Please enable JavaScript.
Coggle requires JavaScript to display documents.
Fib (Symtom (Smärtan beskrivs av patienten oftast som diffusa…
Fib
Symtom
Smärtan beskrivs av patienten oftast som diffusa muskelsmärtor, framför allt lokaliserade till stora muskelgrupper. Även ledsmärtor är vanligt förekommande. Symtomen har kommit smygande, de kan ha startat som en lokal smärta någonstans i rörelseapparaten men med tiden har smärtorna blivit mer generella.
Både lokalitet och intensitet växlar dock, "vandrande smärta". Smärtans karaktär kan beskrivas på många olika sätt.
Kronisk utbredd smärta definieras som smärta med mer än 3 månaders duration som omfattar regioner på både vänster och höger kroppshalva samt smärtor lokaliserade till bålen. Om det dessutom föreligger smärta vid palpation av ett antal definierade punkter talar man om fibromyalgi.
Beskrivning av organsymtom i form av orolig och uppkörd mage, och många patienter beskriver också dålig nattsömn, är ej utvilade, stela och ömma i hela kroppen på morgonen.
Prevalensen för långvariga generella smärttillstånd upskattas till 10%. 80 till 90 % av patienterna med fibromyalgidiagnos är kvinnor i åldern 30 - 50 år.
Patofysiologi
-
Orsaken till fibromyalgi är okänd: sannolikt både nociceptiva och neurogena mekanismer är involverade i smärtuppkomsten. Möjligen en genetisk faktor, men troligtvis ligger en multifaktorell genes.
Sjukdomstillståndet fibromyalgi börjar ifrågasättas. Avgränsningen från andra kroniska smärttillstånd är mycket svår att göra.
-
-
Behandling
Multimodal (interdisciplinär) smärtbehandling krävs: kombination av psykologiska insatser, fysisk aktivitet och träning samt sjukgymnastik. KBT har visat goda långsiktiga effekter för framtida liv med smärta.
-
"Att effektivt behandla den muskulära smärtan hos fibromyalgipatienter är så gott som omöjligt" s. 481 Medicin.
Olika analgetika kan testas, paracetamol är förstahandsval. NSAID kan ha en viss effekt men farmakologisk behandling har ofta mycket ringa nytta. Inget är fel att pröva, och om patienten upplever smärtlindring kan behandlingen fortsätta.
-
Diagnostik
Diagnosen baseras alltid på anamnes och en noggrann klinisk undersökning. Patientens beskrivning av smärtan och en smärtteckning är vägvisande.
Blodstatus: bl.a. CRP, tyreoideastatus (T3, T4) och övriga differentialdiagnostiska parametrar
-
Palpation av 18 s.k. "tender points". Tryck över minst 11 av 18 definierade punkter ska utlösa smärta. Dessa kriterier är svåra att värdera hos enskilda patienter där antalet tender points kan variera från gång till gång och dessutom förekomma både vid andra smärttillstånd och över andra lokalisationer 
-