Dessa är i par och ger en liknande kontrast som den mellan bröderna Falk, men främst i autonomt tänkande, Montanus, synnerligen obildad i jämförelse med Ygberg, men han beskrivs ändå som ett geni, som inte behöver mer än hans eget huvud för att åstadkomma skarptänkta filosofiska tankar. Den kontrasten leder slutligen till vad man kan tro, Olle som beskrivs mer åt det fria glade hållet, förblir filosof, men Ygberg ger sig i hungernöden och anser det livet inte värt vad han utsätts för i fattigdomens namn. Hans passion och personlighet gör att man kunde förutsett det som skedde. Precis som Carl har han ett behov av att ha både kontroll, inte ekonomiskt, men intellektuellt. Han behöver känna att någon är under honom, någon han kan förlöjliga och dumförklara som man kan se att han gör på s. 27-28. Han är principiell och utgår ständigt från en och samma inlästa filosofi av fischte. Precis lika principiell som Carl, och lika ärelysten och i begär av undersåtar. När Olle stiger över honom, ger han upp, och den princip som håller honom från att släppa taget av den
idealbild han har värderat men inte lyckats uppnå, tärs ner. Precis som Carl under en drucken konversation med en av sina undersåtar till vänner, nämner han sitt gömda behov av att bli missionär, ett autonomt behov som är undertryckt till följd av det principiella tänkandet som han uppfostrades med. På samma sätt har Ygberg ett undertryckt behov av att leva ett materialistiskt sett rikare liv där han inte behöver kämpa igenom varje dag för att inte svälta. Han är ingen autonom tänkare i den påtvingade miljön han är i, inte heller känns det naturligt för honom, inte heller för Carl. Detta är varför de aldrig kan bli lyckliga, fria eller äkta i jämförelse med de som har förmågan att stå utanför principer och förväntningar för gå den väg som passar dem. Personligheterna hos dessa tänkare blir därmed att dem är öppna och har garden nere samt har mer förståelse för andra, vilket gör dem mer sympatiska och mottagliga för nya tankesätt och perspektiv. Men det gör dem också mer sårbara, som vi ser när hans bror har kallat honom för skurk. Dem tvivlar på sig själva pågrund av den friheten från principer de har.
Det centrala temat genom verket är detta.