne söker sig till ämne med högre koncentration av ämnet. Membranet mellan ämnena är inte genomsläppligt. Vätskemängden är olika men koncentrationen av elektolyter är samma.
Filtration - Passiv transport av vätska genom membran som inte släpper igenom alla beståndsdelar i vätskan. Drivs hydrostatiskt, dvs av högt vätsketryck. Tex när vätska flödar ut från kapillärer eller bildandet av primärurin i njurar. Trycket större i kapillärer eftersom blodtrycket gör trycket än vätskan i vävnaderna runt omkring
Aktiv transport - Föflyttning av ett ämne från ett rum till ett annat med hjälp av transportproteiner. Energikrävande. Oberoende av koncentrationsskillnad. Exempel är natrium-kaliumpumparnas transport genom cellmembran.
Regleringsmekanismer
Hormonella - via njurarna. 180 liter primärurin filtreras i njurarna/dygn. Merparten, ca 85% återför till blodbanan utan hormonell påverkan. Resterande 15% utsöndras i urin eller till blodbanan med hjälp av hormoner.
ADH - Antidiuretiskt hormon. Bildas och utsöndras från hypofysen.
I hypotalamus finns neuron som är känsliga för osmolaliteten i ECV, som beror på koncentrationen av natrium. Neuronerna i hypotalamus krymper när osmolaliteten är hög, alltså när det finns mycket natrium i ECV. När dessa neuroner krymper skickar det signaler hypotalamus. I hypotalamus tillverkas hormonet ADH som transporteras från hypotalamus längst neuronens axon till hypofysen, varifrån de frisätts ut i blodet.
Neuronen i hypotalamus får också signaler från baroreceptoerer, bland annat i aortabågen. Baroreceptorer reagerar när blodvolymen minskar.
Alkohol minskar insödnringen av ADH vilket i sin tur leder till en ökat volym av urin (Polyuria)Även psykisk och fysisk stress kan leda till ökad insöndring av AHD. Likaså nikotin och morinpreparat.
Aldosteron - Utsöndras från binjurebarkens yttre skikt. Aldosteron är en minalkorikoid som ingår i kroppens system för reglering av blodtryck och osmosreglering. Binjurebarkens yttre skikt reagerar på de förhöjda nivåerna av angiotensin samt stimulering från sympatiska nervsystemet. Förhållandet mellan natrium och kaliumjner påverkar också utsöndringen av aldosteron.
Aldosteron verkar genom att öka återupptaget av natriumjoner från urinen i njurarna och från chymus (Trögflytande form av bearbetat mat som rör sig genom tarmarna) i tjocktarmen och tunntarmen. Det ökar blodvolymen och det totala blodtrycket genom osmos. Metaboliseras i levern
RAAS - Renin-Angiotensin-systemet
Reglerar blodtryck och vätskenalansen i kroppen genom en koordinerad effekt av hormonerna angiotensin och renin.
Lågt blodtryck uppfattas av njurens juxtaglomerulära apparat, vilket stimulerar njuren till frisättning av renin. Denna reninfrisättning startar en reaktion som genererar ökat vätskereabsorbtion, vilket leder till mindre urinvolymer.
I blodet finns proteinet angiotensinogen, som tillverkas i levern och är ett förstadium till angiotensin. Renin fungerar som ett proteolytiskt enzym, och klyver angiotensinogenet i två delar. Den ena delen är det aktiva hormonet angiotensin I. Detta har dock endast svag effekt. Det finns ett enzym som heter angiotensinkonverterande enzym (ACE) som betonas finnas i lungkärlens endotel, dock finns det här enzymet i hela cirkulationen. Enzymet ACE omvandlar angiotensin I till det betydligt potentare angiotensin II. Hormonet angiotensin II har flera blodtryckshöjande effekter, bland annat:
Sammandragning av de små blodkärlen
Frisättning av adosteron från binjurebarken vilket stimulerar till ett ökat natrium och vattenåterupptag i njuren
ADH-frisättning från hypotalamus vilket leder till ökad volym blodplasma
Läkemedel som hämmar renin-angiotensinsystemet genom att angripa involverade receptorer eller enzymer. Dessa läkemedel används vid hypertoni, diabetes, hjärtsvikt och njursvikt. Läkemedelsgruppen ACE-hämmare hämmar enzymet ACE och då inte får effekterna av Angiotensin II.
Atrial Netriuretisk peptid - ANP
Ett hormon som frisätts från hjärtats förmak. Stimuleras när blodvolymen är stor och hämmar frisättning av ADH, aldosteron och RAAS-systemet
Icke hormonella
Avdunstning - Luftvägar och hud. Perspiratio
instabilis 0,85-1,2 liter/dygn). Via huden avdunstar normalt endast vatten. Vid ökad fysisk aktivitet avdunstar både salter och vatten.
Vätska via urin ca 0,6-1,6 liter / dygn
Avföring ca 0,05-1,2 liter / dygn
Vätskebehov
Basalt behov 30 ml/kg kroppsvikt/dygn
Tillförsel av vätska för att kompensera förluster
0,5-1,7 liter
0,7-1 liter tillförs via mat
Vätskerum
CV - Intracellulära vätskan (40% av kroppsvikten)
ECV - Extracellulära vätskan (20% av kroppsvikten)
ISV - Interstitiella vätskemängden (15%)
IV - Intravasalt vatten (5%)
Dehydrering
Totala kroppsvattnet minskar. Vätskans fördelning i de olika vätskerummen är fortsatt de samma. Ökad osmolalitet pga förhöjd natriumkoncentration. Startar kroppens egna reglerinsmekanismer för att göra sig av med natrium via urin
Symtom: Huvudvärk, yrsel, trött, apatisk, törstig, torra slemhinnor, hudturgor nedsatt, illamående, kräkningar, minskad urinmängd samt koncentrerad mörk urin, feber, sjunkade blodtryck, chock
Hyperhydrering
Övervätskning vid tex operation. Oftast ges stora mängder vätska under operation. Kroppen reagerar med stressrespons vilket leder till vätskeretention där vätska samlas i vävnaderna. Patienten blir ödematös och ökad volym av ECV och ICV sker. Sänkt osmolalitet och hyponatremi. Kroppen svarar med natriumretention
Symtom: Ökad aptit på salt, huvudvärk, illamående, kräkning, generella ödem eller lungödem, kramper, hjärtats arbete blir belastat när vätskan ska mobiliseras tillbaka från vävnader till blodbanan i tillfrisknandefasen.
VIKTIGT!
Dokumentera vätskebalans, speciellt vid infektoner. Se över intag per os samt iv och var noga med förlusten av urin, färg + koncentration, perspiratio, diarre och kräkningar. Vikt är viktigt för att kunna slutföra vätskelbalansen.