Please enable JavaScript.
Coggle requires JavaScript to display documents.
Osteoartros (Diagnostik (Överensstämmelse mellan individens symtom (smärta…
Osteoartros
Diagnostik
Överensstämmelse mellan individens symtom (smärta, stelhet och inskränkt rörlighet) och den radiologiska bilden är begränsad.
Uttalade symtom kan motsvaras av en mycket blygsam förändring på röntgen, och även motsatsen förekommer: ett radiologiskt destruerat brosk hos en patient med mycket måttliga symtom.
Artrosutvecklingen kan också pågå under många år, 10-20 år, utan att de ger individen några mer uttalade symtom och då inte heller föranleda någon läkarkontakt.
Artrosdiagnosen är klar när en patient söker läkare för framförallt smärtor men även stelhet och försämrad rörlighet i en led med typisk anamnes.
Oklar RTG är ej bekräftande. Behandlingen styrs primärt av symtomgraden, inte av röntgenbildens utseende.
Differentialdiagnoser: reumatisk artrit, septisk artrit, osteonekros, fraktur/ligamentskada, tumör/malignitet, gikt.
RTG: konventionell röntgen för höftledsartros, undersöker broskreduktion
-
-
Patofysiologi
Vanligaste av ledsjukdomar. En degenerativ sjukdom vars prevalens ökar med stigande ålder. Mer än hälften av befolkningen i Sverige över 70 år besväras av någon grad av artros. WHO: 1 av 10 sjukdomar som ger störst global sjukdomsbörda.
Artros kan uppträda i alla leder men lokaliseras främst till större bärande leder som utsätts för kronisk belastning (stor kroppstyngd). Vanligtvis: knäled, handled, höftled, stortåns grundled och käkleden.
Artrosutveckling är en degenerativ process som engagerar både ledbrosk och underliggande benvävnad. Om balans mellan brosknedbrytning och syntes bryts börjar nedbrytningen av brosket att dominera. Kollagentrådarna bryts. I värsta fall återstår endast bara ben och benhinna -> ledsmärta, värk och stelhet.
Synovialhinnan ökar frisättningen av olika inflammatoriska cytokiner (främst IL-1 och TNF), vilket ytterligare skadar broskets kollagentrådar. I samband med försämringsperioder förekommer inflammation till följd av den kraftiga cytokinfrisättningen. Den sjuka leden blir då varm, svullen och vätskefylld.
Aktuell forskning visar att 25% av vuxna över 45 år har artros i någon led, motsvarar ungefär 1 miljon människor i Sverige.
Etiologi: okänd orsak, men med kända riskfaktorer: ärftlighet, övervikt, tidigare ledskada, överbelastning på arbete/fritid. Sker främst i synovialleder (ex. knäled).
Behandling
-
-
-
Nivå 2: NSAID under begränsad tid. lokala kortikosteroidinjektioner. Intensivare fysioterapi - värme, kyla, hjälpmedel, anpassning av hem och arbetsmiljö.
-
Kirurgi: om ovanstående otillräckligt -> artroplastik (konstgjord led) när vilovärk tillkommer och nattsömnen störs.
Patofysiologi del 2
Brosket är helt beroende av subkondrala benet och ledhålans metabolism för sin överlevnad. Friskt brosk består av ett av kollagen-nätverk i vilket glykosaminoglykanerna, icke-kollagena proteiner, vatten och kondrocyter befinner sig.
I artrosprocessen smulas det kollagena nätverket sönder, glykosaminoglykanerna försvinner och broskets vattenbindande och därmed elastiska egenskap försämras.
Förändringar i broskets strukturella uppbyggnad har skett långt innan broskförändringarna syns på såväl MR som konventionell röntgen.
Nu börjar förändringar synas på såväl MR som slätröntgen, bl.a. i form av remodellering av lednära ben med bildning av så kallede osteofyter och ökad skleros i benet under brosket.
Omvårdnad
-
-
Hjälpa / assistera vid förflyttningar, stressa inte.
Forskning
Biologisk forskning -> odlar brosk från celler i kor, Umeå Universitet