Please enable JavaScript.
Coggle requires JavaScript to display documents.
Bukorganen (Peritonit (Primär peritonit är en inflammation i bukhinnan och…
Bukorganen
Peritonit
Primär peritonit är en inflammation i bukhinnan och kallas också bukhinneinflammation. Tillståndet beror vanligen på att bakterier från blodet kommer över i bukhålan.
Sekundär peritonit - där bakterierna kommer från sår eller skador i tarmen.
Patofysiologi/etiologi - Vid primär peritonit kommer bakterierna inte direkt från tarmen utan följer med blodet. En rad olika bakterier kan orsaka tillståndet men till de vanligaste hör E. coli och streptokocker, bland annat grupp A-streptokocker (GAS).
Symtom - primär peritonit börjar ofta akut med feber, buksmärtor och uppblåst buk. I enstaka fall kan symtomen inledningsvis vara mindre påtagliga.
Diagnos - patienten har vanligen feber och får karakteristiska smärtor i buken när läkaren först trycker på den och sedan släpper (släppömhet). Hos dem som har lever- eller njursjukdom kan dessa sjukdomar ge ytterligare fynd.
DT-buk - kan utesluta differentialdiagnoser och ger aktuell status
Blodprover visar ofta tecken på lever- eller njursjukdom och infektion.
Behandling - antiobiotikakur 14 dagar, ibland flera olika typer och ibland även intravenöst.
Prognos - tillståndet kan vara mycket allvarligt och 30–60% av patienterna dör. Risken är väsentligt större för dem som har skrumplever eller njursjukdom. För dem som överlever är risken förhållandevis stor att sjukdomen återkommer senare.
Ulcus - magsår - omfattar benigna ulcerationer i magsäcken samt i första delen av duodenum. För att det ska kallas för ett ulcus krävs att vävnadsskadan når ner i submukosan.
Risk för att få magsår under sin livstid ~ 10%.
Symtom
•Lokaliserad epigastralgi
•Nattliga besvär
•Perioder med besvär under veckor samt besvärsfrihet mellan perioderna
•Snabb och god symtomlindring vid syrahämning
•Uppgift om tidigare säkerställt magsår
•Ulkus kan även föreligga utan symtom, t ex hos äldre och vid NSAID-orsakade sår
Alarmsymtom - indikationer för gastroskopi
•Viktnedgång
•Hematemes
•Anemi
•Dysfagi (svårighet att svälja)
•Kräkningar
•Melena
Patofysiologi/etiologi - de två helt dominerande orsakerna bakom ulcus är H.pylori samt bruk av ASA/NSAID.
Rökare har 200% större risk att drabbas av magsår, medan stress och psykisk ohälsa, som tidigare ansågs vara av stor betydelse för uppkomst av ulcus, idag anses spela en mycket liten om ens någon roll.
H.pylori - gramnegativ bakterie som överlever i magsäckens sura miljö och ger upphov till gastrit (magkatarr, inflammation i magsäcksslemhinnan) och hos vissa individer också ulcus. Dessa individer smittas i regel i barnaåren via fekal-oral smittväg och bär sedan med sig infektionen genom livet. Ung. 70-80% av patienter med ulcus är infekterade med H.pylori.
H.pylori påverkar både syrasekretionen (mer saltsyra och pepsin) och skyddsbarriären (mindre bikarbonat, mucuslager och blodcirkulation i magsäcksväggen).
NSAID/ASA - ger upphov till slemhinneskada både via direkteffekter och systemiska effekter.
*Skadar epitelcellerna direkt
*Hämmar prostaglandinsyntesen i slemhinnan (leder till minskad mucus- och bikarbonatproduktion och försämrad blodcirkulation i slemhinnan)
*Minskar mucusproduktionen och påverkar cellomsättningen.
Diagnos - för att påvisa ulcus krävs gastroskopi
Lab: Hb, F-Hb, Ev. leverprover
H.pylori test
Gastroskopi (alarmsymtom, NSAID)
Syrahämmande behandling
Behandling - medicinsk, medan komplikationerna kräver kirurgi och/eller behandling via gastroskopi.
Syrasekretionshämmande behandling utgör basen i all medicinsk behandling av ulcus.
PPI - protonpumphämmare.
Vid H.pylori ges i regel trippelbehandling med PPI och två antibiotika i en vecka.
-
Ileus - latin för grekiskans eileos, som i sin tur kommer från grekiskans eilein, ”tränga på, trängas; vrida sig” - att jämföra med svenskans tarmvred. Vid ileus är passagen i mag-tarm-kanalen upphävd. På engelska använder man oftast begreppet "ileus" om paralytiskt ileus och "intestinal obstruction" om mekaniskt ileus.
-
Paralytiskt (sekundärt) ileus
Paralytisk ileus är alltid sekundärt till något annat tillstånd - till exempel;
•Postoperativt (vanligt)
•Peritonit (vid perforation, infektion, blödning m m)
•Tarmischemi
•Missbruk (alkohol, droger)
•Läkemedel (t ex opioider)
•Elektrolytrubbningar
-
Hyperplastiska polyper
Hyperplastiska polyper
Dessa består av upplyftad slemhinna och är alldeles släta på ovansidan. De har oftast samma färg som den omkringliggande slemhinnan.
Hyperplastiska polyper blir aldrig maligna.
För att säkerställa diagnosen är det nödvändigt att polyperna provexcideras eller tas bort helt.
Hyperplastiska polyper kan ha olika storlek, dock sällan >5 mm. De är ofta multipla och hittas som bifynd vid rektoskopi.
I fall med enstaka hyperplastiska polyper bör dessa avlägsnas. Är de multipla är detta inte möjligt.
Hos patienter med riklig förekomst av hyperplastiska polyper bör kolonröntgen göras eftersom samtidig förekomst av adenom (se nedan) och koloncancer kan förekomma.
Hos patienter med multipla hyperplastiska polyper är den kolorektala cancerincidensen förhöjd.
Symtom - patienterna saknar vanligen symtom från hyperplastiska polyper som är bifynd vid rektoskopi.
Volvolus - när tarmen gör en "loop" och vrider runt sig själv, orsakar därmed tarmvred (ileus). Kan hända i såväl tunn- som tjocktarmen.
Tunntarmsvolvulus - kan vara primär eller uppstå sekundärt till tumör, inre bråck eller som postoperativ komplikation. Är ett tillstånd distinkt skiljt från kolonvolvulus (se nedan).
Kolonvolvulus - drabbar vanligen sigmoideum eller caecum. Vanligast hos äldre och hos patienter med psykomotorisk störning.
Orsak: kan uppkomma i alla åldrar, ex. till följd av adhesioner (vidhäftning).
Symtom: ileus-symtom och ischemi till påverkad del av tarmen.
Adenom - (godartad tumör i körtelvävnad) - leveradenom uppkommer oftast hos kvinnor som tar p-piller eller i samband med medicinering med androgena anabola steroider.
Tumören uppkommer i normalt leverparenkym och kan vara stor, upp till 10 cm vid diagnostillfället. De flesta är solitära. Tumören kan blöda, vilket ger upphov till akuta buksmärtor. Blödning i tumören kan även kompliceras av ruptur till peritoneum. Det är ett allvarligt tillstånd som kräver akut kirurgisk behandling. Vanligen bedöms att adenom med en storlek > 10 cm innebär så stor risk för blödning och HCC (hepatocellulär carcinoma - vanligaste typen av levercancer) att kirurgisk excision är indicerad.
Mindre tumörer följs konservativt och patienten bör överväga att sluta med p-piller. Att en levertumör utgörs av ett adenom kan oftast säkerställas med hjälp av UL, DT och MR.
Adherenser - Intraperitoneala adherenser är sammanväxningar mellan organ i bukhålan efter exempelvis en operation eller en inflammation.
Intraperitoneala adherenser, eller sammanväxningar i buken, uppstår oftast efter öppna bukoperationer, och mer sällan efter titthålsoperationer.
Divertiklar - liten utbuckning, tarmficka. Är utbuktningar hos slemhinnan genom muskelskiktet med bildandet av upp till flera centimeter stora säckar, vars väggar är oskyddade och sålunda lätt sårbara. Ofta ligger nära avrättningsplats av galla och pankreaskanalen och kan leda till utflödeshinder.
Polyper - med polyp menas en upphöjd förändring med eller utan normal slemhinnebeklädnad - stjälkad utväxt på hud eller slemhinna. Mukosala utväxter som vid detektering av körtelvävnad (adenom) också degenererar, dvs. kan bli maligna (elakartade).
-
-